Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 30. Den 21 April 1901 - »Sjöbjörnar». Af W. W. Jacobs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»SJÖ BJÖRNAR.»
Af n: IV. Jacobs, öfvers, för HVAR 8 DAG.
VI. PENGAR VEXLAS.
»et"tjänar ingenting till att vänta längre», sade
Harry Pilchard och blickade öfver briggens
reling mot flodtrapporna vid Towern. »Antingen
väntar han på pängarna eller också håller han på
att göra af med dem. Hvem går med i land?»
»Lät honom fä fem minuter till, Harry», sade
en annan sjöman i öfvertalande ton, »det vore
ovanligt hårdt för honom om han komme ombord
och sedan måste skaffa sig en annan skutas
besättning att hjälpa till att fästa upp dem.»
»Hårdt för oss också», sade kocken uppriktigt.
»Där är han!»
Den andre tittade upp och fick se en person
vinka åt dem frän trappan. »Han vill ha en båt»,
sade han och gick akterut.
»Nej, det vill han inte, Steve», gnällde pojken.
»Han vinkar att ni inte behöfver ro ut. Han
kommer i färgkarlens båt.»
»Hå, samma gamla historia», sade den gamle
sjömannen i docerande ton. »En pojke fàr en
smula pängar och börjar genast att förstöra dem.
Där ä’ tre pence bortkastade, rent kastade i sjön.
Se på honom, bara se på honom!»
»Han har fått pengarna all right», sade kocken,
»det är det inte något tvifvel om. Han är dubbelt
så stor som i morse.»
Besättningen lutade sig öfver relingen när
båten nalkades och passageraren, som suttit
tillbakalutad i aktern med en mäkta viktig min, steg
långsamt upp och kände i sin byxficka.
»Där är sex pence för dig, min gosse», sade
han vräkigt. »Bry er inte om växeln.»
»All right, gamla hängsla», sade färgkarlen i
demonstrativ kamratton. »Upp med er!»
Tre par händer hjälpte passageraren ombord
och pojken började springa omkring honom och
kraftigt slå honom på benen.
»Hvad är det med dig?» frågade mr Samuel
Dodds och rök på honom.
»Jag bara borstar af er, Sam», sade pojken
ödmjukt.
»Du fick pängarna ordentligt, förmodar jag,
Sammy?» sade Steve Martin.
Mr Dodds nickade och slog sig på bröstfickan.
»Ja», svarade han nedlåtande. »Jag har varit
tillsammans med min jurist nästan hela
eftermiddagen. Det var en präktig karl.» ’
»Hur mycket är det, Sam?» frågade Pilchard ifrigt.
»Ett hundrade och sjuttiotre pund sterling,
sjutton shillings och tio pence», sade arfvingen och
observerade med mycken förnöjelse verkan af
tillkännagifvandet.
»Säg om det», bad Pilchard häpet och
vördnadsfullt.
Mr Dodds gjorde honom till viljes med ett
lyckligt skratt. »Om ni kommer med allihop ner
i skansen», fortsatte han, »så har jag en bundt
cigarrer och en droppe konfonium i fickan.»
»Låt ess få titta på pengarna, Sam», sade
Pilchard sedan man tändt cigarrerna.
»Ah, ja, låt oss få titta på dem», sade Steve.
Mr Dodds skrattade igen och drog upp en
liten påse ur fickan, torkade af bordet med sin
stora hand och bredde ut en bundt sedlar samt en
liten hög guld och silfver. Det var en imponerande
syn, och kocken andades så häftigt att en sedel
flög ner på golfvet. Tre män döKo ned för att
taga upp den, under det att Sam, för första gången
medveten om rikedomens förpliktelser, ängsligt
bevakade återstoden af sitt kapital.
»Här är lite åt dig att köpa snask för, min
gosse», sade han och återfick sitt goda lynne när
den bortblåsta sedeln åter var på sin plats.
Han räckte pojken ett litet mynt och åsåg med
ett nedlåtande leende de glädjeyttringar som följde
från dennes sida. Han gjorde vilda språng af glädje
och gick sedan fram till ljuset och bet i myntet.
»Hur mycket är det?» sporde Steve undrande.
»Du strör pengar omkring dig, Sam.»
»Bara sex pence», sade Sam och skrattade.
»Jag förmodar att om det varit en shilling skulle
han ha mist förnuftet.»
»Det är inte sex pence», sade pojken
förnärmad. »Det är en half sovereign.»
»En half hvad för slag?» utbrast mr Dodds
med ett plötsligt förändradt sätt.
»En half sovereign», upprepade pojken med
nervös hastighet. »Och tack sä mycket, Sam, för
er frikostighet. Om alla vore som ni så skulle
det vara mycket trefligare pä allt sätt att lefva här
i världen», tillade den ungdomlige filosofen.
Mr Dodds ansikte under detta varma beröm
var ett verkligt studium och öfverfors af de mest
stridiga känslouttryck. Well», sade han till slut,
»förstör den inte», och därpå skyndade han sig att
stufva ner sin återstående förmögenhet i påsen.
»Hvad skall du göra med allt det där, Sam?»
frågade Harry.
»Jag har inte bestämt mig ännu», svarade
Dodds fundersamt. »Jag har möjligen tänkt på
en fastighet.»
»Jag menar inte så», sade den andre. »Jag
menar: hvad skall du göra med pängarna nu, hur
tänker du förvara dem ?»
»Hur? Ha dem i fickan förstås.»
»Hm, om jag vore som ni», sade Harry med
eftertryck, »så skulle jag be skepparen taga vård
om dem så länge. Du vet hurudan du är när du
fått lite’ i dig, Sam »
»Hvad menar du?» frågade mr Dodds häftigt.
»|ag menar», svarade Harry, »att du är en
så frikostig natur, att när du fått ett par glas, så
kan du mycket väl ge bort alltihop till någon.»
»Jag vet hvad jag gör», sade mr Dodds med
öfvertygelse. »Jag tänker inte förtära något så
länge jag bär dem på mig. Jag går bara bort ett
slag till »Tjurhufvudet», men själf tänker jag inte
dricka något vidare. Men hvem som helst som
vill ha någonting på min bekostnad är välkommen.»
Ett smickrande mummel, hvilket var musik för
mr Dodds öron, ljöd från hans kamrater när de
gingo upp på däck och halade båten längs skutan.
Pojken var den förste som kom ner i aen. Han
drog ostentativt upp en näsduk ur fickan och
torkade af ett säte at mr Dodds.
De återvände till briggen klockan elfva, mr
Dodds slumrande fridfullt i aktern af båten, på hvar
sin sida stödd af Steve och pojken.
Hans sömn var så djup, att han inte ville bli
väckt utan hissades öfver relingen med oändlig
ansträngning och ingen liten risk af sina kamrater.
»Se på honom», sade Harry när de hjälpte
ned honom i skansen. »Hvad skulle det ha blifvit
af honom, om inte vi varit med? Hvar skulle hans
pengar ha varit?»
•>Han kommer att tappa dem så säkert som
sex», sade Steve och betraktade honom intensivt.
»Tag ett tag, så lägger vi honom i hans koj, Harry.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
