Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. Den 25 November 1900 - Världens största folkskolehus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
och läskunnigheten förblef, trots
mönstringarna vid husförhör och
nattvardsläsningar, ganska skral ännu halft
annat århundrade framåt. Likväl
inrättades under 1700-talet ett betydande
antal barnaskolor både fasta och —
framförallt — flyttbara. I ett cirkulär
af 177g heter det emellertid, att
barnaskolor ’mångenstädes ännu saknas».
Den undervisning, som meddelades i
de skolor, som funnos, var
naturligtvis ganska enkel. Vanligen torde den
ha inskränkt sig till »lillkatekesen »
och när den gick därutom, så rörde
den sig om »storkatekesen» och
bibliska historien. Hvad därutöfver var
ansågs kanske icke precis van af
ondo, men åtminstone ganska onödigt.
Den som kunde sin katekes utantill
och dessutom kunde läsa i bok, var
fullärd. Att kunna läsa skrifvet var
en ganska sällsynt kunskap bland
allmogen, och skrifkonsten var ännu
långt in på 1800-talet en högst
ovanlig talang. Att kunna rita sitt
bomärke ansågs tillräckligt. Att kunna skrifva sitt
namn annat än »med handen på pennan» var en
lyxkunskap. Bland den ännu lefvande generation,
hvars uppväxtår infalla under århundradets förra
hälft, torde skrifkonsten kunna sägas fortfarande
befinna sig på denna nivå. Den undervisning,
som gafs, sköttes i lyckligaste fall af kapellaner
och klockare. Åtminstone de senare hade i regel
icke mycken boklig kunskap att dela med sig af.
Och ännu mindre hade de barnalärare, hvilka
såsom invalider satts till sin syssla, därför att de
icke dugde till något annat arbete.
Den folkskoleundervisning, vi för närvarande
äga, kan räkna sitt ursprång från 1842 års folk-
SKOLSAL.
skolestadga. Ännu året förut saknade mer än
hälften svenska församlingar såväl fasta som
ambulerande skolor. Folkskolestadgan af 1842
bestämde, att hvarje församling skulle ha en, hälst
fast, folkskola med vederbörligen godkänd lärare.
För utbildning af dessa lärare inrättades
folkskolelärareseminarier.
Därmed var grunden lagd. Hur sedan vårt
nuvarande folkskoleväsens, trots alla brister,
fasta byggnad därpå kunnat resas, är ett
kapital, som i sina hufvuddrag torde kunna
förutsägas vara allmänt bekant och i sina detaljer
undandrager sig möjligheten af en antydan på
några rader.
BADRUMMET I KUNGSHOLMENS NYA FOLKSKOLA.
— 139 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
