- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 2 (1900/1901) /
18

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Den 7 Oktober 1900 - Per Wieselgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»DEN SVENSKA NYKTERHETSRÖRELSENS FADER.»*

är Sveriges nykterhetsvänner i dessa dagar
-1- ^ firat sekelminnet af banbrytarens födelse, så
ha de funnit hyllningskretsen vida större än den
vanliga organiserade nykterhetskretsen. Ännu efter
döden har den store nykterhetsaposteln visat sin
makt som väckelsepredikant. Mer än åttio år ha
gått, sedan Per Wieselgren såsom skolpojke
stiftade sin första nykterhetsförening,
nykterhetsarbetet har vidgats för hvar generation och tagit i
sin tjänst mången betydande personlig kraft, men
ingen bland dem alla har likväl varit de tändande
ordens man såsom han var det. Därför är det
icke allenast minnnet af nykterhetsrörelsens första,
utan äfven af dess största kraft som firas.

Många exempel ha anförts på, hur han kunde
väcka folk. »Hans föredrag hänförde ungdomen,
så att den nära nog glömde bort dansen för den
aftonen», skrifver prosten Almfelt om honom, då
han som student gjorde ett besök i dennes hem
vid ett julkalas. När ban några år senare kallades
till kyrkoherde i Vesterstad i Skåne bedref han sitt
väckelsearbete med den framgång, att
församlingens nykterhetsförening på tre är bragtes upp till
en medlemsnumerär af 1,600 personer, medan
omkring 200 bränvinsbrännerier under tiden nedlades.

Det kan man kalla ett arbete, som bar frukt.
Och detsamma gäller om det mesta af, hvad Per
Wieselgren uträttade. Hans väldiga personlighet
förfelade aldrig att göra sig gällande. Där ord
och handling, som stämde med orden, ägde någon
makt, där verkade han icke förgäfves. Hans
vältalighet var glödande, och fast hans anföranden
voro bekanta för sin längd, föll det aldrig någon
in att kalla honom långrandig. Ej ens under sina
agitationsresor, då ban höll ett och stundom flera
föredrag om dagen, var — sägs det — någonsin
det ena en upprepning af det andra. Han var den
börne improvisatören, som grep de ord,
ögonblickets stämning gaf, och oratoriska utanlexor voro
icke i hans smak. Men därför fick också hans ord
en så lefvande kraft.

Sådan var han som det talade ordets man.
Men äfven det skrifna ordet hade han i sin makt.
Hans stil ägde den färg och den fart, som är den
goda talekonstens kännemärke. Han filade icke
vändningarne, men de fingo ändå vanligen både
glans och udd. Den litteratur, som flutit ur hans
pänna, är icke obetydlig. Om man håller sig till
hans nykterhetsverksamhet, förtjänar i första
rummet nämnas hans »Historik öfver svenska
bränvinslagstiftningen under 200 år», som är hans
tyngsta arbete. Mera lästa torde hans små
broschyrer vara. Alla dessa äro legio, ithy att de
äro många. En af de mest bekanta utkom 1837
och bar titeln »Hvad skall man säga om detta
nykterhetsväsen, om man eljes tror Guds ord?»
Denna broschyr invecklade honom i en ganska
häftig meningsbrytning med sedermera ärkebi-

skopen dr Reuterdahl. Hans sista stridsskrift
handlade »Om bränvinsförbud och hindren därför»,
utgafs 1876, året före hans död, och var utom af
Wieselgren undertecknad af tvenne andra
nykterhetsrörelsens veteraner, kontraktsprosten Anders
Sandberg och majoren Gari Ekenstam. Utom dessa
och åtskilliga andra broschyrer består hans
nykterhetslitteratur af hans ifrån trycket utgifna tal.
Från 1838 till 1847 utgaf han äfven
Nykterhetsvännernas tidning, samtidigt med det att ban som
svenska nykterhetssällskapets ombud genomreste
det ena landskapet efter det andra.

Men Per Wieselgren var icke endast
nykterhetsapostel, om än hans insats i nykterhetsarbetet
ar den del af hans lifsgerning, som eftervärlden
bäst lagt på minnet. Hans redan 1824 (samma
år han förordnades till docent i litteraturhistoria)
utgifna »Minnessånger i Wärend», hans hembygd,
och de samma år utgifna »Starkodds sånger» ha
visserligen numera icke annat än litteraturhistoriskt
intresse, men voro på sin tid ganska lifligt
uppmärksammade. Hans stora arbete »Sveriges sköna
litteratur» satte märke i nyodlingen af den
litteraturhistoriska forskningens fält i vårt land, och hans
ordnande af De la Gardieska handskriftsarkivet på
Löberöd är bevaradt i ett värdefullt bibliografiskt
verk."

Af betydande omfattning var lians verksamhet
som biograf. Af lefnadsteckningarna i Palmblads
biografiska lexikon ha omkring 800 författats af
honom. Och det är inga torra skelett af namn
och data han gifvit, utan personliga karaktäristiker,
som äfven när de äro fåordiga gifva teckningen
gestalt.

Det är endast en knapp antydan, som här
kunnat gifvas om hans lifsgerning som
nykterhetsagitator och själasörjare och om hans produktion
som litteraturhistoriker och biograf. »Vi vörda»,
skref vid hans död en af hans lefnadstecknare,
»det rika innehållet af en snillrik, människoälskande
och själfuppoffrande personlighet, som man måste
beundra och älska, äfven om man i mycket hyllade
alldeles motsatta åsikter och nödgades ogilla mycket
både i sak och form, ty alltid framblickade vare
sig ur okritiska historiska kombinationer eller i
dagens frågor, teoretiska eller praktiska, snillet,
som spred ett hänförands skimmer öfver händelser
och personer, hvilka kommo inom dess vetandes
eller erfarenhets trollkrets, och det goda hjärtat,
som ville alla människor så innerligen väl och
ej skydde någon möda för att bereda äfven den
ringaste och fattigaste en smula glädje. Och
hvilket mod sedan, vare sig lifsstriden gällde
brän-vinsflodens hundratusenhöfdade hydra eller
smuggleriets smygande härskaror.»

En snillrik man, som hade mod att säga och
göra, hvad ett varmt hjärta bjöd honom, var Per
Wieselgren.

* Omstående porträtt af Per Wieselgren kommer att ingå i det under utgifning varande arbetet 0111 honom af
generaldirektör S. Wieselgren, och har genom tillmötesgående från författare och förläggare ställts till HVAK S DAü’S förfogande.

— l8 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 6 09:54:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/2/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free