Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Den 21 Oktober 1900 - Pontus Fahlbeck. Af V—d S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PONTUS FAHLBECK.
|jet är en för den politiskt intresserade
allmän-" heten outredd fråga — på hvilken vi
visserligen icke ha något svar att ge — hvarför professor
Pontus Fahlbeck icke kommit att spela någon mera
betydande roll än han gjort i vårt politiska lif.
Hans namn har under många år varit nämdt bland
deras, som äro skickade att rycka upp, när
någonting varit å bane i närheten af statsskeppets
ror-hytt. Han är en lärd man, talangfull och klok,
med blick för tidens kynne, färdig att erkänna,
hvad som icke kan bestridas, när det gäller
anspråken nedanifrån, utan att därför förneka
kejsaren, hvad kejsaren tillhörer, en resonlig man,
hvilken det aldrig skulle kunna falla in att köra
hufvudet i väggen, just en sådan man, som i en
realistisk tid borde kunna uträtta någonting.
Första gången han fäste uppmärksamheten vid
sig utanför den akademiska kretsen var genom
sitt under tulldagarna 1887 utgifna arbete om »Den
ekonomiska vetenskapen och näringsskyddet». Hin
hade då ännu icke hunnit bli professor -r- det blef
han först 1889. Med detta arbete vann han mycken
popularitet och när 1888 års tullkomité tillsattes,
blef han dess sekreterare. Det är bekant, att
komitén hade skäl att vara nöjd med sin
sekreterare. Han satt inne med den vetenskapliga
insikt, som behöfdes för att gifva något slags mera
allmängiltig hållbarhet åt den protektionistiska
bevisföringen.
Hans några år senare utgifna arbeten om
»Sveriges nationalförmögenhet, dess storlek och
tillväxt» och »Sveriges och Norges handelspolitik
under senare år» voro endast ägnade att befästa
hans anseende som en insiktsfull och vaken
vetenskapsman, och hvad särskildt vakenheten angår
gäller detta i ännu högre grad om hans 1892
utgifna socialpolitiska öfverblick »Stånd och klasser».
Hans syfte med sistnämda arbete var att »från
en allmännare synpunkt än de, som vanligen
till-lämpas, gifva en öfverblick öfver de sociala
spörsmål, som uppröra tiden». Till afslutning af denna
undersökning utvecklade han sitt eget socialpolitiska
program, som går ut på nationalförmögenhetens
höjande genom folkets ekonomiska uppfostran i
praktiskt inrättade skolor, utsträckning af statens
egen drift till grufvor och skogar, järnvägar och
öfriga kommunikationer, understöd åt enskilda
företag, kolonisation af rikets norra delar och tullskydd
åt näringarna »om också ej för jordbruket mer än
öfvergående, så dock för större delen af industrien»;
vidare arbetareklassens höjande intellektuellt och
moraliskt genom vetenskaplig yrkesundervisning
och medborgerlig bildning, genom
solidaritetskänslans utveckling i organisationer, som icke blott
tillvarataga arbetarnes intressen gent emot
arbetsgifvarne, utan också verka såsom
konsumtionsföreningar, genom vidgad rätt att deltaga i det
kommunala och politiska lifvet och genom
främjandet af nykterheten; och slutligen genom
skyddslagstiftning och arbetareförsäkring samt en
utsträckning af de direkta skatterna framför de indirekta,
»såvida de senare kunna anses leda till ett
betungande af arbetarnes budget».
Det är, som man finner ett ganska
innehållsrikt reformprogram ban utvecklat, och det är skada,
att han icke fått tillfälle att föra dess talan stort
annat än vid skrifbordet och i föreläsningssalen.
Förliden sommar utsågs han emellertid till
medlem af den skiljenämd, som hade att slita den
stora tvisten mellan hufvudstadens byggmästare
och deras arbetare. Det var de förras intressen
han hade att förfäkta. Den för arbetarefrågans
utveckling betydelsefulla uppgörelse, som träffades,
bekräftar hvad ofvan yttrades om hans blick för
»det ena nödvändiga».
I sitt ofvannämda arbete »Stånd och klasser»
uttalar han i fråga om den medborgerliga
bildningen, att den bör läggas så, att ingen tid
förspilles på inhämtande af spekulativt vetande, utan
nära anslutas till lifvets verkliga behof. Det är
en princip, som han i viss mån tillämpat äfven
på sin egen vetenskapliga verksamhet. Så godt
som alla hans arbeten — med undantag af hans
doktorsafhandling »Kritiska studier öfver det
frankiska rikets äldsta samfundsskick» och ett par
historiska uppsatser under de närmast följande
åren — anknyta sig till aktuella frågor. Utom de
redan nämda har han utgifvit »Betänkande rörande
grunderna för den ekonomiska
mellanrikslagsstift-ningen mellan Sverige och Norge», »Det svenska
jordbrukets afkastning», »Das Finanzwesen
Schwe-dens» och »Dieländliche ArbeiterfrageinSchweden».
Det är sålunda en ganska flitig
författareverksamhet han utvecklat, och kvaliteten är kvantiteten
vuxen. Det vore underligt, om icke förr eller
senare hans insikter skulle tagas direkt i anspråk
äfven för det politiska lifvet, där ban af allt att
döma skulle vara på sin rätta plats.
De femtio år han i dagarne — den 15 dennes —
lagt bakom sig, tynga honom icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
