Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. Den 25 November 1900 - En stor kyrklig förening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN STOR KYRKLIG FÖRENING.
(TILL BILDEN Å NAST A SIDA).
J-^resbyterianismen företräder som vi veta den
åsikt inom den reformerta kyrkan,
hvilkens grundval är den s. k.
presbyterialför-fattningen efter Calvins mönster.
Presbyte-rianismen har sin hufvudgärd inom den skotska
kyrkan, hvilken i sin fullaste konsekvens
genomfört denna kyrkoförfattning.
Vid tillämpningen af systemet har den
skotska kyrkan dock sönderfallit i tre olika
kyrkosamfund: den allmänna landskyrkan
(Church of Scotland), den skotska frikyrkan,
(Free Church) och den förenade
presbyterianska kyrkan, (United Presbyterian Church).
Dessa tre kyrkor skilja sig hufvudsakligen
från hvarandra i fråga om uppfattningen af
kyrkans och statens förhållande till hvarandra,
särskildt beträffande kyrkans underhåll och
beroende af staten.
Det egentliga tvistefröet emellan skotska
statskyrkan och de två dissenterkyrkorna
gäller icke läran utan administrationen och
särskildt patronatsfrågan. 1 denna sak ha
de båda »frikyrkorna» arbetat tillsammans
under det att »The Big Kirk» stått för sig.
Denna föreningspunkt har just i dagarne fört
de båda dissenterkyrkorna tillsammans till en
stor försoning och sammanslutning, hvars
högtidligaste ögonblick just återgifves å
bilden på nästa sida.
Den förenade presbyterianska kyrkan är
den äldsta af de båda, och, som namnet
antyder, föreningen af många mindre
protesterande församlingar. Den leder sitt urspruug
från 1732. Då blef en af den skotska
statskyrkans främste prester, Ebenezer Erskine,
ställd till ansvar för en predikan, i hvilken
ban angripit patronatsrätten och visat hur
mycket ondt som uppstod däraf att olämpliga
präster påtvingades församlingarne. Hans
frimodighet kostade honom kappan, men han
bildade en ny religiös korporation och vid
århundradets slut hade dess första fyra
församlingarne femtdubblats.
Tjugo år efter denna första separation
utgick en ny dissenterkorporation från skotska
kyrkan och åter gällde tvisten patronatsrätten.
Presbyteriet i Dunfermline vägrade 1752 som
församlingsherde i Inverkeithing insätta en
ovälkommen present och den störste
opponenten Thomas Gillespie i Carnock blef afsatt,
androm missnöjda till varnagel. Men hans fall
blef grunden till en ny dissenterförsamling. År
1847 förenades alla dessa 518 församlingar till
den »Förenade Presbyterianska Kyrkan».
Den skottska »Frikyrkan» frambröt åter
som en flod bryter ut från en glacier. Den
frihetsanda som under 19 århundradets första
kvartal låg i luften visade sig i Skottland i
förnyad agitation mot patronatet och man
gjorde en ny ansträngning för att gifva
folket bestämmanderätten i fråga om val af prest.
Men statskyrkan befanns vara bunden till
händer och fötter vid världslig lag och de
världsliga domstolarne förklarade att
patronaträtten icke på något sätt kunde upphäfvas.
Då ägde, den 18 maj 1843, den stora
utbrytningen rum. Nära femhundra präster
— bland dem de mest framstående — afsade
sig sina ämbeten och trotsade alla
umbäranden för att vittna för Kristi öfverhöghet öfver
sin kyrka. Många tiotusental lekmän och
alla statskyrkans utländska missionärer följde
dem. Genast organiserades en kyrka på
nationella grunder; pängar strömmade in; i
nästan hvarje socken i Skottland byggdes en
frikyrka. Till den stora gemensamma fonden
bidrager hvarje församling efter råd och
lägenhet och hvarje prest erhåller af den 200
pund st. pr år, oberoende af det belopp med
hvilket lians församling bidragit. Detta var
upphofvet till Skotska frikyrkan, hvilken under
sin mindre än 60-åriga tillvaro har frambragt
högst framstående predikanter, lärde och
skriftställare.
Dessa två stora kyrkosamfund ha nu i
dagarne förenats under namn af »Den
Förenade Frikyrkan i Skottland». Hvar för sig
ha de uträttat ett stort och ädelt arbete.
Ingen kyrka i världen, med ett enda
undantag, har så stort antal utländska missionärer
i proportion till medlemskap som den förenade
presbyterianska kyrkan. Frikyrkan har också
underhållit missionsverksamhet i stor skala i
Indien, Afrika och Nya Hebriderna.
Men hvad det allvarliga Skottland nu
emotser och hvad dess invånare nu betrakta
dessa de båda dissenterkyrkornas förening som
ett förebud till, det är den stora försoningen
och slutliga föreningen af den skotska
statskyrkan med den förenade frikyrkan.
- ’35 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
