- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 17 (1915/1916) /
298

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 19, den 6 februari 1916 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HVAR 8 DAQ

SIERRA TAIRONAS SNÖTOPPSKEDJA OFVANFÖR EN RULLSTENSÅS.

En aldrig förr fotograferad och publicerad bild. — Foto. G. Bolinder.

Min indiantjänare och hans pojke, en bergshäst
och en lastoxe samt två ilskna hundar delta i
färden. Det bär uppåt, uppåt, uppåt. Vi ha redan
passerat de sista indianhyddorna, när vi resa tältet
för natten. Först följande dag nå vi "paramos",
fjällhedarna, och de dalar, där de stora floderna
rinna upp: Ariguani, Cesar, Fundacion.
Landskapet är storslaget och underligt dystert. De små
källfloderna med sina ännu mindre bifloder, sedda
så här uppifrån, likna flodsystemen på en
geografisk karta. Snart blir växtligheten sparsam.
Träden, ta slut. Endast den mystiska, trädartade
frai-lejönväxten sticker upp här och var som en bukett
torra astrar. Man ser den också kröna
åsryg-garne i långa, krokiga rader. De lägre
sluttningarne, skyddade för den rasande vinden, prunka
i en. hart när otrolig färgprakt af röda, blå och

XUMTBmst SUrtmyarr»

DET UNDERBARA FRAILEJON-TRÄDET.

hvita blommor. Men här är kallt!
Det regnar och termometern
visar -|–0 Det stormar,
tältet kan ej resas. Denna och
följande nätter få vi krypa ihop
kring elden, huttrande af köld,
medan indianerna berätta om
fjällens onda andar och om
farliga trollkarlar af Coguistammen,
som kunna förvandla sig till lejon
eller gamar. — Nästa dag
nalkades vi snökedjan. Ett svårt
pass krånglade vi oss igenom.
Och så framträdde plötsligt den
långa snöfjällskedjan i hela sin
bländande glans. Men det var
långt dit än. Hjordar af vilda
hästar, vild boskap, vilda hundar
flydde för vår lilla trupp. Vi
nådde den onda trollsjön Tirivå,
i hvars dystra böljor de
hvitfläckiga fjällen spegla sig. Och längre än hit
gå ej indianerna. Redan här finns snö, men den
är ej evig, som högre upp. — Jag vill ej trötta
läsaren med en beskrifning af min klättring upp
mot topparna, först öfver rullstenssluttningar,
sedan i djup, kram snö. Jag slogs med femton
"güitres", Sierran’s örnar, och jag var nära att villa
bort mig i ett tätt moln. Men när jag kom tillbaka
— alldeles lefvande! — då hade jag
tillfredsställelsen att ha nått Mont Blancs höjd och möjligen
litet till. Tyvärr gick det dåligt att fotografera
däruppe, där var alltför disigt och molnigt. Endast
i januari är luften fullt klar.

När jag nådde lägerplatsen, höllo indianerna just
på att ge sig iväg. De berättade mycket
uppriktigt, att de inte väntat att få se mig igen!
September 1915. Gustaf Bolinder.

(Forts. fr. sid. 293.)

yttersta af sin ångest och sin
ensamhet finner Enhvar ändtligen
en, som inte öfvergifvit honom,
det är hans Goda gärningar. Men
hon är så svag, att hon ej kan stå
på sina ben, så föga har hennes
herre försett henne under sina
goda dagar. Hon kan i alla
händelser ge Enhvar hänvisning att
vända sig till Tron. som slutligen
hiäloer honom. Inom kyrkans
murar får han abso’ution och ur denna
träder han renad och med vunnen
ro i sin själ för att i Goda
gärningars sällskap stiga ned i sin
graf.

Hr de Wahls temperament och
naturel ligger synnerligen
lämpligt för denna roll och
prestationen blef äfven i hög grad
verkningsfull. Den omgifvande
ensemblen af smärre roller var
äfven mycket lyckligt besatt och
bidrog till det mäktiga intrycket.
Fru Bosse spelade Tron, fröken
Schildknecbt Goda gärningar. Emil
Hillberg Herren Gud Gustaf
^ohlander Döden. Ivar Nilsson
Djäfvulen, Signe Kolthoff Enhvars
frilla. Tekla Åhlander Enhvars
mor, Harry Hansen Enhvars bäste
vän, Nils Personne Mammon och
så vidare.

Publiken var djupt gripen efter
föreställningens slut och inte en
hand höjde sig till applåd. Tyst
och stilla lämnade den salongen.

DE HÄRDIGA INDIANGOSSARNA ströfva
och sofva i snöbergen iklädda endast sin lilla
korta mantel.

- 298 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:48:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/17/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free