Hvar 8 dag / Årg. 3 (1901/1902) / 727 (1899-1933) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 46. Den 17 Augusti 1902 - Emma Meissner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

EMMA MEISSNER.


Foto. Florman, Stockholm.
EMMA MEISSNER.
Vår främsta operettdiva.


På Djurgårdsteatern i Stockholm går den kända
franska vaudevillen »Niniche» för närvarande
hvarje afton öfver scenen och drager fulla hus.
Titelrollen utföres af fru Emma Meissner, som i denna
Judic’s gamla glansroll vunnit en ny och stor seger.
Var vackra bild återgifver fru Meissner i den
präktiga toilett, hon bär i styckets andra akt – där
grefvinnan Corniska får lämna rum för den forna
variétésångerskan fröken Niniche! – en af de många
vackra toiletter, som fru Meissner bestått sig till
»Niniche», och hvarom mycket talats i Stockholm.

»Den lilla glada Niniche» sjunger primadonnan
i det uppsluppna och så väl skrifna stycket. »Den
lilla glada fru Meissner», har publiken lust att
utbrista; Ty det är nog den glädje, som
utströmmar från fru Meissner, som lyser i hennes ögon
och ler kring hennes mun, hvilken utgör det
innersta i hennes aldrig svikande tjusningsförmåga.
Andra operettsångerskor kunna förläna mera
karaktär åt en roll, kunna mera mejsla ut den samma,
kunna sjunga sina kupletter med större nyansering
– man tanke i detta afseende, t. ex.,
på fru Noirie – men ingen verkar dock
i längden så tilldragande som fru
Meissner. Och det kommer sig af hennes
oförbränneligt goda humör, af att hon
är så naturligt glad, som hon är!

Men ensamt glädjen gör ingen till
artist. Låtom oss då tänka på Emma
Meissners andra goda egenskaper! Hon
är en fin operettartist. Hon gör sig
aldrig skyldig till några fula, osmakliga
öfverdrifter i sin framställning. Hon
förstår konsten att antyda, där en
annan kanske skulle visa. I andra
akten af »Niniche» lyfter hon icke den
eleganta klädningen mer än nätt och
jämt så mycket, som behöfves, för att
man skall se innersidans förtjusande
volanger i cerise-färg.

Hon är vidare mycket graciös, för
sig behagligt, gestikulerar nätt, om
också ibland gesten lider af en viss
enformighet. Och behagligt och nätt
föredrar hon alltid sina sångnummer,
med tydligt textuttal.

Jag behöfver icke här betona Emma
Meissners yttre företräden. En mild
försyn har i detta afseende varit nådig
mot henne – och mot en beundrande
värld, som fröjdar sig åt en täck
uppenbarelse å tiljan.

Emma Meissner har alltid, ända
från sin späda barndom, drömt om att
»spela teater». Som helt liten unge
började hon vid Mindre teatern, kom
sedan till k. teaterns elevskola, där hon
hade fru Willman och hr Christiernsson
till lärarinna och lärare, och gjorde
under tiden några små roller vid Nya
teatern. Hon började, därefter på
konservatoriet, där hon sjöng för
professor Günther, och fortsatte med
sånglektioner för fröken Hebbe. Emma
Meissner, som på den tiden hette
Emma Ekström, hade därefter
engagement vid Fröbergska sällskapet samt
vid Södra teatern och Vasateatern i
Stockholm. Hon uppträdde vidare en
tid i Köpenhamn samt vid Selanderska sällskapet
och på Eldorado i Kristiania. Under
Stockholmsutställningen sjöng hon på Lustiga teatern och på
Arenateatern. Slutligen blef hon på allvar fast
hos Ranft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>