Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 43. Den 21 Juli 1901 - Hur onkel Felix gifte sig med tant Odile. Af Pierre Ganne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR ONKEL FELIX GIFTE SIG MED TANT ODILE.
Af Pierre Gainic.
öfversättning från franskan för HVAR 8 DAG.
Bland de familjeporträtt, som för många år sen
prydde min gamla mormor Julies hem, var det
ett, som särskildt tilldrog sig min uppmärksamhet,
redan då jag var pojke.
Det var för öfrigt en tämligen medelmåttig
målning, föreställande ett äkta par, som satt via
hvarandras sida med en hund och en katt i knäet
respektive. Delta sistnämnda skulle ju symboliskt
kunna ha uttydts på ett något oroande sätt
beträffande deras äktenskapliga förhållanden, om icke
de gamla makarne hade sett så ytterst fredliga ut.
Man kunde absolut icke tänka sig, att dessa
någonsin skulle kunna ha varit osams.
Han hade ett allvarligt,melankoliskt
ansikte,omgifvet af silfverhvitt hår, som föll ned kring hanshals;
hans blick var litet osäker och beslöjad, som den
ofta är hos människor, hvilkas hela lif varit vigdt åt
tänkande, och som blott föga intressera sig för
ytan af tingen.
Han liknade en präst och var klädd i en lång,
svart öfverrock, som föll ut öfver stolens sidor,
och det hela var hållet i en mild, svart färgton, byxor,
väst och halsduk — ja, t. o. m. katten med de
halfslutna ögonen.
Var han en lärd, som på sin tid löst mången
vansklig fråga? Var han en parlamentsledamot,
en af dessa, som varit med om revolutionen, och
som, förfärade öfver sitt eget verk, för evigt
tycktes sörja öfver de brustna illusionerna?
Mahända var han icke något af allt detta,
men »något» måste han ha varit.
Olyckligtvis var det svar, jag fick af min
mormor, som annars var utomordentligt talför, då det
gällde släkten, mycket kort.
Med en min, som om hon känt sig generad,
sade hon:
»Det är min onkel och hans hustru».
Hon sade aldrig »min tant», och hennes
sammanknipna läppar, hennes tvungna tystnad,
tillkännagåfvo tydligt nog, att detta ämne var henne
i hög grad obehagligt.
Jag delade alldeles icke denna antipati. För
det första, emedan ingenting så eggar ens
nyfikenhet som just det hemlighetsfulla och för det andra,
emedan grandtanten på porträttet hade ett leende
kring läpparne, som måste afväpna äfven den
strängaste domare.
Föreställ er en liten, gammal dam med
mycket rynkigt ansikte, mycket fin och blek; hon hade
en sirlig pipkrage samt egendomligt upplagda
lockar, af hvilka hon snodde en kring sitt smala
finger.
Hennes drag voro mjuka och hudfärgen matt,
men ögonen voro som ett barns, strålande, klara
och stora. Det var ögon, som tycktes att äga ett
återsken af paradisets ögon, som icke aktade på
jordiska ting, utan endast sågo in i himlen, och
hvilkas strålande uttryck aldrig tycktes kunna
försvinna.
Och de hade sett 1793.
Det var i fängelset, den mest modärna
samlingsplatsen under denna period, som onkel Felix
och hans hustru mötte hvarandra. Halft salong,
halft kloster, hvari rörde sig världsliga element och
andliga element: härtigirman i sin eleganta toilette,
nunnan i sin svarta kåpa, adelsmannen med de
röda klackarne och munken med sina sandaler —
alla umgingos de här med hvarandra på ett
broderligt och systerligt sätt under den korta tid, innan
deras pudrade och tonsurrakade hufvuden föllo för
guillotinen.
Onkel Felix, som aflagt sitt klosterlöfte till
klostret i Prémontrë, blef fängslad af denna
anledning, och tant Odile, som ännu icke aflagt
sitt 1 iII klostret i Lechelle, delade icke förty
samma öde.
De herrar, som regerade då för tiden, voro
mycket okunniga på detta område och kände icke
någon skillnad på en novis och en verklig
abedissa, utom så tillsvida, att den ena var en mera
frestande frukt än den andra.
Ehuru onkel Feüx blott var 30 år, tycktes
han dock vara mycket äldre. Han var en
allvarlig tänkare med stränga seder, framstående teolog
och mycket lärd.
Genom att han länge och ifrigt varit
sysselsatt med att uttyda gamla pergament, hade hans
hud antagit samma färg som dessa, och genom att
han så länge utlagt den bibliska texten, hade han
nästan glömt de mänskliga lagarne, de mänskliga
myndigheterna, och hade knappast tänkt på att
undandraga sig de sistnämndas förföljelser.
Därför blef han i hög grad förvånad, då man
hämtade honom som fånge från hans cell.
Han hade här just varit sysselsatt med att
öfversatta »Kristendomsförföljelserna på Neros tid»:
han hade måhända t. o. m. frågat sig själf, om
denne käjserlige hycklare, denna människa, som
fordom lät sina undersåtars blod färga Tiberns
stränder, nu gått igen för att drifva sitt oväsen
vid Seinen.
Hvad syster Odile angick, så var hon blott 16
år och såg ännu yngre ut. Hennes rena själ hade
bevarat den första barndomens friskhet och oskuld.
Som föräldralös hade hon blifvit uppfostrad i ett
kloster, därifrån hon visste, att hon aldrig skulle
komma bort.
Hon var fullständigt okunnig om allt, som
försiggick utanför, och det var därför icke underligt,
om hon på detta nya ställe kände sig som
förflyttad till ett eller annat främmande land.
Och därför tog hon slutligen som en liten
förskrämd dufva sin tillflykt till onkel Felix,
hvilkens allvarliga väsen och prästerliga värdighet
ingaf henne fullständig tillit.
Och han å sin sida — huru föga han än
berördes af jordiska ting — visade ett kärleksfullt
deltagande och medlidande med denna lilla
blomma, som så brutalt blifvit uppryckt ur klostrets
fredliga trädgård och slungats in i fängelsets
iskalla skugga.
Ett leende lyste emellanåt upp hans allvarliga
drag, det var, som om han härmed ville ersätta
henne litet af den sol man beröfvat henne.
En dag kom man och hemtade dessa två
för att föra dem inför revolutionens domstol,
och där dömdes de till guillotinen såsom
medskyldiga till Cabourg, hvilkens namn de ej ens hört
talas om.
»Hvad är det de ämna göra med oss?»
frågade den lilla novisen ängsligt.
- 686 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
