- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 3 (1901/1902) /
718

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 45. Den 10 Augusti 1902 - Djupets rånareband - Göteborgs nya elektriska spårvagnar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det med stenar betäckta, grunda vattnet – den ene
ett stycke framför den andre.

Slutligen kastade ban en blick öfver skuldran,
och då han fann att han ej var förföljd, vände
han sig om. Han greps af förvåning. Från det
ögonblick, då cefalopoderna uppstege ur hafvet, hade
hans rörelser varit så snabba, att han ej fattat hvad
ban förehaft. Nu förekom det honom att han
plötsligt vaknat ur en elak dröm.

Ty där var himmeln, klar och fylld af
aftonsolens sken, hafvet glittrande i detta skarpa ljus,
böljornas mjuka slag mot stranden och kransen af
mörka klippor. Båten flöt nu på rätt köl och
höjdes och sänktes af vågorna ett stycke från
stranden. Hill och hafsodjuren, all denna uppståndelse
och ångest under kampen för lifvet, allt hade
försvunnit som om det aldrig funnits.

Mr Fisons hjärta slog häftigt; hans blod knäppte
och vibrerade ända ut i fingerspetsarne, och han
andades med svårighet.

Någonting saknades. Under några sekunder
kunde han ej tänka tillräckligt klart att förstå hvad
detta kunde vara. Solen, himmeln, hafvet,
klipporna – hvad var det? Då ihågkom han den
större båten med de lustfarande. Den hade
försvunnit. Han undrade om han inbillat sig det hela.
Han vände sig om och såg de två arbetarne stå
sida vid sida under ett utsprång af de höga röda
klipporna. Han tvekade om han skulle göra ett
sista försök att rädda Hill. Hans fysiska krafter
tycktes plötsligt svika honom, lämnande honom
planlös och hjälplös. Han vände sig mot land, vacklande
och vadande emot sina två följeslagare.

Han såg sig ännu en gång tillbaka, och där
lågo nu de två båtarne; den ena längst ut till
sjös, rullade häftigt, med bottnen upp.

III.

Så tillgick det när Haplotheutis ferox
visade sig på kusten af Devonshire. Hittills har
detta varit dess värsta angrepp. Mr Fisons
berättelse, tagen i sammanhang med den rad af bad-
och båtolyckor, om hvilka jag redan talat, och
frånvaron af fisk å Cornwall-kusten peka tydligt på
en svärm af dessa djuphafs-odjur, som långsamt sökt
sig fram till den af ebb och flodvatten berörda
kustlinien. Man har sökt orsaken till detta
migrerande i hunger; men för min egen del föredrar
jag Hemsleys alternativa teori. Hemsley antager att
en samling eller ett stim af dessa djur kunnat
fått smak för människokött, till följe af något
skeppsbrott, som försett dem därmed, och att de
sedermera begifvit sig ut på rof, utanför deras vanliga
zon; börjande med att anfalla och förfölja skepp,
och så slutligen nående den engelska kusten i den
atlantiska trafikens kölvatten. Men det skulle ej löna
sig att här diskutera Hemsleys beundransvärdt logiska
och öfvertygande anförande.

Emellertid ser det ut som om odjurs-skocken
denna gång åtnöjt sig med fångsten af elfva
människor, ty för så vidt man vet, funnos i den andra
båten tio människor, och man känner med
säkerhet att ingen af dem visade sig sedermera i Sidmouth
den dagen. Hela kusten mellan Seaton och
Budleigh Satterton patrullerades hela dagen och
natten af fyra båtar tillhörande »Preventive Service».
Alla voro beväpnade med harpuner och huggare, och
allt som kvällen skred, slöto sig till dessa ett antal
andra armerade, af enskilda personer utrustade
båtar. Mr Fison deltog ej i någon af dessa
expeditioner.

Fram mot midnatt hördes höga nödrop från en
båt ett stycke ut till hafs, sydost om Sidmouth,
och man såg, att en lanterna svängdes på ett
besynnerligt sätt därute – af och an, upp och ned.
De närmaste båtarne skyndade genast till stället.
De djärfva personerna i denna båt – en sjöman,
en präst och två skolgossar – hade faktiskt, sade
de, sett odjuren passera under båten. Dessa varelser
illustration placeholder

Amatörfotografi

GÖTEBORGS NYA ELEKTRISKA SPÅRVAGNAR.

Å vagnen igenkännes spårvägarnes nye chef, ingeniör Edström,
(med ett papper i hand) samt styrelseledamöterna hrr Boman
och Henriques; främst nedanför vagnen står styrelsens ordförande
hr August Koch.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:37:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/3/4512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free