Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 52. Den 22 September 1901 - Olof Wijk †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF WIJK. †
Just som HVAR 8 DAG skulle ga i press med
Olof Wijks bild — hvilken han själf med
sedvanlig älskvärdhet ställt till vår disposition — når
oss det dystra sorgebudet, att den om sitt
fädernesland så högst förtjänte mannen helt plötsligt
— natten till den 17 dennes — lämnat det jordiska.
Ännu för ett par dagar sedan gästades Olof Wijk
af sin konung, till hvilkens trognaste vänner och
tjänare han städse hört, och redan dagen efter
dennes afresa från hans fäderdestad, hade den
obeveklige liemannen fullgjort sitt värf. Så blifva då
dessa rader, afsedda alt i all sin korthet och
ofullständighet utgöra en hyllningsgärd åt denne
riddare sans rfiproche, istället en anspråkslös runa på
hans så plötsligt öppnade graf.
Olof Wijks lif har varit oaflåtligt arbete och
sträfvan — såväl i den privata som offentliga
verksamhetens tjänst — och få torde de vara, som, då
ile lügga sitt hufvud till ro, kunna göra detta i
medvetandet att ha uträttat så mycket som han.
Ty Olof Wijk har icke blott under åratal stått i
spetsen för en af våra största, mest solida och
aktade handelsfirmor, han har icke blott inom sin
fädernestad, både privat och i kommunens intresse,
innehaft snart sagdt otaliga förtroendeposter, utan
lian har äfven inom vår folkrepresentation,
allt-ifran det denna blef till i sin nuvarande form, både
som arbetande riksdagsman och under många år
som dess Andra kammares talman spelat en
synnerligen framstående roll. Bekant är också, hurusom
Ölof Wijk, oaktadt detta flere gånger varit på tal,
städse vägrat ingå i regeringen — vare sig det
varit fråga om finansministerportföljen — såsom då
De Geer ett par gånger anmodade honom inträda
i sina ministärer — eller då han sedermera af
konungen erbjudits statsministertaburetten. Men att
det goda förhållandet mellan konung Oscar och
hans så högt förtjänte undersåte ej härför på något
sätt rubbats, därom vittna de talrika
nådevtder-mälen, som kommit Olof Wijk till del, och den
innerliga vänskapen mellan konung Oscar och hans
trogne tjänare fortfor, som nämnts, ända in i det sista.
’ Olof Wijk d. y. är född 1833 samt son till
kommerserådet Olof Wijk d. ä., hvilken var
grundaren af den stora och aktade firman Olof Wijk
& Co. och föröfrigt en om sin fädernestad
synnerligen högt förtjänt man.
Den unge Olof Wijk inträdde vid 18 års ålder
efter aflagd student- och kameralexamen i den
redan då synnerligen ansedda firman, och det var
en mycket kräfvande post han vid faderns död
1856 öfvertog med chefskapet för densamma.
Men Olof Wijk mäktade mera än så. Den
begåfvade och intelligente unge köpmannen följde
städse med största uppmärksamhet det politiska och
kommunala lifvet, och snart riktades äfven de
ledande männens i hans fädernestad blickar på honom.
Då 1862 borgerskapets äldste aflöstes af
stadsfullmäktigeinstitutionen. invaldes Olof Wijk i denna,
där hans ord alltid vägt tungt i vågskålen.
Ar 1866 valdes han att ä borgareståndets
vägnar deltaga i statsrevisionen och insattes,
omedelbart vid nya representationsskickets genom f|
|rände af sin fädernestad i riksdagens andra
kammare, där han strax gjorde sig bemärkt samt på
det lifligaste deltagit i arbetet. Särskildt har han
som ledamot af konstitutions- och
bevillningsutskottet tagit kraftig del i behandlingen af en mängd
bank- och beskattningsfrågor, hvarvid lians lugna.
säkra och på objektiv grund hvilande omdömen
alltid förskaffat honom och hans ord stor respekt
och aktning.
Så uttalade han sig bl. a. mot ökande af
indirekt beskattning, till förmån för frihandeln,
påyrkade brännvinsskattens höjande mot nedsättande
af tull på förnödenhetsartiklar. Det väckte ock
allmänt bifall, då Olof Wijk, som under sin riksdagstid
visserligen tillhört den s. k. intelligensen, men som
dock aldrig intagit någon partiståndpunkt, år 1875
valdes till vice talman.
De vidsträckta finansiella insikter, som han
förvärfvat sig, och de stora sympatier, hvarmed han
af olika partier i riksdagen omfattades, gjorde ock,
att han redan före denna tid erbjudits inträde i
regeringen, ett steg, som han med en rätt oförklarlig
blygsamhet dock, som redan nämnts, städse vägrat
taga. Men denna blygsamhet, denna
sjäifbehärsk-ning och lugna måttfullhet äro just grunddrag i
Olof Wijks karaktär: han har aldrig velat mottaga
ett uppdrag, med hvilket han ej inom sig själf redan
från början varit fullständigt på det klara samt
säker på att kunna utföra.
Alla hans ofvanstående utmärkta egenskaper,
hvilka dessutom voro parade med en sällsynt
humanitet och oväld, fingo rik användning, då ban
vid Posses utnämning till statsminister 1880 af
konungen utsågs till Andra kammarens talman. Som
sådan fungerade han ända till och med år 1889
års riksdag, och ökade han under denna långa följd
af år vtterligare sina sympatier bland vår folkvalda
kammares män, hvarpå han flere gånger äfven vid
skarpa brytningar fick röna bevis. Han kunde
under denna tid naturligtvis icke deltaga i
utskottsarbetena, men det är nogsamt bekant hvilket stort
inflytande han äfven som talman utöfvade i
medlande riktning.
Vid 1890 års riksdag undanbad han sig att
komma i åtanke vid talmansvärdighetens besättande.
Han upphöjdes då af konungen i adligt stånd,
hvarvid ban bibehöll sitt borgerliga namn. Samma
àr afsade han sig det riksdagsmannaskap lian så
ärofullt innehaft i ett kvarts sekel, samt ägnade sig
hädanefter uteslutande åt skötseln af den stora
firman samt at de många förtroendeuppdrag,
hvarmed hans fädernestad hedrat honom. Så har ban
bl. a. varit ordförande i Göteborgs
stadsfullmäktige, i Göteborgs högskolas direktion, i
Hamn-och Älfstyrelsen, i Göteborgs sparbanks direktion
samt styrelseledamot i trenne af landets största a f
färs-institutioner, nämligen Bergslagsbanan,
Skandinaviska kreditaktiebolaget och Försäkringsbolaget
Svea». Sedan 1878 är han ledamot af Göteborgs
K. Vet.- och Vitt.-samhälle samt blef för omkring
ett år sedan filosofie hedersdoktor vid Uppsala
universitet.
I fädernestaden var han aktad och afhållen som
få, och det torde säkert utan öfverdrift kunna
sägas, att Olof Wijk, den fine, humane och älsklige
mannen, icke hade en personlig fiende. Stor är
därför sorgen i rikets andra stad, där de stolta
flaggor, som nyss så gladt hälsande fladdrade
monarken till mötes, nu dystert vaja på half stång,
stor är sorgen öfver allt Sveriges land, som mistat
en af sina noblaste och ädlaste män, och stor är
säkerligen sorgen hos vår gode, åldrige monark,
som i Olof Wijk förlorat en af sina äldsta och
käraste personliga vänner.
— 818 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
