Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. Den 27 Januari 1901 - Oscar Ekman - Drottning Victoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN OSCAR EKMAN.
Konsul Oscar Ekman har helt nyligen genom
den storartade donationen al 450,000 kr. till
Göteborgs Högskola ännu en gång framträdt som en
af vårt lands ädlaste donatorer. Han har härmed,
kan man säga, satt kronan på sitt eget verk. Ty
högskolan har till stor del konsul Ekman att tacka
för sin uppkomst, i det att han förut donerat till
densamma öfver 400,000 kr. och dessutom
förmått sin vän David Carnegie att till högskolan
öfverlämna en så stor pänningsumma, att
läroanstaltens riktning kunde bestämmas.
Som ett bevis af sin stora tacksamhet
tillägnade lärarne vid Göteborgs högskola år 1898
konsul Ekman en särskildt utgifven fästskrift. »Vi
anhålla vördnadsfullt, att Ni, Herr Konsul, måtte i
denna vår hyllningsgärd se ett bevis på, huru högt
vi skatta Edra förtjänster om Göteborgs Högskola,
och huru mycket vi nitälska för de uppgifter, vårt
kall ålägger oss», säges det sannt och enkelt i
inledningen till den värdefulla fästskriften.
Men konsul Ekman har tänkt också på annat!
Han har stiftat filantropiska bolag för uppförande
af lämpliga, trefliga arbetarebostäder vid Annedal,
ban har lämnat bidrag eller grund till flere
kyrkobyggnader, han har byggt skolhus och fattighus
på sin egendom Säby i Östergötland samt
inrättat en pensionsinrättning för ålderstigna och
sjukliga tjänstehjon.
Dessutom har han till Göteborgs högskola
jämte Olof Wijk lämnat 30,000 kr. till stiftande
at en »Gustaf Adolfsfond» för utgifvande af
högskolans årsskrift Men det blefve för långt att
uppräkna alla gåfvor, som konsul Ekman lämnat
vårt lands olika bildningsanstalter.
Oscar Ekman är nog på sätt och vis en
selfmade man, om han också alltifrån början hört till
samhällets öfre lager. Han föddes i Göteborg den
[6 dec. 1812; fadern, Jon Jacob Ekman, var
praktiserande läkare. Faderlös vid två års ålder, fick
han, 16 år gammal, anställning hos sin farbroder,
innehafvaren af firman Ekman & Komp. .nr 1845
lämnade han denna affär och inträdde i firman
D. Carnegie & Komp. där han avancerade till
kontorschef och slutligen verkställande direktör.
Redan år 1834 hade han genom sin styffader,
ryske generalkonsuln Lavonius, utnämts till rysk
vicekonsul, hvilken befattning han innehade i
omkring trettio år.
Som bankman har konsul Ekman verksamt
deltagit i utvecklingen af det vid 1893 års
nationalekonomiska möte föreslagna bankinstitut, som
resulterade i Skandinaviska kreditaktiebolaget; det
stora anseende denna bank snart förskaffade sig,
får till stor del tillskrifvas ordförandens i styrelsen,
konsul Ekman, inflytande.
Den rastlöse mannen har äfven varit verksam
både som stadsfullmäktig och riksdagsman. Han
representerade Göteborg 1879—81 i Andra
kammaren och 1882—87 — han nedlade då mandatet —
i Första kammaren. Konsul Ekman deltog
obetydligt i debatten, men gjorde han det, i
formfulländade, fosterländska ord, vägde hans anförande
tungt. Vid sin första riksdag förordade han, att
staten skulle öfverlämna tre millioner kr. i
räntebärande obligationer som reservfond till en
sågverksägares garantiförening, »ty om ock en stor
direkt tjänst göres densamma, kommer dock staten
själf att indirekt göra en stor förtjänst därpå».
Något som konsul Ekman alltid varmt ifrat
för är nykterhetsväsendet. Han var ordförande i
pauperismkomitén i Göteborg 1864, som bl. a.
framkom med förslaget om det s. k.
Göteborgssystemet, för hvilket konsul Ekman varmt intresserat
sig. Som vice ordförande i Svenska
nykterhetssällskapet har han utvecklat en frikostig och nitisk
verksamhet. År 1879 inköpte han tidningen
»Arbetarens Vän» för att genom denna tidning kunna
»i någon mån gagna den klass, som så väl
behöfver upplysning och uppmuntran ...»
Konsul Ekman, som i sitt andra gifte är
förenad med Maria Lavonius från Finland, bor
numera i Stockholm, i det Palmeska huset i hörnet
af Kungsträdgårdsgatan och Södra
Blasieholms-hamnen. Den gamle har härifrån en hänförande,
fri utsikt öfver, kan man väl säga, själfva hjärtat
af det Sverige, som han alltid högt älskat, och
för hvilket han gjort så mycket. Måtte han ännu
i många år, med god hälsa, få lefva, fosterlandet
till ära och välsignelse!
DROTTNING VICTORIA.
I ust som detta n:r af HVAR 8
J DAG lägges i prässhafrån
London ingått högst
allvarsamma underrättelser om drottning
Victorias hälsotillstånd, och när
detta läses har, mänskligt att
döma, Storbrittaniens drottning
och Indiens käjsarinna fått
lägga sitt hufvud till ro.
Man vet att den mer än
81-åriga drottningens hälsa under
den senaste tiden varit
vacklande. Det olyckliga
Transvaal-krigets gång har naturligtvis
icke kunnat vara utan
inflytande på drottningen, som man
hardt när föreställt sig vara
»odödlig». Detta skall ock
hennes minne bli hos hennes folk.
Drottning Victoria efterträdde den 20 juni 1837 sin
onkel Wilhelm IV. I nära 64 år har hon på sitt
.hufvud burit Englands och Indiens strålande kronor.
Regeringsbördan har hon ock
burit ensam. Hennes make, Albert,
hvilken dog 1861, var, som
bekant, aldrig i England mer &n
the pritice consort. Men för
drottningen var han allt, och den
pietet med hvilken hon sörjt
hans bortgång har förvisso satt
sin prägel i mycket på England»
hoflif.
För dagen hinna vi endast
återgifva detta porträtt efter ett
af drottningens senaste
fotografier, men vi återkomma i nästa
n:r med en rikt illustrerad
skildring af h. m:ts långa
händelserika lefnad. I HVAR 8 DAGS
n:o 5 (första årg.) återfinnes en
intressant bild, framställande
drottningen, prinsen af Wales, hertigen af York
och dennes äldste son, den lille Edward
Albert.
- 274 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
