Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 22. Den 24 Februari 1901 - Serbiens förste konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SERBIENS FÖRSTE KONUNG.
Milan, den förre Serberkungen, har i en ålder af
blott 46 år dukat under för influensan, sedan
ett utsväfvande lif gjort honom motståndslös mot
sjukdomsanfall.
Milan var född 1854 i Rumänien, uppfostrades
i Paris, där grunden till hans lättsinniga karaktär
lades, senare fördärfvande, undertryckai de de
ovilkorligen stora egenskaper Milan ursprungligen
besatt. Efter mordet pä hans onkel, furst Michael,
valde den stora nationalförsamlingen honom 1868
till furste af Serbien. Fyra år, under Milans
minderårighet, förestod den hersklystne Ristic
regeringen och gjorde därunder intet för att förbättra
den unge fursten utan tvärtom. 1872, aderton årig,
öfvertog Milan själf regeringen. Eiter kriget 1876
— 1878 erhöll Serbien med Rysslands hjälp genom
Berlir,fördraget en betydande landutvidgning och
full själfständighet från Turkiet, så att Milan 1882
kunde proklamera Serbien som konungarike.
1875 förmälde Milan sig med Natalia, dotter
till den i rysk tjänst stående molduuiske bojaren
Keschko. Natalia var en äregirig fru, som snart
lyckades skaffa sig anseende och stort inflytande i
hela landet, hvilket hon använde till förmån för
Ryssland, medan Milan mera lutade åt
Österrike-Ungern. Redan härigenom uppstodo
misshälligheter mellan makarne, hvilka tilltogo genom det
utsväfvande lif Milan förde. Genom detta
föranleddes drottningen slutligen att mesta tiden lefva
utomlands med sin son, den 1876 födde Alexander.
1885 kom genom Milans tillskyndelse det för
Serbien olyckliga kriget med Bulgarien, i hvilket
Milan utom allt annat, äfven visade sig föga
skapad för hjelteära. Statsskulderna växte i kapp med
konungens enskilda skulder upp mot bankrutt, och
mot de vilda partistriderna inom landet stod
kungen maktlös. Därtill kommo ytterligare Milans
familjeförhållanden, som ledde till en med maktspråk
afgjord äktenskapsskilnad, sedan den unge
kronprinsen med hjälp af tyska myndigheter 1888
fråntagits modern i Wiesbaden. Ställningen var
ohållbar för Milan, ruin hotade, och följden blef att
han 1889 öfverraskade världen med att afsäga sig
regeringen till förmån för sin son.
Flere år lefde han nu i Paris, i ett utsväfvande
lif förstörande den hälft af civillistan, han
tillförsäkrat sig, och därjämte görande kollossala skulder.
Dessa blefvo slutligen så öfverväldigande att han
för några millioner erbjöd serbiska staten att afstå
sina kungliga rättigheter och äfven sin rättighet
som serbisk statsborgare, ett anbud som antogs.
Men han kom åter en gång till Serbien. Han
försonade sig med Natalia, som efter hans
tronafsägelse återflyttat till Serbien — men snart åter
måste lämna landet emedan hon alltför mycket
inblandade sig i statsangelägenheterna, och inflyttade
åter i kopaken i Belgrad. Man kan säga, att han
faktiskt åter blef Serbiens regent. Han förmådde
Alexander att störta det dittillsvarande
regentska-pet, att låta förklara sig myr dig, att bryta med
det radikala partiet och slutligen att upphäfva
författningen. 1894 återinsatte Alexander genom en
ukas sina föräldrar i deras rättigheter såsom
medlemmar af det kungliga huset och 1898 utnämde
han sin fader till öfverbefälhafvare öfver den
serbiska armén.
DEN NYLIGEN AFLIDNE KONUNG MILAN.
Men i fjor kom det åter till strid i familjen
Obrenowitch genom Alexanders giftermål med en
änka af borgerlig familj. Milan, som oförberedt i
Karlsbad mottog underrättelse härom, protesterade
och då detta ej inverkade, återvände aldrig till
Serbien. Hans testamente bestämde också att
han skulle jordas icke i Serbien utan i Ungern.
Och om drottning Natalia berättas det ju, att hon
på öppna brefkort smädade den nya drottningen,
så att regeringen stängt Serbiens gränser för
henne.
Dessa äro de yttre konturerna af denne
äfventyrlige konungs lif, en man som i början gaf
anledning till stora förhoppningar, en man som ödet
gynnat mera än de flesta, men också en man som
missbrukade sina stora egenskaper och förödde sin
kraft i ett lättsinnigt lif, en man hos hvilken hvarje
sedlig hållpunkt saknades. Man har talat mycket
om Milan och måst tala mycket om honom, ty
han gömde minst af allt sina dåliga sidor; men
man har sällan haft något godt att säga om
honom. Det fattades honom icke andliga gåfvor och
han besatt en god portion slughet, samt förmågan
att göra sig populär. Det är underbart hvad det
serbiska folket har för små anspråk på sina
furstar. Skandaler, som i vesteuropeiska land skulle
göra hvarje familj omöjlig i godt sällskap, hafra
serberna fått bevittna inom sitt kungahus utan att
taga det illa upp.
Man känner sig nog säkrare i Serbien nu sedan
orostiftaren Milan, som ännu för blott några
månader sedan konspirerade inom armén, försvunnit.
- 348 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
