Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 31. Den 28 April 1901 - Adolf Arnold Louis Palander af Vega - Gamla frökens svarta sidenklädning. Af G. Rennew
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADOLF ARNOLD LOUIS PALANDER AF VEGA.
I den celebra »affären» Dyrssen-Hägg har kontre-
amiral Palander af Vega blifvit inblandad såsom
kandidat till sjöministerposten. Frågan torde
emellertid vara för tidigt väckt — ehuru säkerligen
ingen blefve förvånad, om han i en framtid skulle
hedras med detta förtroende. Ty
kontreami-ral Palanders skicklighet är allmänt känd; han
har, om någon, meriter. Och fastän han är ganska
nydöpt adelsman, har han i sin karaktär mera adel
än de flesta. Han är uppriktig, rättfram — en
»toujours» karl.
Palander blir nästa år 60 år. Han är nämligen
född den 2 oktober 1842 i Karlskrona och tillhör
en släkt, som förut räknat dugtiga sjöofficerare.
1856 antogs han till sjökadett å Karlberg och blef
1864 sekundlöjtnant vid flottan. Han var med på
korvetten »Gefles» expedition 1864—65 till
Medelhafvet, Sierra Leone och Liberia och gjorde
därefter en kofferdiresa till norra och södra Amerika.
Efter ytterligare två sjökommenderingar, 1866 och
1867, företog ban sin första arktiska färd under
F. V. von Otter å »Sofia», såsom deltagare i
Nordenskiölds expedition till Spetsbergen 1868. Han
tjänstgjorde sedan på »Vanadis» på expeditionen
till Medelhafvet 1869—70 och bevistade
Suezkanalens invigning.
P. befordrades 1870 till löjtnant och förde
vintrarna 1870—71 och 1871—72 postångaren
»Polhem» först för postförbindelsen Gotland—fastlandet
och sedan för att upprätthålla postförbindelsen öfver
Öresund i händelse af svåra isförhållanden. Å
»Polhem» var han äfven 1872—73 den förnämste
nautiske deltagaren på Nordenskiölds
öfvervintrings-resa till Spetsbergen och utmärkte sig härunder
både genom skicklighet och djärfhet.
På begäran erhöll P. sedermera 1874 afsked
med tur och befordringsrätt och tillbringade de
följande ären dels som befälhafvare på
handelsfartyg, som trafikerade England, dels 1 Göteborg,
anstäld i ett ångfartygsaktiebolag. Han inträdde
år 1S77 ånyo i flottans tjenst och blef genom eget
erbjudande fartygsbefälhafvare på expeditionen för
lösandet af frågan rörande nordostpassagen. En
bättre befälhafvare hade omöjligt kunnat erhållas.
P. drog försorg om inredningen och utrustningen
af den för expeditionen anskaffade hvalfiskångaren
»Vega» och valde underbefäl och manskap. Därpå
afgick han den 22 juni 1878 med »Vega» fran
Karlskrona, ankom den 17 juli till Tromsö, där
Nordenskiöld togs ombord.
Om »Vegas» stolta färd, lyktad den 24 april
1880 på Stockholms ström, har P. lämnat en kort
redogörelse »Nordostpassagen förbi Sibiriens
nordkust och genom Beringssundet, utförd under svenska
ishafsexpeditionen åren 1878—79» (i »Tidskrift i
sjöväsendet», 1879). Som belöning för sin bragd på
»Vega» erhöll P., liksom Nordenskiöld, genom
riksdagens votum en årlig summa af 4,000 kr. P.
blef också — liksom Oscar Dickson — svensk
adelsman och dessutom konung Oscars adjutant.
Kort före återkomsten till fäderneslandet hade han
befordrats till kapten. Örlogsmannasällskapet i
Karlskrona kallade honom 1879 och Vet.- och
Vitt.-samhället i Göteborg 1880 till ledamot.
Är 1896 uppnådde den raske sjömannen den
höga graden af kommendör i flottan och
utnämndes äfven då till öfveradjutant hos konungen.
1897 blef han varfschef i Karlskrona, och är 1900
blef Palander, hvilken är chef för k.
marinförvaltningen och placerad vid Stockholms station,
kontre-amiral, hvilken värdighet han delar med chefen
för flottans stab, Klintberg, prins Bernadotte och
befälhafvande amiralen och stalionsbefälhafvaren i
Karlskrona, Hägg.
Som man hör, är Palander mycket förfaren i sitt
fack. Intet område däraf är för honom främmande.
Han känner handelsflottan nästan lika väl som
krigsflottan, han är en världsberömd arktisk
upptäcktsresande, han är en strängt arbetande och
intresserad man. Visserligen har han aldrig varit i
krig, men huru många ens sjö- eller
landtförsvars-ministrar ha varit det? Han är under alla
omständigheter en heder för den svenska örlogsflottan,
en personifiering af de dygder, som i långa tider
varit utmärkande för densamma. Kontreamiral
Palander åtnjuter ock inom vida kretsar stor popularitet.
GAMLA FRÖKENS SVARTA SIDENKLÄDNING.
För HVAR 8 dag af G. RENNEW.
|H or gamla fröken hade fästligheternas dörr varit
sluten så godt som lifvet igenom. En gång
— då hade hon redan glidit in i sin medelålder —
hade hon dock bevistat ett bröllop, sin brors, och
dä var det, som den svarta sidenklädningen kom
till. Själf sydde hon den, ty att kosta pa sömlön
var ej att tänka, sidenet hade varit dyrt nog ändå,
fast hon köpt så litet som möjligt, så det bara
räckte till ett alldeles slätt lif, slät kjol och så —
det var enda garneringen — en liten rosett där
bak på skärpet. För visso var väl ingen enklare
än fröken på det bröllopet, men själf strök hon
med välbehag på det mjuka, glänsande sidenet och
fann det mycket angenämt att en gång få gömma
sin lekamen i något riktigt fint. Allt se’n dess
hade emellertid finessen fått ligg;a i en papplåda i
god ro, och bara en gång om aret, i maj,
öppnades locket å densamma, och gamla fröken tog
varligt, som man tar i skört glas, upp sin grannlåt
för att titta efter att ingenting händt den sedan
sist, lade så omsorgsfullt ned den igen så slätt och
fint, att icke en skrynkla var synlig, och så på
med locket.
Gamla fröken var född med en skarp tunga,
och sedan hade lifvet år från år hvässat den. Det
var ingenting underligt egentligen i det, ty sådant
- 482 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
