Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 4. Den 21 Oktober 1900
- Kvartslotten. Af Olof Sjöstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVARTSLOTTEN.
Svenskt original för HVAR 8 DAC.
Då Jonas Meijer dog, var enda kvarlåtenska-
pen hans gamla träbrits, i hvilken han
utandats sin sista suck, några uppslitna paltor, ett par
literflaskor samt en kvartslott till sjette dragningen
i danska klasslotteriet. Det gamla husrucklet,
hvilket när som hälst var fallfärdigt, stod på ofri
grund.
Jonas Meijer hade någon gång i världen varit
pängakarl, men hans lättja och hans
oöfvervinne-liga smak för starkare våtvaror hade åstadkommit
en rätt hastig minskning af hans förmögenhet.
Dessutom hade han en last till: ban var en ursinnig
lotterispelare. Och det är inte godt att säga,
hvilket som hade största delen i hans uselhet: lättjan,
spriten eller spelet.
Det ena med det andra hade emellertid gjort,
att mannen blifvit så barskrapad, som en människa
någonsin kan bli, och när han inte hade mera i
denna världen, så lade han sig ner att dö.
Hustrun hade gått hädan för åtskilliga år
tillbaka, lämnande efter sig en icke fullt normal dotter,
som sedan blef faderns enda sällskap. Stackars Lisa
hade inte så stor portion vett som andra
människor. Men till följd häraf led hon heller inte så
mycket af faderns elände, som hon annars skulle
ha gjort.
• «
*
Några dagar efter begrafningen satt Lisa ute
på dörrtröskeln och gassade sig i solen. Hon
brukade sitta så där och tala med sig själf. I
handen hade hon ett fyrkantigt papper, som hon
emellanåt vecklade upp och tittade på. Till slut
kramade hon det tillsammans till en liten rund boll,
som hon kastade upp i luften och uppfångade med
handen.
Hon hade suttit så en stund, då en karl kom
uppe ifrån vägen och vek af in mot Jonas Meijers
hus till. Lisa såg honom men låtsade om
ingenting och fortsatte leken med pappersbollen.
»God dag, Lisa! Hur står det till?» sade
mannen, då han hunnit fram.
Flickan stannade för ett ögonblick med leken
och såg upp.
»Jaså, det är I, farbror Göran. — Hva’ vill
I?» svarade hon därpå, efter att ett ögonblick ha
fixerat den framför henne stående.
»Jag ville bara höra efter, hur det står till med
dig nu. Du är ju ensam. — Jag hade inte tillfälle
att komma hit på begrafningen.»
Lisa hade åter börjat sin enformiga lek med
pappersbollen utan att bekymra sig om farbrodern.
»Lisa», fortsatte denne, »jag undrar, om du har
reda på kvartslotten?»
Den frågandes ansikte uttryckte en spänd
förväntan.
Flickan afbröt ånyo sin lek. Under de till
hälften nedslagna ögonlocken stal sig fram en
underlig blick, en blick, som skvallrade om, att inte
all intelligens var död hos stackars Lisa. Så med
ens spärrade hon upp ögonen och såg på
farbrodern.
»I kom inte hit, när far var sjuk?» sade hon.
Farbror Göran såg slagen ut. Han hade inte
tänkt sig, att han skulle få höra några förebråelser
af Lisa för det.
»Jag var själf inte riktigt kry då», svarade han
undvikande. — »Men, du, Lisa, har du någon reda
på den där kvarts —–?»
»Ah, farbror Göran,» afbröt flickan, »det var
rysligt, hvad I är angelägen om lottsedeln.
Besynnerligt, att I inte korn och hörde efter den,
medan iar lefde.»
Farbror Göran var verkligen ytterst angelägen
om att få fast i lottsedeln. Han hade varit med,
då brodern köpte den, och han hade förtänksamt
nog skrifvit upp numret. I dag på morgonen hade
han fått reda på, att högsta vinsten utfallit just på
det af brodern innehafda numret. Tänk om
lottsedeln skulle vara förstörd!
Han vågade knappast föreställa sig denna
möjlighet. Han hade skyndat åstad, så fort han fått
se dragningslistan, för att söka reda på
kvartslotten. Hvilken härlig sak skulle det inte vara att
på ett bräde bli 30,000 kr. rikare! — Pängarna
tillhörde ju egentligen Lisa, men hvad skulle väl
hon med dem? Han kunde ju ta’ henne hem till
sig. De behöfde ändå en piga därhemma.
Lisa kastade nu en riktigt hög »tyra» med
pappersbollen. Därpå reste hon sig upp.
»Ni ville ha fast i kvartslotten?» frågade hon
och tog ett steg in i förstugan. »Kom in, farbror
Göran, så få vi se, om vi kunna hitta den!»
Hon gick före och han följde efter in i den
skumma stugan.
»Vi få allt tända ljus, om vi skola kunna leta
rätt på den.» Hon strök en fosforsticka öfver
ugnen och tände ett i en af literbuteljerna instucket
ljus. Därpå vecklade hon upp det till en boll
hopkramade papper, som hon hade i handen. Hon
slätade ut det mot knäet och höll det därefter fram
strax bakom ljuslågan, så att det å papperet tryckta
meddelandet tydligt framstod.
»Se, farbror Göran! Är det här kvartslotten?
Se, hvilka granna, röda bokstäfver, man ritat! —
Far trodde alltid, att han skulle vinna många
pän-gar på dessa här lapparna, men det gjorde han
aldrig. — Kanske den här lappen har vunnit. Men
nu är far död. — Du behöfver inte ha något, ty
du kom inte hit och såg om far, när han var
sjuk — — —»
Farbror Göran störtade fram för att rycka
papperslappen, i hvilken han igenkänt den åtrådda
lottsedeln, till sig. Men han kom försent. Lisa
hade hastigt fört papperet fram i lågan, och med
ett bloss var allt förbi.
Olof Sjöstrand.
— 5i —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 6 09:54:06 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/2/0062.html
