Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. Den 25 November 1900 - Den hemska järnvägsolyckan vid Offenbach
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HEMSKA JÄRNVÄGSOLYCKAN VID OFFENBACH.
En af de svåraste af de många järnvägsolyckor,
som under den senare tiden förekommit pä
kontinenten, var den som skedde vid Offenbach
nära Frankfurt a. M. i torsdags fjorton dagar (den 8
nov.) Snälltåget, eller hvad tyskarne benämna
D-tåget — ett tågslag, snabbare än snälltågen —
fran Berlin hade stoppats vid Offenbachs
blockstation men i den rådande dimman icke observerat
stoppsignalen, förr än denna redan förbifarits.
Tåget stannade då och gick tillbaka, men under tiden
hade banvakten vid blockstationen, som
missförstått D-tågets rörelser, kastat om signalerna för
ett från Mulheim kommande persontåg. Detta
ut genom fönstret. Han hade fått det ena1 benet
ut, men syntes därpå sjunka tillbaka i flammorna.
Däremot räddades alla i den näst sista vagnen,
ehuru äfven denna uppbrändes, så att endast
järnunderredet står kvar. Af den sista vagnen
återstå endast några sönderbrutna järndelar, så
fullständigt har stöten och elden förstört densamma.
Af, de dödade funnos endast några få förkolnade
bendelar och rester af metallsaker, såsom ringar
o. d., så att identifieringen varit ytterst svår och
man icke vet alla de omkomnes namn.
Icke på länge har någon järnvägsolycka i
Tyskland orsakat ett sådant uppseende som denna
JÄRNVÄGSOLYCKAN VID OFFENBACH.
rusade in just då D-tåget återvändt och stod stilla
vid signalen, samt for med full fart på D-tåget.
Lokomivet splittrade därvid den sista af D-tågets
vagnar, en sofvagn, och formligen klöf
densamma i två delar. Den näst sista vagnen, äfven
en sofvagn, kastades upp och nästan ställdes på
ända. Vid sammanstötningen sprang därjämte
gasbehållaren för belysningen — gasbelysningen
är vanlig på de tyska järnvägarne — gasen
antändes af elden i lokomotivet till det påkörande
tåget och den sista vagnens spillror råkade
samtidigt med sammanstötningen i brand. Samtliga
i denna sista vagn befintliga resande, 13, omkommo.
De som icke dödades direkt vid sammanstötningen
uppbrändes. Räddning var omöjlig. En herre,
väl den ende, kom så långt att han försökte stiga
— 140 -
ohyggliga, vid hvilken inklämda, sårade
passagerare, utan möjlighet att röra sig eller försöka rädda
sig, lefvande brändes. Olyckan torde förorsaka
en reform i fråga om de tyska
genomgångvagnar-nes konstruktion i den riktningen, att dessa vagnar
äfven förses med sidodörrar för hvarje afdelning,
att använda såsom nödutgångar. En sådan
anordning har sedan flere år äfven i riksdagen
begärts, men hittills utan resultat.
1 det förolyckade tåget voro äfven två svenskar,
grefvarne Hamilton från Hjelmsäter, far och son.
Dessa befunno sig lyckligtvis i den näst sista
vagnen och blefvo därför räddade. Endast
kvarlefvorna af en af de dödade har med säkerhet kunnat
igenkännas. Det är liket af ett ryskt statsråd. De
öfriga likresterna skola läggas i en gemensam graf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
