Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 48. Den 31 Augusti 1902 - Ett obehagligt reseäfventyr - Deltagare i Sveriges tullvaktbetjäntes förenings 3:dje årsmöte i Göteborg den 14-16 augusti 1902
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som kastat lappen till honom. Han hade hastigt
läst dess innehåll, kastat den till inspektören och
med ett språng hoppat upp på det bortilande tågets
sista vagn.
Han öppnade dörren, steg in och satte sig midt
emot den unga damen.
»Jag höll nästan på att komma för sent», sade
han. »Ni trodde väl knappt att jag skulle hinna
med?»
Lilly betraktade honom frågande, men så förstod
hon, att han ville gifva sig ut för att vara en bror
eller nära släkting till henne.
»Ja, jag hade nästan förlorat allt hopp. Men
vill ni ej slå er ned bredvid mig?» frågade hon.
Han bytte plats på det mest ogenerade sätt i
världen, och under tiden hann Lilly antyda, att den
skäggige mannen hade ett vapen i handen. Skulle
han fatta situationen?
Han fortsatte sitt samtal helt obesväradt.
Plötsligt utbrast han:
»Om ni ser ut på den sidan, skall ni få se ett
hus, byggdt utan framsida. Det äges af en
lungsiktig person. Ni kan se direkt in i rummen. Se!
Se där! Ser ni det?» ropade han ifrigt. Lilly sprang
upp och främlingen reste sig till hälften.
Om det fanns ett sådant hus ellar ej fick hon ej
klart för sig, ty den unge mannen hade sprungit
tvärs öfver kupén, böjt sig ned, gripit revolvern
och kastat ut den genom fönstret öfver främlingens
hufvud.
Nästa minut tumlade båda i en vild strid om
hvarandra på golfvet. Med ett tillbakahållet skri
åsåg hon tvekampen. Allt hvad främlingens
kappsäck innehöll föll ur och ströddes kring sofforna
i vagnen.
»Om jag endast kunde binda hans ben», sade
den unge mannen, i det han prässade in honom i
ett hörn, »tror jag att han snart skulle vara
öfvervunnen. Slit loss ett gardinsnöre! Försök få det
om fotlederna på honom. Se så där ja! Drag åt
hårdare! Ännu hårdare. Gif mig nu det andra
snöret, och vi skola binda händerna på honom»
Nu låg han på golfvet säkert bunden. Med
ögonen lågande af raseri följde han hvarje deras
rörelse.
Plötsligt stannade tåget vid en anhaltstation.
Konduktörerna kommo springande, och tvänne män
sattes att vakta den vansinnige under det Lilly tog
sitt resgods och med den unge mannens hjälp
flyttade det till en annan kupé.
Vi ha endast att tillägga, att sedan de närmare
meddelat sig med hvarandra, funno de, att de voro
på väg till samma station, och att de båda voro
bjudna till bal den kvällen hos familjen Parker.
»Men Lilly, känner du ej Frank, vår bror, som
är sjöofficer och nu kommer hem efter åtta års
långresa? Ha ni haft ressällskap ända från
London och ändå behöfva presenteras för hvarandra?»
sade en af flickorna förebrående, då hon hälsade
dem välkomna vid stationen.
Med spänd uppmärksamhet åhörde syskonen
berättelsen om det obehagliga reseäfventyret, hvilket
för Lilly blef början till den lyckligaste och ljusaste
tid i hennes lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
