- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 3 (1901/1902) /
10

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 27. Den 6 April 1902 - Cecil Rhodes + - En afliden statsman: Ungerske ministerpresidenten Koloman von Tisza

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Två år därefter var han icke längre fattig och
icke sjuk. Kaps klimat hade återgifvit honom
hälsan, och han var nu ägare af en grufva. Han
beslöt nu att skaffa sig någon bildning. Cecil Rhodes
gick åter ombord på ett skepp och begaf sig till
Oxford. Under åtta år reste han därpå fram och
tillbaka mellan England och Sydafrika.

På våren och sommaren studerade han i den
engelska dimman sina klassiker och den
anglosachsiska rasens historia. På hösten och vintern
konstuderade han i Kimberley, under Afrikas blå
himmel, pumpar och krossmaskiner för sina grufvor.
I Oxford slöt han sig till Alfred Milner, Gordon
Sprigg och andra, som skulle bli hans politiska
äregirighets läraktiga stödjepelare. I Kimberley
värkte han genom sin sega uthållighet, dristighet
och energi Barnatos och Bleits beundran – två män,
som skulle bli hans finansiella makts grundpelare.

Efter tio års förlopp stod han på sin rikedoms
höjd, sedan han med en svindlande djärfhet
tillryggalagt mellanstadierna. I en ålder af 35 år var
han Kimberleys herre. Där fanns ej en grufva, som
ej tillhörde honom. Han hade samlat i sin hand de
mest värdefulla och omfattande grufrättigheterna.
De mäktigaste och mest guldsmidda naboberna hade
ingått kompanjonskap med honom. Han kunde sätta
hela världen i rörelse med sin förmögenhet, han
dirigerade diamantförsäljningen öfver hela jordklotet.

Hans förmögenhet uppgick till millioner – hur
många vet ingen – och en bestämmelse i det
kontrakt, som knöt denne finanskäjsare till hans
furstliga allierade, gick ut på, att en del af
inkomsterna för hvarje år skulle användas till utvidgande
af de brittiska besittningarne.

Allt landet söder om Sambesi skulle enligt hans
planer förenas till Sydafrikas förenta stater under
engelsk öfverhöghet. Han blef ledare af »Det
engelsk-sydafrikanska bolaget, efter sitt fribref
(charter) kalladt »The chartered Campany» och genom
dess hjälp förvärfvades de stora landsträckorna norr
om boerstaterna, som fått namnet Rhodesia, han
blef premiérminister i Kapkolonien. Men
boerstaterna voro honom i vägen, och hela deras
gammaldags väsen och institutioner läto sig ej förändras
på så sätt som Rhodes ville och måste ha det, om
hans sydafrikanska kulturidé skulle kunna
genomföras. Följde så »Jamesons raid», i hvilken Rhodes
otvifvelaktigt hade sin andel. Den misslyckades;
Rhodes afgick från premierministerposten. Men
därför uppgaf han ej sina planer. Boerna å sin sida
gåfvo ej efter, och följden blef – kriget, detta
krig, som nu under trenne år satt hela den
civiliserade världen i rörelse.

Cecil Rhodes fick ej upplefva dess afslutande,
men han lefde tillräckligt länge för att med visshet
kunna se slutet, som ju numera knappast kan bli
mer än ett: förverkligandet af den idé, för hvilken
den väldige man, som nu gått bort insatt hela sitt
lifs öfvermänskLga energi: Sydafrikas förenta stater
under brittisk öfverhöghet.

*



En sådan man som Cecil Rhodes får ej mätas
med vanliga mänskliga mått. Han var en gigant,
som stod högt öfver de andra som vandrade omkring
honom, och han vandrade därför med milasteg, som
de andra icke kunde följa, mot ett mål, som de andra
ej kunde skönja. Snart stundar efter allt att döma
den dag, då kriget är slut och historien skall afgöra,
huruvida Cecil Rhodes lifsverk varit till godo eller
till ondo för mänsklighetens stora kulturella
frammarsch. Till dess bör man ock vänta med domen
öfver den starke.

EN AFLIDEN STATSMAN.

UNGERSKE MINISTERPRESIDENTEN KOLOMAN von TISZA

Med Koloman v. Tisza har åter en af de ledande
statsmännen från senare hälften af nittonde
århundradet gått ur tiden. Född den 30 dec. 1830,
inträdde han efter afslutade juridiska studier redan
vid 18 års ålder i statstjänst. Den allmänna
uppmärksamheten fäste han först på sig år 1859, då
han uppträdde till försvar för den ungerska
protestantiska kyrkans frihet gentemot den österrikiske
ministern grefve Thuns »protestantpatent». Två år
senare invald i parlamentet, öfvertog han där snart
ledningen af den moderata venstern samt blef, sedan
1875 sammanslagningen af Tisza- och Deak-partiet
ägt rum, den 21 oktober s. å. ungersk
ministerpresident. Under den kritiska perioden under
Balkan-striderna 1876-78 var Tisza afgjord motståndare
mot Ryssland. Som sin hufvuduppgift ansåg Tisza
emellertid själf genomförandet af den
österrikisk-ungerska »Ausgleich» – d. v. s. ordnandet af den
proportion, i hvilken de bägge staterna skola deltaga
i de gemensamma utgifterna – samt reorganisationen
af den gemensamma banken. Under allt detta har
han städse häfdat Ungerns ställning, som en
jämnbördig stat med Österrike, och det tör ej vara
öfverdrifvet säga, att den själfständiga ställning, som
det moderna Ungern kommit att intaga i monarkien
och bland de europeiska staterna till största delen
är Tiszas verk. På grund af de finansiella
svårigheterna, hvilka hade till följd ockuperingen af
Bosnien och Herzegovina, demissionerade kabinettet Tisza
år 1878, ehuru de nyss företagna valen tillförsäkrade
det en stor majoritet. Men redan i december samma
år stod Tisza åter i spetsen för ett nytt kabinett.
Hans ministerskap varade nu i ett sträck ända till
1890, hvilket år han afgick, utan att sedermera åter
ha stått i spetsen för någon regering.

Ungern förlorar i Koloman v. Tisza en af de
dugligaste och redbaraste statsmän, som det
någonsin ägt, och landets sorg vid den varmhjärtade
patriotens bortgång finner eko långt utom dess gränser.
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:37:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/3/2710.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free