Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 19, den 6 februari 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAQ
»
4
*’oto Östman, Hernösand. jcudniZ.Kmirj.-B. Bmgt suj^varr^ suum—ac^
1. ÅNGAREN "ORIONS" MÄRKLIGA UTSPRÄNGNING UR ISEN I HERNÖSANDS HAMN. Ett dynamitskoit i den metertjocka isen.
I Hernösands hamn har sedan några
dagar pågått ett i hög grad intressant
utspräagningsarbete med dynamit af
den infrusna ångaren "Orion". Den
ränna som skall sprängas i isen har en
läned af icke mindre än 7,000
meter-Arbetet beräknas draga en samlad
kostnad af 25.000 kr. däraf endast för
dynamit 9,000 kr.
Engelholm, som den 25 jan. firade
sitt 400-års jubileum, högtidlighöll
bemärkelsedagen med allmän flaggning,
klockringning i stadens kyrka,
bespisning af samhällets mindre
bemedlade, illuminiation, fackeltag m. m.
Eleverna i stadens skolor tågade på
f. m. till Stortorget, där redan förut
stora folkmassor samlats. Etter
regementsmusik och unison sång bestegs
den resta estraden af rektor Asker,
som i ett kort anförande uppdrog
huivudkonturerna af stadens hMoiia,
Senare på dagen ägde en
minnesgudstjänst rum i kyrkan. Bland de därvid
närvarande märktes landshöfdingen
frih. Louis de Geer och biskop Billing,
Amatörfoto. O. Ellerstrand, Engelholm.
2. ENGELHOLMS STADS 400-ÅRSJUBILEUM.
gudinna vid hennes fladdrande kappa, ut i striden
och kampen. Men det var plötsligt som om det
icke var honom möjligt att denna gång finna
någon lycka vid tanken på detta. Röster talade
inom honom: underliga ord, stilla ord, som han
icke hört på många år.
Bilden af den kvinna han varit på väg att ge
sitt lif åt suddades ut af det närvarande och det
förgångnas minnen som nu stego fram för honom
med underbar tydlighet.
Iris...
Liten var hon, och späd. Men hade det icke
legat en värld af värme och tillgifvenhet i hvarje
hennes blick, hvarje hennes ord.
Hur långt borta söka vi icke oftast det som
skall binda oss för lifvet, hur lätt skymmes icke
vår blick då det gäller att skilja guldet från
slaggen! Så länge han behöft se för att se klart!
Han tog hennes hand.
— Iris...
Hon darrade och såg bort.
Det var så svårt för henne. — Nu skulle han
resa igen. Och hon gå ensam de kända, smala
gatorna, drömma ensam vid sitt fönster utanför
hvilket parkens träd stodo som svarta spökskelett
mot den hvita slottsmuren. Han, hvars lif hon
left, hvars tankar hon tänkt och ofta nog format
efter sina egna, reste äfven denna gång utan att
hon i hans blick upptäckt mer än den vänskap
hon nu var på väg att hata, blott för att den var
endast — vänskap.
Isen prasslade. Fyrlampan susade.
— Iris...
Det var något i hans ton som kom henne att
rycka till. Var han upprörd öfver att de skulle
skiljas? Det hade visst aldrig händt förut.
— Iris .. hviskade han återigen. Jag reser
inte. Jag#stannar här.
Och då’såg hon upp mot honom.
— Du... du reser inte?
— Nej, jag stannar här, för alltid.
Då var det som om en hinna dragits bort från
hennes ögon. De lyste med en ny, skarpare glans
och de sökte nästan med ångest hans blick.
— Är det, är det sannt?
Men hon behöfde icke höra hans svar. Hon
hade plötsligt förstått att det var sannt och att
alla de gångna åren blott varit en väntan till detta
djupa som nu slog emot henne och tog henne
fången med två starka armar och en röst som
med hvarje ord den talade, gjorde henne alltmera
viss om att det var sannt, sannt...
- 295 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
