Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. Den 25 November 1900 - Mellan kulisserna... Af Richard Harding Davis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MELLAN KULISSERNA....
Al RICHARD HARDING DAVIS. Förf. till ■Framgång». Öfversättning lör HVAR 8 DAG.
Andy Mac Gee var brandsoldat i Newyork och
hade hvarje afton tjänstgöring å Grand Opera
House, där »Ada Howards fars- och operettsällskap»
spelade »Pocahontas». Han hade ingenting annat
att göra än att stå vid första ingången till scenen
och vakta på rampljusen samt se till att ljusen
bland sidodekorationerna inte tände eld på
desamma. Det var en lugn, blyg ung man, mycket
starkt bygd och med ett vackert nästan barnsligt
ansikte.
Miss Agnes Carrol var tredje flickan från
höger i amazonernas första led och mycket vacker.
Egentligen skulle hon ha haft sin plats på flygeln,
men hon var så stolt och högdragen att hon
endast sällan kunde förmås till ett leende, men aldrig
åt herrarne på parkettens första bänkar. Brady,
regissören, som jämväl var »andre komiker», sade
att en flicka pa flygeln borde åtminstone se ut
som om hon själf hade roligt och ehuru han inte
ville begära att hon skulle prata med dem på andra
sidan rampen, så skulle hon åtminstone ge dem en
blick då och då till tecken att allt stode väl till.
Men miss Carrol var inte öfverens med honom
härutinnan och därför blef hon nerflyttad till
nummer tre och en annan flicka, som var mera
intresserad af publiken, intog hennes plats.
När miss Carrol inte var pa scenen brukade
hon sitta på de mattbelagda trappstegen till ttonen,
hvilken ej användes efter första scenen, och läsa
romaner eller sticka på ett par muddar som hon
lämnade till en af uppasserskorna när hon skulle
in på scenen. En afton kom signalen fortare än
vanligt, därför att primadonnan inte fick taga sin
vals da capo och regissören skyndade på dem.
(Jppasserskan var ej inom synhåll, hvarför Agnes
räckte boken och stickningen till Mac Gee med
orden:
»Vill ni ta^a dessa åt mig tills jag kommer ut.»
Hon såg på honom för första gången när hon
faf honom sakerna och han kände, liksom han
änt många gånger förut, att hennes skönhet
mycket tydligt störde hans lugn. Det hvilade
något så blygt öfver hennes ansikte när hon ej
var på scenen och något så innerligt vänligt, att
han blef stående med de blå yllemuddarne, som
ännu voro varma af hennes händer, utan att
förändra den ställning han hade när hon lämnat
honom sitt arbete. När hon kom ut, gaf han henne
det tillbaka och lyfte på mössan till svar på hennes
tack. En af de andra amazonerna skrattade och
hviskade: »Agnes håller sig väl med brandgossen»,
hvilket kom mr Mac Gee att rodnande draga sig
undan. Han vågade icke se efter hvad verkan
yttrandet hade på miss Carrol. Men nästa afton
tog han af sig mössan för henne och sade helt
djärft »god afton!» Sedan dess gaf han flitigt akt
på henne. Han trodde sig göra det så fint att hon
inte observerade honom, men det var därför att
han var karl. Ty flickorna märkte det genast och
hade mycket roligt åt det i sina klädloger.
Gamle Sanders, som varit korist i en mängd
operettsällskap sedan han var tjugo år och som
alltid var pessimist, brukade finna stort nöje i att
tala illa om de andra medlemmarne i sällskapet
för Mac Gee och berätta historier om dem af för
deras karaktär graverande art. Han hade inte
något godt att säga om någon af dem och Mac
Gee började tro att scenen var en högst förfärlig
plats. Detta gjorde honom mycket ledsen och han
kunde i förstone icke begripa hvarför — tills han
upptäckte att han hyste stort intresse för miss
Agnes Carrol och att hennes karaktär för honom
var en sak af högsta vikt. Han hade ofta önskat
fråga gamle Sanders om henne, men han var rädd
därför dels emedan han ansåg sig böra taga för
gifvet att hon var en bra flicka dels emedan han
fruktade att Sanders skulle berätta motsatsen.
Men en kväjl när hon gick förbi dem, lika stolt
och högdragen som alltid, Tät gamle Sanders höra
en missbelåten grymtning och Mac Gee kände att
han blef mycket röd.
»Se där», sade Sandels, »där är en flicka som
borde vara ifrån det här yrket. Hon är alldeles
för god för det och kommer aldrig att lyckas.
Inte för det hon inte skulle kunna halla sig uppe,
men hon är så litet intresserad af det och lägger
inte in något af själ i det lilla hon har att göra.
Hon kan ju sjunga en smula, men hon kan inte
göra dansstegen.»
»Hvarför stannar hon här då?» sade Mac Gee.
»Well, dom säger att hon har en bror att
försörja. Han är för ung eller för lat att arbeta
eller krympling eller hvad det är. Hon har
försökt ge sånglektioner, men kunde inte få några
elever och nu lefva hon och hennes bror på det
’ här.»
Andy Mac Gee kände en stor tyngd lyftad från
sitt bröst. Han blef mer och mer intresserad för
miss Agnes och började fundera ihop små
anföranden ämnade för henne i afsikt att visa, huru
djupt hans högaktning var för henne och hvilken
angenäm ung man han kunde vara om hon bara
blefve bekant med honom.
Hon svarade honom alltid mycket stilla och
mycket vänligt men utan att visa det minsta spår
till vänskap eller någonting ditåt och han kände
att han aldrig skulle komma att bli mer bekant
med henne än första aftonen hon talade till honom.
Men tre eller fyra gånger fann han att hon
betraktade honom. Detta samt något visst, som han trodde
sig märka i hennes sätt, och just den
tillbakadragenhet, hon visade, lade han på hjärtat. Han
räknade efter huru mycket han sparat ihop af sin lön
och kom till den slutsatsen, att med det och sin
månatliga inkomst kunde han mycket väl gifta sig.
När han kommit så långt, blefvo hans känslor för
henne allt tydligare och till och med flickorna
slutade nu skratta åt saken, hvilken de insågo
verkligen blifvit mycket allvarsam.
En eftermiddag var det en stor eldsvåda. Mac
Gee och tre andra brandsoldater föllo från taket
och blefvo något skadade. Tidningarna uppgåfvo
att det var lifsfarligt och när Andy som vanligt
infann sig på teatern på aftonen blef det stor
förvåning och allmän glädje. Och dagen därpå
talade en af de skadade brandsoldaterna, hvilken
måst stanna på sjukhuset öfver natten, om för
Andy att en mycket vacker dam kommit dit och
bedt att få träffa honom. Men när hon kom in
sade hon: »Det var inte den jag ville träffa, det
stod i tidningarne att mr Mac Gee var skadad».
Hon hade vägrat uppgifva sitt namn och gick
därifrån synbarligen mycket lättad.
Andy vågade tro att damen varit Agnes Carrol
och på aftonen försökte han få tala vid henne,
men hon undvek honom och gick genast till sin
klädloge så fort hon var ledig från scenen. Men
Andy hade föresatt sig att tala vid henne och
väntade på henne vid artisternas utgång, i stället för
att genast gå tillbaka till brandstationen och
af-lämna rapport, hvilket var fullkomligt orätt och
kostade honom en dags aflöning. Det var tisdag
och statisterna hade just fått sin betalning. De
kommo med sina kuvert i handen och talade om
- 141 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
