Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 19, den 6 februari 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
GOIRCANA.
EN BESTIGNING AF DET TROPISKA SNÖFJÄLLET SIERRA TAIRONA, 5,2C0 METER.
Totis (? B Under.
DEN SNÖFJELLSOMGIFNA FJELLSJÖN TIRINA, enligt indianernas tro
hemvist för farliga väsen och makter.
Goircana kalla indianerna Sierra Taironas*
fjällhedar och snötoppar, köldens och sumans
hemvist. Goircana är fjällindianernas vinter. Det är
också fjällindianernas höst. Från sina ljumma
paradisiska dalars juni vandra de upp till de
oktober-dystra fjällhedarna, där en bitande vind piskar dem,
ja, de nå under sina jakter den eviga snön och
midvinterns köld! Är det inte egendomligt, att
dessa indianer på två
dagar kunna nå snön
från sina byar, under
det två dagars vandring
nedåt för dem till
glödheta savanner och
tropiska urskogar. De
vandra rätt mycket både
ner i hettan och uppåt
kölden. De föredraga
kölden.
Jag hade haft nog af
årslång tropikvärme —
jag längtade också upp
till snön. Så beslöt jag
att afsluta min
expedition med en bestigningaf
dettaså godt som okända
berg. Alltså gaf jag mig
* Sierra Tairona kallas
oftast Sierra Nevada de Santa
Marta, men det förra namnet
synes mig af flere skäl
lämpligare.
Kucju: Kem. A.-js. Hengt tmjvertfwm, üxtum—Gbé.
ARBOSEMEYNAS FLODDAL- Som synes rinner
floden upp från själfva den högsta snötoppen.
GUSTAF BOLINDER, den i
dagarne jämte maku och barn
från en underbar vetenskaplig
.färd i Colombia återkomne
forskningsresanden. Vår uppsats
hit-lände samtidigt med de tre
resenärerna, och skrifver hr_ B. från
Par.amå i nov. 1915: "År nu på
hemväg från min expedition i
i väg. Dels ridande, dels gående togo vi oss
uppför bergsstigarne, min indianske tjänare och jag.
Storslagen är utsikten, så snart vi lämnat den
tropiska tallskogen. I mjuka linjer växa de underligt
formade kullarne upp bakom hvarandra, skiftande
i blått och violett, i ett oändligt perspektiv;
mellan dem floddalarna, fyllda af urskogens saftiga
grönska, längst bort i fonden skyhöga, kala, grå-
röda berg. Blott en enda
liten spets af snöbergen
ser man ofvanför dessa,
en liten smal topp,
glittrande blåaktigt som en
pilspets i solen. — —
Efter två dagar nå vi
indianernas dalar. Här
är leende, lummigt och
täckt. Fastän floran är
så olikartad finnes här
något som påminner om
den svenska löfängen.
Man tycker att
ingenting kan passa bättre in
i detta landskap än de
värdiga indianerna i sina
långa hvita mantlar, de
smårundahalmhyddorna
och hjordarna af
snöhvita får eller halfvilda
bruna hästar.
Men jag måste vidare.
En ny karavan utrustas.
XUdUl Bmgl SHTvrtparra.
Sydamerika (norra Colombia) och
vill endast sända eder en sista
kort artikel med fotografier
skildrande en bestigning af det
tropiska snöfjället Sierra Tairona,
hvarifrån fotografier aldrig förr
publicerats liksom ingen mig
veterligt lychats nå samma
höjd som undertecknad".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
