Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 45. Den 10 Augusti 1902 - Djupets rånareband - Vår nordligaste järnväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro, synes det, liksom andra djupvattens-organismer,
fosforlysande, och man hade sett dem flyta, fem
famnar djupt eller så, genom det nattsvarta
vattnet, tentaklerna indragna, och liksom sofvande rulla
omkring i djupet, men dock ordnade till en
samlad kilformig fylking mot sydost.
Dessa personer berättade, med stora gester, hvad
de sett, fragmentvis, allt efter som den ena båten
efter den andra kom långsides. Slutligen befanns
en flottilj på åtta eller nio båtar församlad
därute, och i nattens tystnad förnams ett sorl af
röster som från en marknadsplats. Ingen syntes
egentligen sinnad att anställa jakt efter odjuren;
ingen hade heller vapen eller erfarenhet för ett
dylikt riskabelt företag, och snart – kanske med
lättade sinnen – styrde alla in mot stranden.
Och nu återstår att omtala det märkvärdigaste
i hela detta märkvärdiga från djupet utsända
plundringståg. Vi äga ej den ringaste kännedom om
dessa djurs senare rörelser, ehuru hela den
engelska sydväst-kusten nu var på benen. Men det kan
ha sin betydelse att här anteckna, att två veckor
och två dagar efter denna Sidmouths-affär en
lefvande Haplotheutis kastades upp på dynerna
vid Calais. Den var lefvande, ty flera vittnen sågo
dess tentakler i konvulsivisk rörelse. Men
antagligen befann den sig i döende tillstånd. En
person vid namn Pouchet anskaffade ett gevär och sköt
djuret.
Detta var sista uppträdandet af en lefvande
Haplotheutis. Inga andra syntes till på den
franska kusten. Den 15 juni flöt en död kropp
i land nära Torquay, nästan hel, och några dagar
senare upphämtade en båt från »Marine Biological»-stationen,
som verkställde draggningar utanför
Flymouth, ett i föruttnelse stadt exemplar, som bar
ett djupt sår efter en huggare. Hur det andra
exemplaret ljutit döden är ej godt att säga. Och
på sista dagen i juni badade en artist vid namn
Egbert Caine i hafvet nära Mewlyn; han kastade
plötsligt upp armarne, utstötte ett högt rop och
försvann under vattnet. En vän till honom, som
badade i närheten, gjorde intet försök att bistå
honom, utan sam skyndsamt mot land. Detta är det
sista faktum man känner rörande detta tåg af
rånare från de stora hafsdjupen. Om det verkligen
är sista gången, man skådat dessa gräsliga djur,
därom är för tidigt att ännu yttra sig. Dock tror
man, och man har i sanning hvarje skäl att så
önska, att de nu återvändt till de stora hafvens
mörka, sollösa djup, ur hvilka de så oväntadt och
af så oförklarliga orsaker uppstigit.
VÅR NORDLIGASTE JÄRNVÄG.
NÄR SISTA SKENAN FÖR LULEÅ-OFOTENBANAN Å SVENSK SIDA UTLADES.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
