Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 14, den 2 januari 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
raste), tömde ett par enkla ölhalfvor under
bläddrande i solkiga annotationsböcker och under
prosaisk förvissning om lämplig slutlig vinst. De
sofvo sedan godt hela natten, snarkande med sina
duktiga näsor, och voro nästa morgon nytra, blanka
i ögonen och redo att leende mottaga och möta
■första dust med affärssnillena från byarna.
Hos handelsman Qårds var det mindre nytert.
1 köket sutto frun, fruns mor som tillkallats, och
■två andra gummor, som alltid finnas till hands,
•samt stod Sara. Handelsman var i stallet och
ryktade egenhändigt Brunte, som nu ätit bara hafre
i två dygn. Fru Gård uppe i köket förde högljudt
•fosterlandets talan gentemot proiitbegär och
oförskämd irämmande spekulation i fattigt folks sista
lilla lamm. Gummorna nickade och fru Gårds mor
grät, medan Sara i spiseln behöll ögonen med sig.
Mellan handelsman och frun hade inte ett ord
växlats om hästaffären, sedan uppträdet, då Jansson
var inne. Men tystnaden hade varit tusen gånger
värre, ja, så sprängfull och så lofvande, att Sara,
trots egna obehag af fruns humör, för intet pris
skulle velat afvara att bevittna dess explosion.
Och nu hade frun sannerligen också exploderat,
och som köksfönstret stod uppe, var det inte
sannolikt att allt föll på hälleberget, utan säkerligen
trängde somt ända in i stallets innersta mörker.
Jansson stod i stalldörren och hörde nog inte så
litet, han häller, hvilket naturligtvis också var
meningen.
Slutligen blef handelsman själf åter synlig, och
hans min var nu så bister, att frun rentaf blef häpen
— så dömde Sara — och teg. Gård gick med
fasta steg öfver planen, försiktigt följd af Jansson,
och stod, man kan säga plötsligt, ehuru alla sett
honom nalkas, midt bland kvinnorna i köket.
— Mathilda, sade han med hemskt allvar. Nu
har jag bestämt mig för att sälja Brunte för tre
tusen kronor, och det tycker Jansson är inte
obilligt, för han står mig inte i mer än nie hundra.
Men skall jag ha ofrid i hemmet för sakens skull,
så vill jag inte det häller. Utan nu får du säga
ifrån.
Dödstyst. Sara andas knappt.
Så säger fru Gård efter en stund.
— Det vet jag visst! Aldrig har iag väl sett,
•att du rättat dig efter mig.
— Tre tusen kronor är pängar, svarar Gård,
alldeles som yxskaft.
Det nekar ingen till, och åter inträder
dödstystnaden.
Sara i spiseln ser på matmor. I matmors ögon
ser hon tydligt en bankbok med nyinskrifna siffror,
tresiffrigt tal. Men i matmors hållning bevakar
"fosterlandet ännu sina rättigheter, nyss högt
proklamerade, och Sara kan förstå, att det inte är lätt
•att göra kovändning med så dyrbar börda.
Handelsmanskan gör slutligen en knyck på
hufvudet och finner sin utväg:
— Ja, du kan stå här och prata, Gård, yttrar
hon värdigt; du gör ändå bara som du själf vill,
och det må du göra! En annan har att rätta sig
efter det, och det gör jag.
Med detta besked aflägsna sig Gård och vittnet
Jansson. Fru Gård stannar i köket, omgifven af
sina vittnen, och när Brunte ses komma ut ur
stallet, nyryktad, skinande, ledd af Jansson, som
agerar stalldräng, och förd i bästa grimman, fylles
köket af suckar, snyftningar och klagan, som om
ett stort fältslag förlorats.
Brottslingarna mot fosterlandet gå upp till gäst-
gifvaregården, där de svarta
tretusenkronors-gudarna sitta och locka själar, och Sara anar, att
handelsmanskan, trots de strida tårarna; i
andanom förmår följa deras spår och med spänning
tänka på deras hemkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
