Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 25. Den 17 Mars 1901 - Major Claës Adolf Adelsköld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLAES ADOLF ADELSKÖLD.
— — »I Im jag också är långt ifrån belåten
^— med mina lifsgärningar i allmänhet,
sedan jag efteråt funnit huru mängt och mycket
kunnat vara annorlunda och bättre utfördt, och
ehuru jag ej så sällan »dummat» mig och kunnat
vara klokare, så lefver j^ig dock i medvetandet att
alltid med ärligt uppsåt hafva handlat efter bästa
öfvertygelse och att alltid, under förhanden varande
förhållanden, hafva sökt göra så godt och så
mycket jag kunnat af omständigheterna — icke som
jag velat samt att alltid hafva uttalat min
öfvertygelse om hvad jag ansett vara rätt och sant,
•och kan således, härdad under femtioårig offentlig
verksamhet, med allt jämnmod upptaga kritik, som
kan följa, medan jag ännu lefver, och efter
skärselden i likförbränningsugnen är man förmodligen
fullkomligt känslolös eller åtminstone likgiltig för
den verldens pris eller klander.» — —
På detta sätt uttalar major Adelsköld sig i sitt
stora arbete »Utdrag ur mitt dagsverks- och pro
diversekonto», hvilket f. n. är under utgifvande.
Och ingen kan väl jäfva den mannens ärliga
uppsåt och orädda öfvertygelse, men litet hvar vill
nog tillägga, att major Adelsköld ytterst sällan
»dummat» sig, utan att han tvärtom kan tjäna
som ett mönster hvad beträffar klokhet och
praktisk blick. Hade Sverige många sådana söner,
skulle man icke inom flere områden stå och stampa
på ett och samma ställe, utan göra hastiga framsteg.
Ofvanstående uttalande tyder också, hvad
slutet beträffar, på det drastiskt ironiska sätt, som i
åtskilligt torde vara utmärkande för den begåfvade
mannen, hvilken också sjelf säger, att han under
sin långa lefnad funnit sig bäst af principen att,
så länge han kunnat, se saker och ting från den
humoristiska sidan. Ungdomskäck och
ungdomsglad är han ännu i dag.
Men låtom oss nu med några ord redogöra
för major Adelskölds lifsgärning.
Tyngdpunkten häraf ligger ju på
ingeniörsom-rådet. Född på den gamla Alströmerska
egendomen Nolhaga vid Alingsås den 7 sept. 1824 —
föräldrarne voro ryttmästaren Jean And. Adelsköld
och Sofia Ulrika Tham — visade A. redan i
barndomen mycken fallenhet för de praktiska yrkena.
Han berättar själf härom:
»Redan sex år gammal hade jag hittat på, att
gamla Karins spinnrock med fördel kunde
begagnas som amatörsvarfstol, 0111 man satte svarfämnet
i spindeln och trampade så att det gick rundt.
Med en tolfskillings fickknif, som jag fått på
födelsedagen af morfar »Tutta», svarfvade jag på
detta sätt trådrullar till mamma och syster Maria,
som var snällast mot mig af alla syskonen. Och
när jag blef större, så att jag räckte upp till
morfars svarfstol, var min käraste sysselsättning mellan
skoltimmarne att snickra och svarfva i metall,
elfenben och trä, smida särskilda verktyg, som jag
behöfde, hos en skicklig smed, som hette Ericsson,
samt forma i sand och stöpa bly hos en ovanligt
hygglig och intelligent gördelmakare, Carl Öberg,
som bodde snedt öfver gatan. Af denne Öberg
lärde jag mångt och mycket i praktisk väg, i
synnerhet i fråga om modellering, formning och
gjutning, som kom mig väl till pass, när jag blef
själfständig ingeniör och skulle konstruera».
A. fick emellertid efter slutad skolgång icke,
såsom han önskat, ingå vid Chalmerska slöjdskolan
i Göteborg, utan inskrefs vid nyss fylda 15 är vid
Göta artilleriregemente, hvilket han tillhörde i fyra
år. Han använde alla fristunder till själfstudier och
deltog flitigt i undervisningen vid Chalmerska in-
stitutet. 1844 utnämndes han till underlöjtnant
vid Vermlands fältjägareregemente och erhöll
anställning som biträde hos d. v. kapten-mekanikus
Norström.
»Under tiden från 1847, då min ingeniörsbana
börjades — säger major Adelsköld i sina memoirer
— till 1855 hade jag egentligen icke haft tillfälle
utföra annat än mindre arbeten, såsom
hästjärnvägar i Vermland, sjösänkningar, vägarbeten o. d.
Men med 1855 tog det bättre fart och från den
tiden t. o. m. 1875, då jag tog afsked från
väg-och vattenbyggnadskåren och började andra
lef-nadsbanor, eller under loppet af 20 är hade jag
haft lyckan att fa planlägga och uppgöra förslag
till öfver 4,000 km. jernvägar i alla delar af
Sverige och äfven i Finland samt af dessa under eget
befäl utföra 820 km. och kontrollera utförandet
af 640 km.
»Dessutom uppgjordes af mig ritningar till öfver
100 st. broar i Sverige och Finland af trä och jern,
med spann frän och med 6 till och med 65 m.,
och af dessa fick jag tillfälle bygga 76 st. med
sammanlagd längd af öfver 2,7 km.
»Till åtskilliga andra arbeten såsom
reparationsdockor å galervarfvet i Stockholm, kanaliseringar,
hamnanläggningar, regleringar af sjöar och
vattendrag upprättades äfven under denna tid planer.
En del af dessa utfördes äfven af mig.
»Under samma tid tjänstgjorde jag såsom chef
först i norra och sedan 1 mellersta väg- och
vattenbyggnadsdistrikten, utgörande tillsammans nära ’/*
af bela Sveriges areal, och inspekterade i dessa
distrikt pågående, med allmänna medel understödda
väg- och vattenbyggnadsarbeten. Vid de under
mitt befäl utförda arbeten voro oftast tillgångarne
ytterst knappa, hvilket föranledde till, att alla
besparingar måste iakttagas, men jag vet med mig
själf, att af tillgångarne alltid gjordes det mesta
och bästa som kunde göras, ehuru mängt och
mycket med rikligare medel kunnat blifva bättre. ’
»Min vän Otto Carlsund brukade säga, att han
aldrig varit riktigt belåten med något af sina
arbeten, enär han efter fullbordandet alltid funnit,
att åtskilligt kunnat vara bättre. Samma
erkännande gör jag för min del och tror, att de flesta
skola kunna göra detsamma.
»Framåtskridandet beror på, att man icke är
nöjd med sina gärningar, utan önskar handla
klokare nästa gång.» — —
På detta sätt sammanfattar major Adelsköld
sin ingeniörsgärning. Han fick härunder, den 3
maj 1849 som niveBör vid Fryksta-Klarelfsbanan i
Vermland —• man torde erinra sig, att förslaget om
en jernvägs anläggande mellan Fryken och
Klar-elfven på sin tid ansågs för något oerhördt — taga
det första spadtaget på den första svenska
järnvägen !
A. erhöll 1852 transport till väg- och
vattenbyggnadskåren, när denna uppsattes, som löjtnant
och blef 1855 kapten. 1857 blef han t. f. chef och
1862 chef i norra distriktet. Han utnämndes också
sistnämnda år till major och förflvttades 1865 till
chefsskapet i mellersta väg- och
vattenbyggnads-distriktet, hvilken post han lemnade 1875 jämte
majorsbeställningen.
Det är här omöjligt att något närmare följa
major Adelsköld under hans verksamma och
ständigt gagnrika lefnad. Några ord må dock antyda
hvad han medhunnit. Han har fortfarande varit
verksam i det allmännas tjänst, i det han t. ex.
från 1875 hade en tioårig befattning med
Stockholms gasverk, såsom ledamot och ordförande i
- 386 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
