Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 12. Den 22 December 1901
- August Bondeson
- En ännu icke utgifven kärleksvisa ur August Bondesons visbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
AUGUST BONDESON.
Intresset för allt, som rör vårt folklif, dess diktning,
musik och lore i allmänhet, har ju på senaste
åren genom många samverkande krafter vunnit en
glädjande utbredning inom vårt land. En bland
dem, som i synnerligen eminent grad bidragit till
detta resultat, är d:r August Bondeson, hvilken
nyligen börjat utgifvandet af små samlade visor,
frukten af ett helt lifs med sällsynt entusiasm och
energi bedrifna forskningar. Det verk han nu
utgifver, kan också med allt fog göra anspråk på att
kallas ett verkligt nationalverk, och säkert glädja
vi månget hem, då vi nu vid juletid visa hans
intelligenta, jovialiska drag och till dessa kunna foga
en af honom själf författad, högst karaktäristisk
biografi jämte en af hans allra som vackraste
kärleksvisor, upptecknad i hans hembygds
»Mesopotamien», som han kallar sitt kära Halland,
»kungariket med de många floderna».
Och härmed lämna vi ordet åt August Bondeson själf.
*
På begäran af redaktionen för HVAR 8 DAG
får jag härmed lämna några biografiska uppgifter.
Jag är ej, som ofta uppgifvits, direkt utgången
ur den landtbrukande allmogeklassen. Min farfar,
Bonde Ottosson, innehade visserligen ett
kronohemman, Gislestad i Ljungby församling i Halland,
men idkade såsom sin viktigaste näring byteshandel
på Göteborg.
Min far, Carl Bondeson, född 1812, var
handtverkare, skomakare och sadelmakare i Vessige.
Min morfar, skomakaren och klockaren i Sandvik
i Småland Johannes Arvidsson Nygren, härstammade
från en gammal, småländsk soldatsläkt. Han hade en
för sina förhållanden rätt stor beläsenhet och en
vacker boksamling, af hvars böcker jag från
gossåren lifligt erinrar mig Jakob Freeses »Andelige
och verldslige dikter», äfvensom Dödsdansen under
titel »Det mänskliga lifvets obeständighet, eller
samtal imellan döden och människor i allehanda stånd».
Min morfar uppträdde till och med såsom
tillfällighetspoet inom familjekretsen.
Lägger jag härtill, att af mina fyra morbröder
två varit klockare och två gästgifvare, den ene på
den i Halland så ryktbara Sjönevads
gästgifvaregård, min ungdoms paradis, så har jag härmed
redogjort för den närmaste släkten. Af
Sjönevadsmorbrodern har jag lärt mig att spela fiol.
Den, som väckte mitt sinne för folkdiktningen,
var min far. Ifrån min tidiga barndom underhöll
han mig med sagor och berättelser. Hans minne
var oerhördt. Allt, hvad han sett, hört och läst,
stod präntadt i minnet. I hela omnäjden var han
också känd och högt värderad för sin
berättarkonst.
I sin krafts dagar hade han sitt arbete på icke
mindre än aderton prästgårdar, där han alltid hade
äran att med pastor loci få resonnera vid
aftontoddin.
Omkring halfva antalet »Halländska sagor» har
jag hört af honom. Några af dessa upptecknade
jag redan så tidigt som 1871.
Ett planmässigt studium af allmogelifvet
började jag 1876 med vandringar i skilda landskap
för insamling af folkdiktning och etnografiska
föremål. Och först, då jag kom ut i andra bygder,
fann jag, huru rik på originalitet min egen
hembygd var.
Som skolyngling i Göteborg lät jag trycka min
första bok och lämnade i denna stad bidrag till
tidningar.
Min princip vid folklifsskildringen har alltid
varit den att med gamle Herodot låta detta vara
detta. Jag har sökt att låta folket teckna sig själft
genom att strängt iakttaga dess eget
åskådnings- och uttryckssätt.
Med glädje har jag veckotals kamperat äfven
i den fattigaste backstuga och med mitt värdfolk
delat kost och förströelser, men äfven dess
umbäranden och bekymmer.
Aldrig glömmer jag den nattstund, då jag på
Dal, i backstugan hos Jakob Glader, krupit upp
på träbänken, som pöste af en med torra
ormbunkar fylld säck.
»Här ligger man ju så godt som en kung»,
sa’ jag.
»Ja, han sa’ så, lumpsamlaren med, som låg
här i förrgår», svarade gubben Glader.
Göteborg d. 16 dec. 1901.
August Bondeson.
*
EN ÄNNU ICKE UTGIFVEN KÄRLEKSVISA UR AUGUST BONDESONS VISBOK.
Visan upptecknad i Vessige, Halland, 1884.
Ack, jag som många andra på hafvet vandra må,
Så långt ifrån min hemort på oceanen blå,
Bland främmande nationer jag söka skall mitt bröd,
Förutan några vänner, som trösta i min nöd,
I min nöd.
I sällskap har jag varit med engelsmänner här
Och afrikanska negrar, som jämt mitt sällskap är,
Därtill med spanioner, portgisare också,
Ja, alla slags nationer under himmelen den blå,
Ja, den blå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:37:27 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/3/1202.html
