Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 48, den 27 augusti 1916 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR S DAG
fotografi, I SLOTTSPARKEN.
Forts. fr. 755
ren rapport för sin förman. Intet af vikt passerat.
Klart! Med ett knarrande ljud och en snyftning satte
bilen åter fart, nu på förskräckliga vägar. Smörjiga,
gropiga kullerstensgator, halft sönderkörda
landsvägar, ledande genom Warszawas yttre förstad af
baracker, kåkar och skjul.
Ändtligen voro vi ute på landsvägen. Åkte med
rasande fart utefter en bred, präktig landsväg,
kantad af höga lummiga träd. Höga jordvallar,
delar af Warszawas gamla föråldrade fästningsverk
följde oss troget på höger hand strax invid
landsvägen. Tätt utefter vallkammarna långa rader af
uppgräfda hål i grönskan, där ryska infanteristyrkor
legat i skyttelinje med skydd af åsen och
beskjutit de anfallande tyska trupperna.
Öfverallt hvart man såg stora fläckar i grönskan
efter svåra tyska granater, som fallit ner som
tunga jättedroppar från himlen och spolat upp
djupa gropar i den sandblandade jorden. Här och
där öfvergifna ryska artilleriställningar. Till
vänster några enstaka grafvar invid vägkanten. Längre
bort massgrafvar. Här har dödens lie gått i långa
hugg öfvér fälten, då Warszawa föll. Och
människosäden låg slagen i långa rader.
Till vänster öfver fältet ha ryssarna slutligen
flytt undan det sopande tyska kulregnet ned mot
floden Weichsel, hvars jättebroar, som kostat
väldiga summor, flögo i luften bakom dem. Där
ligga nu de väldiga brospannen som stora
skeppsvrak melUn de uppstående, skadade granitpelarna
i flodens leriga vatten. Men öfver de rasade
broarnas ruiner därnere i djupet skrida nya
brobyggnader af järn fram. De tyska ingeniörs- och
järnvägstruppernas massor kräla och arbeta som
flitiga myror bland järnbjälkar och spant. Väldiga
kranar och hejare resa sig som höga torn och
nitmaskinernas knackningar och hammarslag ljuda
smattrande som bedöfvande skurar af kulspruteeld
under alla dygnets timmar. Så fort mörkret bryter
in, strålar ett elektriskt ljushaf öfver de växande
brobyggnaderna och kämparna, som strida
däruppe’ så segt och envist med fredliga vapen.
Efter en halftimmes färd åka vi upp genom
Wiljanows imposanta gallerportar och stiga ur
framför slottets hufvudportal.
Framför oss ligger Polens berömda kungaslott
j italiensk villastil, inbäddadt i en sagopark af gamla
^J* Bmgt SOfvmfwrr*,
väldiga träd. Slottet har byggts
af Polens berömde konung
Johan III Sobiesky, som här lefvat
och dött (1696). Alla slottets
konstskatter af taflor, skulpturer
och gamla möbler blefvo
bortförda strax innan tyskarna
eröfrade Warszawa. En gammal
betjänt visar oss de kala
gemaken. Hans stämma i tröttande,
frånvarande förevisarton talar
om sammetssalen, Sobieskys
dödsrum, som efter konungens
död af grefvinnan Alex. Potocka
byggts om till ett kapell. Om
japanska kabinettet och
kinesiska våningen däruppe. Han
ser nog ännu, den gamle
trotjänaren, alla de konstskatter,
som nu äro försvunna från dessa
tomma väggar, golf och tak. Vi
ledsna dock snart att gå och
beundra de väldiga tomma
salarna, där ödsligheten ligger
som ett kväfvande tungt damm
öfver allt och alla och jiä
våra steg på de af ålder mörknade parkettgolf
ven väcka klagande ekon af förgången tids
härlighet. Den tid, då Polen var ett kungarike och
landets fria män stiftade sina egna lagar. Den
sköna aftonrodnaden, innan den moskovitiska
natten bröt in med sitt svarta mörker af förtryck,
våld, blod och elände. Då generationer af Polens
ädlaste söner föllo med svärd i hand eller för de
ryska bödelsyxorna. Då det arma landets
befolkning kräfdes på blodspengar och tvingades att
bygga citadeller och fästen åt förtryckarna, inom
hvars murar kosacknagajkorna frossade i blodigt
människokött och rep och svärd ideligen arbetade
på att göra lefvande polska män till döda.
Ute i den härliga, dödstysta parken, där de gula
lofven prasslade i tjocka mattor under våra fötter,
tillbringade vi ett par oförgätliga timmar. Utan
ord vandrade vi under de sekelgamla trädens
ståtliga alléer, genom en sagoträdgårds frostsvedda,
halfdöda blomsterprakt. Ej ett lefvande väsen att
se. Prinsessan Törnrosas sofvande slott. Då vi
skulle stiga i vår bil, som väntade vid gallerporten,
kunde vi knappast slita våra blickar från det hvita
palatset med dess flankerande torn.
Hemvägen gick fort i halfskymningen. Det var
bitande kallt, i väster låg den nedgångna solens
återsken som en lysande rodnad på himlen.
Därifrån kom också ljuset, då förlossningens timme
slog för det arma folket. Nu vräkes det
moskovitiska våldet och makten allt längre och längre
tillbaka mot öster, dit det hör.
Till bild å sid. 768,
Engelske sjökaptenen Charles Fryatt har i dagarne af
tyska Nottans krigsrätt i Brygge dömts till döden och
skjutits för det ban, ehuru icke tillhörande krig?makten, den 28
mars 1915 försökt segla i sänk tyske undervattensbåten "U 3".
Denne beiann sig vid tillfället i öfvervattensläge och hade
gifvit den under kapten Pryatts befäll stående
handel6ånga-ren signal att stanna i och för visitation. Kapten F.
efterkom ordern, men sökte seden, genom att gifva ångaren full
fart. på lömskt sätt ramna u-båten. hvilken därvid i sista
ögonblicket undkom genom att sänka sig ned i vattnet. För
detta sitt franctireurdåd belönades Fryatt på sin tid af
engelska amiralitetet med ett guldur, hvarjämte gärningen i
bprömmande ordalag omnämndes i underhuset. Från engelskt
håll göres alltjämt gällande, att Fryatt handlat fullkomligt
lagenligt, samt ställer i utsikt svåra repressalier för det af
tyskarne begångna "mordet."
Kapten F. föll i tyskarnes händer, då den af honom förda
postångaren "Brussels" hvilken gick på traden
England—Holland, d. 28 sistl. juni uppbringades af ett tyskt krigsfartyg.
- 758 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
