Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. Den 25 November 1900 - Mellan kulisserna... Af Richard Harding Davis - En velociped för handkraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR & DAG
de olika restauranter, där de skulle på passande sätt
fira det hvarje vecka återkommande »spöket».
Agnes kom bland de sista. Hon var klädd i slöja
ocn banade sig brådskande väg genom mängden
af halfvuxna pojkar, dagdrifvare och fattiga
anhöriga som lågo >i bakhåll» och svärmade kring
lyktan vid utgången som mal kring ett ljus.
Andy skyndade sig att stiga fram för att följa
efter Agnes, men innan han kunde hinna upp
henne hade hon blifvit tilltalad af en man. Hon
stannade och svarade honom i lågmäld ton. Andy
hörde stilla på med ett skärande svartsjukt tvifvel
i hjärtat. Så såg han karlen gripa efter kuvertet
med pängarne, som hon höll i handen, och hörde
honom säga: »Gif mig det, hör du!» Hon drog
undan sin hand och började springa, men han fick
henne fast vid armen. Då sprang Andy fram och
slog omkull honom. Därpå 1og han honom i kragen
och började hamra på honom.
»Låt bli honom» skrek flickan, »låt bli
honom!»
»Låt bli hvad —», svarade Andy.
»Låt bli, hör ni inte?» ropade kvinnan om igen.
»Han har rättighet att taga pängarne. Han är
min man».
Andy Mac Gee bad att få bli kommenderad
från tjänstgöringen vid teatern och hans anhållan
beviljades. Men från den stunden var han mycket
olycklig och nedslagen och var vid så dåligt
humör och så obehaglig, så att hans kamrater nästan
funderade på att gifva honom en handgriplig »ju-
stering». Men när det blef eldsvåda visade han
sig lika duktig som de andra och var så
hänsynslös att befälet, som tog miste på dumdristighet
och tapperhet, anmälde Andy till befordran och
han blef förste man vid en annan brandstation.
Men han tycktes inte trifvas bättre där och var
mycket illa omtyckt.
Vintern gick och sommaren kom. En dag
mötte Andy gamle Sanders, hvilken han försökte
undvika, emedan ett möte skulle rifva upp
smärtsamma minnen. Men Sanders fick fatt i honom
och gratulerade honom att ha fått medalj och ville
nödvändigt att de skulle dricka ett glas.
»Och apropos», sade Sanders, just som Andy
trodde sig skola bli honom kvitt, »kommer ni ihåg
Agnes Carrol? Hon lär ha varit gift med en
fyllbult, ett kräk som misshandlade henne. Well, en
kväll hade ban fått för mycket, steg miste och föll
i floden. Det där superiet är något gräsligt —»
»Och hans hustru?» kom det häftigt från
Andy.
»Hon är med oss ännu», sade Sanders. »Vi
äro på Bijouteatern den här veckan. Kom in och
se pjesen».
Brady, regissören, vinkade med ett papper åt
direktören.
»Bref från Carrol», sade han. »Hon säger
upp sig. Hon säger att hon skall lämna teatern
och gifta sig igen. Det var en bra flicka»,
till-lade ban med en suck, »och hon sjöng inte illa.
men hon kunde aldrig lära sig att röra på benen.»
EN VELOCIPED FÖR HANDKRAFT.
pn anmärkningsvärd nyhet inom velocipedbranschen
synes på denna bild, (fotografi af Olga Rinman,
Göteborg). En urmakeriarbetare i Beckers
urina-keriaffär vid Karlsborg, A. L. Larsson, har nämligen
lyckats konstruera en bicykel, hvarigenom han, som
varit lam i båda benen sedan sin tidigaste ålder, nu är
i stånd, att ined armarne vefva, i stället för att trampa
fram densamma. Någon torde undra, hur styrningen
tillgår när armarne äro tagna i anspråk förut. Detta
sker medelst en sinrik mekanism, fastgjord i ett
läderbälte spändt om lifvet. Denna mekanism tvingar vid
minsta vridning på kroppen styrstången att tjänstgöra
fullt lika tillfredsställande som vid vanlig styrning.
De båda käpparne, som synas anbragta å maskinen
medföras för att vid behof af att stanna eller vid
grindars öppnande o. s. v. hålla den uppe.
Hr L. är nu i stånd att såväl sommar som vinter,
när vägarna det
tillåta, med
ovanlig
hastighet fortskaffa
sig. Sommartid
åker han med
lätthet och utan
möda 15a 20 km.
i timmen. Som
synes är
maskinen prydlig.
Uppfinningen
länder ägaren
till all hed er, stor
nytta och
vederkvickande nöje.
142 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
