Hvar 8 dag / Årg. 3 (1901/1902) / 150 (1899-1933) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10. Den 8 December 1901 - Axel Elmlund +

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

                        AXEL ELMLUND. d.

Lördagen den 25 november afled i hufvudstaden
f. skådespelaren vid de k. teatrarne Axel
Vilhelm Julius Elmlund i en ålder af 63 1/2 år.



Elmlund var, som bekant, i sin krafts dagar en utmärkt
framställare af stora hjälteroller. Uppfostrad vid
baletten, uppträdde han 1862 för första gången som
skådespelare, i Thumelicus roll i »Fäktaren från
Ravenna» och slog strax igenom. Bland de roller, som
han sedan utförde, må nämnas: Coriolanus i skådespelet
med samma namn, Horatio i »Hamlet», Bothwell i »Maria
Stuart i Skottland», Bengt Lagman i »Bröllopet på
Ulfåsa», Sigismund i »Lifvet en dröm», Dagvård Frej,
Gustaf Vasa i »Fången på Kallö», Gustaf Adolf i
»Vasaarfvet», Harald Hårdråde i »Väringarne»,
Alcibiades i »Timon af Atén», Richmond i »Richard
III», Florizel i »En vintersaga», Othello, Antonius
i »Antonius och Cleopatra», Kjartan i »Kjartan och
Gudrun», Sigurd Viking i »Härmännen på Helgeland»,
Halvard Gàla i »Mellan drabbningarna», Karl XII
i »Lejonet vaknar», Doktor Rank i »Ett dockhem»,
Fjeldbo i »De Ungas förbund» Axel i »De nygifta»,
Humbert i »Det besegrade lejonet», Pastor Manders i
»Gengångare» och Kleon i »Antigone».

Elise Hwasser yttrade en gång på gamla
dagar om Elmlund, att han var »grann» i unga
hjälteroller – skrifver Georg Nordensvan i det
förträffliga arbetet »I rampljus». Grann är
just rätta ordet, och i unga hjältars gestalt var
Elmlund på sin rätta plats. Ståtlig och vacker,
högväxt, smidig och kraftfull, riddare och
ung heros, käck, stormande, men, där så kräfdes,
lugn, med värdiga låter. Alltid behärskad och
måttfull, aldrig några genialitetens nycker, kanske
icke alltid den intensitet i känslan, som kunde
önskas, den skarpa individualisering, rollerna
kunnat gifva anledning till. –
Men dock tör det utan öfverdrift kunna sägas, att
Elmlund gifvit imponerande uttryck åt ungdomlig
kraft, åt flammande lefnadslust och åt trots, som
ej vet af några betänkligheter. Vekhet, melankoli
och svärmeri voro mindre hans sak än viljestyrka,
energi, raskhet.

Så försvann det stora dramat från scenen – och
Elmlund blef öfverflödig. Man fick dock på
1880-talet se honom utföra flere roller i de nordiska
realistiska skådespelen, som ju synes af ofvanstående
rollförteckning. Men så gick han sin väg i all tysthet
och blef privatman. Elmlund var också i den lyckliga
ställning, att han icke berodde af sin lön som
skådespelare.

En man sådan som Elmlund tillhörde naturligtvis
hufvudstadens mest bekanta personligheter, och man
kunde under de senare åren nästan hvarje dag
se den ståtlige mannen med den vackra hållningen
promenera en stund å Sturegatan, där han hade sin
bostad. För öfrigt lefde han tyst och stilla,
läste sina böcker, umgicks med sina släktingar och
vänner, men syntes nästan aldrig å teatern .....

I vår dramatiska konsts häfder skall hans
namn alltid nämnas med heder och aktning.


Foto. Augusta Zetterlund, Sthlm.
ELMLUND SOM SIGURD i »Härmännen på Helgeland».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>