Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 30. Den 21 April 1901 - »Sjöbjörnar». Af W. W. Jacobs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÖBJÖRNAR
Harry efterkom uppmaningen men deras åtgärd
försvårades något af att för en kort stund mr
Dodds’ nedre extremiteter återfingo medvetandet
och trotsade alla försök att stoppa in dem i kojen.
»Han kommer inte att ha pängama länge»,
sade kocken och skakade på hufvudet.
»Hvad han behöfver är ett skrämskott», sade
Harry. »Hur skulle det vara att säga honom att
! han tappat pängarna, när han vaknar?
»Well, lät oss taga fram dem», sade Pilchard.
»Jag gömmer dem under min kudde och så låter
j vi honom tro att han råkat ut för ficktjufvar.»
»Sådant vill jag inte vara med om-, sade Steve.
»Hvad tycker du, kock?» sporde Harry,
»Jag ser inte något ondt i det», sade kocken
långsamt. »Förskräckelsen skulle kanhända göra
j honom godt.»
>Det skulle kunna rädda honom», sade Harry.
Han lutade sig öfver den sofvande sjömannen, stack
försigtigt ned fingrarna i hans bröstficka och drog
ut pänningpåsen.
Han drog sig tillbaka till sin koj, lade påsen
under sin kudde och låg snart i djup sömn. De
andra följde hans exempel, Steve släckte lampan
och hela skansen gaf sig åt Morfevs.
Vid femtiden vaknade de vid mr Dodds röst.
Först lät den bruten och osammanhängande, som
t om ban talat i sömnen, men i och med att mr Dodds’
hufvud klarnade blef ock rösten tydligare och med
ett kraftigt språk som kom från hjärtat öfveröste
han någon eller några obekanta personer med alla
; tänkbara skymfer. Därpå började han med af
! rörelse bruten stämma tilltala sig själf på det
med-[ ledsammaste.
»Håll mun, Sam», sade Harry sömnigt.
»Hvar-[ för kan du inte sofva?»
»Åt skogen med sofva», sade Dodds med
grä-L ten i halsen, »jag har tappat mina pängar. >
»Du drömmer,), svarade Harry sorglöst.
Mr Dodds, som ännu hade någon luft kvar
och några kraftord i behåll, bestod dem på Harry.
»Jag säger dig att du inte har tappat dem»,
i sade denne. »Kommer du inte ihåg att du gaf
dem till den där rödhåriga kvinnan med det lilla
barnet?»
»Hvad?» sade den förbluffade mr Dodds.
»Du gaf henne dem och sa’ till henne att hon
skulle köpa barnet en kaka för dem», fortsatte den
: sanningsenlige mr Pilchard.
»Sa’ till henne att köpa barnet en kaka för
<lem?» upprepade Dodds med dof stämma. »Sa’
till henne att — —. Hvarför lät ni mig göra det?»
> Vi sa’ till dig att inte göra det», sade Steve.
Mr Dodds fann språket oanvändbart att
uttrycka sina tankar, hvarför han satte sig ned och
| slog vildt knvtnäfven i bordet.
■ Hvarför lät du mig göra det?» frågade han
slutligen pojken. »Din lille otacksamme lymmel!
Du kan ge mig tillbaka din halfva sovereign,
hör du?»
»Det kan jag inte», sade gossen. »Jag följde
■ert exempel och gaf den till det rödhåriga
fruntimret att köpa en kaka till för.»
Mr Dodds kände någonting snurra i sitt
hufvud och kojerna med deras leende passagerare
gingo rundt för honom.
»Se så, Sam», sade Pilchard och ruskade
honom, rädd att ban skulle taga saken för allvarsamt,
»det är all righf, var inte dum! Jag har
pängarna.»
Sam stirrade fånigt pä honom,
|ag har pängarna», upprepade sjömannen.
Mr Dodds återfick färgen.
Hur kom du öfver dem?» frågade han,
» |ag tog dem ur din ficka i går kväll, bara
för att ge dig en läxa», sade Harry strängt. »Bär
dig aldrig så dumt åt igen, Sam.»
»Gif mig mina pengar», sade mr Dodds.
»Du kunde ha tappat dem, förstår du, Sam»,
fortsatte hans välgörare, »om jag kunde taga dem,
så kunde hvem som hälst ha gjort det.»
»Om du inte ger mig mina pängar —»,
började Sam häftigt.
»Tjenar ingenting till att försöka göra honom
något godt», sade Harry till de andra och gick
till sin koj. Han kan gå och tappa dem bäst
han vill.»
Han körde ned handen i sin koj och med ett
häftigt utrop började ban därefter att nervöst
söka bland sängkläderna. Mr Dodds, som noga
iakttog alla hans rörelser, såg honom taga upp
hvarje särskildt föremål ur kojen och därpå sjunka
tillintetgjord ned på sin kista.
»Du har tagit dem, Sam, har du inte?»
flämtade han.
»Hör nu», sade mr Dodds med hotfullt lugn,
»när du är färdig, så —»
»De äro borta», sade Harry förskräckt, »någon
har tagit dem.»
»Hör nu Harry, ge honom hans pängar», sade
Steve otåligt. »Skämt är skämt, men vi vill inte
ha för mycket af det.»
»|ag har dem inte», sade Harry med darrande
stämma. »Så sannt jag står här, äro de borta.
Jag tog dem ur er ficka och lade dem under min
kudde. Du såg det, inte sannt, Steve?»
»Jo, och jag sade till dig att inte göra det»,
sade Steve.
»Jag går till polisstationen och låter arrestera
honom», sade mr Dodds ilsket, »det är hvad jag
ämnar göra.»
»För Guds skull gör inte det, Sam!» bad
Pilchard och fattade honom i rocken.
»Harry har inte gjort af med pengania, Sam»,
sade Steve. »Jag såg någon taga dem från hans
koj medan han låg och sof.»
»Hvarför hindrade du honom inte?» skrek Harry.
»Jag ville inte lägga mig i saken», sade Steve
torrt, »men jag såg hvart han tog vägen.»
»Hvart?» skrek mr Dodds alldeles vild.
»Han gick rakt upp på däck», sade Steve
långsamt, »gick akterut och därpå ned i kajutan.
Kaptenen vaknade och jag hörde honom säga något
till honom.»
»Säga något till honom?» upprepade den
bortkomne Dodds. »Hvad var det?»
»Ja, jag vill knappt upprepa det», sade Steve
tvekande.
»Hvad var det?» tjöt mr Dodds.
»Jo, jag hörde karlen säga något», sade Steve
långsamt, »och sedan hörde jag kaptenens röst.»
»Hvad sa’ han?» tjöt mr Dodds och gick emot
honom med knutna näfvar.
»Nå ja, om du vill veta», sade Steve med en
hostning, »så sa’ gubben till mig: ’Bra gjordt, Steve’,
sa’ han, ’du är den ende förståndige af hela högen.
Sam är ett nöt’, sa’ han, ’och Harry är ännu värre
och funnes inte karlar som du, Steve, så skulle
lifvet inte va’ värdt att lefva.’ Kapten har
pängarna nu, och han skall gifva hustru din dem, så
fort vi komma hem! >
— 479 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
