Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17. Den 20 Januari 1901 - En slädfart. Af R. T—dh - Karl Alexander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SLÄDFART
och öppnade till och med med påtaglig ifver en liflig
konversation med de närmast framför åkande.
Så fortgick det, tills de kommo fram till
Hög-sätra.
»Adjö, adjö, nu fara vi hem!» ropade hon och
viftade gladt med muffen åt de andra, som foro
vidare.
Tyst styrde han upp i allén. När hon slutat
med viftningama, bröt han tystnaden, som rådt
dem emellan sedan den olycksaliga händelsen i
skogen.
»Fröken», började han, »jag hoppas . . .»
»Jag tror ’King’ börjat halta», afbröt hon tvärt.
»Han kan väl ej ha skadat sig?»
Förargad bet han sig i läppen. Att ej ens
få förklara sig!
Nu svängde de upp framför trappan. En af
jungfrurna kom ut och knäppte upp fotsacken.
Han sträckte ut handen för att hjälpa’ henne ur
släden, men hon låtsade sig ej se den, utan
underhöll sig lifligt med jungfrun, hvilken hon frågade
om grefven var inne, om supén snart var färdig —
allt tydligen blott för att icke ge förvaltaren tillfälle
att yttra sig.
När han sett henne försvinna i den ljusa, varma
tamburen, smackade han på fuxen och körde
långsamt ner till stallet.
Dystert satt han där och grubblade med
nedböjdt hufvud. Trots kölden frös han ej om
händerna, från hvilka han tagit af de tjocka
körhand-skarna.
Hvarför hade han ej kunnat beherrska sig? Hur
kunde han inbilla sig något så vansinnigt, som att
den rika, firade grefvedottern skulle besvara hans
ömma känslor? Ångrade han sig? Nej! Han
insåg, att förr eller senare hade en eruption
inträffat, trots hans försök att döda kärleken i sitt
bröst, denna kärlek, som ju stred mot allt hvad
sundt förnuft hette.
Vid stallet tog kusken emot tömmarna, som
förvaltaren halft mekaniskt räckte honom. Han
gick fram till den af svett rykande fuxen och klaj>
pade honom sakta på halsen. Djuret vände på
hufvudet och strök nosen sakta mot hans axel.
En timmes tid gick han orolig och tungsint af
och an i allén, innan han begaf sig till sitt rum
i en af gårdens flygelbyggnader.
Månskenet lyste in genom hans fönster och föll
öfver skrifbordet. På detsamma fann han ett bref.
Grefvens sigill! Hastigt bröt han det och ställde sig
med ryggen mot fönstret för att läsa det. I några
få rader tillkännagaf grefven för honom, att han
på grund af hvad som på aftonen försiggått mellan
hans dotter och förvaltaren, ansåg sig tyvärr
nödsakad ge honom afsked. För undvikande af
obehag borde han redan följande morgon vara beredd
att lämna godset.....
Bortkörd! Han sjönk ned vid bordet och gömde
ansiktet i händerna.
Slutligen reste han upp hufvudet. Ansiktet
var blekt och sakta föll en tår ner på papperet
framför honom.
Bittert kom det från hans läppar: »Hvarför
glömde jag ett ögonblick, att hon var min herres
dotter?»
KARL ALEXANDER.
STORHÄRTIG AF SACHSEN-WE1MAR.
torhärtigen Karl Alexander af Sachsen-Weimar,
v-’ den äldste af de tyska förbundsfurstarne, som
i dessa dagar aflidit, var af
föga betydelse såsom regent,
men desto mera tillfölje de
omsorger han ägnade det arf
från Tysklands klassiska
diktningsperiod, som hans
förfäder lämnat honom, i Den
nu döde storhärtigen var bland
de tyska härskarne den, som
underhöll de intimaste
förbindelserna med konsten och
litteraturen. Född vid
Wei-marhofvet, medan detta ännu
var den tyska diktningens
medelpunkt, uppvuxen under
Goethes ögon, insöp härtigen
redan i sin barndom den
kärlek till konsten och
litteraturen, som han sedan under
hela sin lefnad hyst. Under
sin nära 50-åriga regering
har han sökt upprätthålla
traditionerna för Weimar
såsom ett hem för diktningioch
annan konst. I Weimar fins
Schillerhuset med sina
arkiv-och minnesskatter. Weimar
är säte för Shakspearesällskapet liksom för det stora
Goethesällskapet, hvilket bland sina medlemmar
räknar nästan alla Europas furstar, däribland
Sveriges konung. På Liszt’s tid blef Weimar ett Mekka
för Tysklands musiker,
hvarest flere sedan berömda
konstnärer togo första steget
mot ryktbarheten. Weimars
teater, där Goethe och Schiller
verkat, bjöd senare ett hem
åt Richard Wagner, då han
befann sig i förlägenhet om
plats för sin konst, och gaf
äfven Cornelius tillfälle att
träda fram för världen. Här
uppfördes båda delarne af
»Faust» första gången, här
gjorde Dingelstedt sina första
dramatiska försök. Det skulle
för öfrigt taga för stor plats
att fortsätta med en
redogörelse för den roll Weimar
spelat i Tysklands litterära och
konstnärliga utveckling.
Såsom broder till
Wilhelm I:s gemål stod
Weimar-härtigen ständigt i intim
förbindelse med hofvet i Berlin.
Den aflidne Weimarske
storhärtigen har ett par
gånger besökt Sverige, senast
1893, då han vid Upsala) universitetets jubelfäst
hugnades med filosofie hedersdoktorsvärdigheten.
- 261 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
