Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2. Den 12 Oktober 1902 - Ett sorgligt drottningöde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT SORGLIGT DROTTNINGÖDE.
Zfter fotografi.
DROTTNINGEN AF RELGIEN (i rullstol) JÄMTE
UPPVAKTNING.
Fotografien tagen i den kungliga parken~sistlidne augusti.
Drottning Maria af Belgien, konung Leopolds
gemål, är död. Ett mildt öde befriade henne från
att till sista stadiet lida ut sin fruktansvärda
sjukdom, vatten i hjärtsäcken; fredagen den 19 september
rycktes hon plötsligt bort af hjärtförlamning.
Man visste sedan länge att hennes tillstånd var
hopplöst och att döden kunde inträffa när som
helst. Ändock dog Belgiens drottning ensam,
öfvergifven. Hennes gemål vistades långt borta, i en
liten badort i Pyreneerna, och icke heller någon af
de tre döttrar, som öfverlefva henne, funnos vid
dödslägret. Det djupt tragiska därvid är, att den aflidna
torde hafva funnit denna död i ensamhet, alla de
anhöriges frånvaro såsom en lättnad, icke motsatsen.
Ty de voro alla sedan många år främmande för
henne. Sin gemål träffade drottningen sedan länge
knappast. Han tillbringade största delen af året i
Paris, hängifvande sig åt allehanda njutningar, eller
i Ostende eller på resor. Och då han vistades i
Bryssel reste drottningen till något af sina slott
eller till Spa. Af samma anledning, som höll henne
borta från det intima hoflifvet, afböjde hon att fylla
representationsplikterna. Hon var en enkel, fint
bildad dam, älskande konst och sport och kallade
sig gärna Belgiens främsta borgarfru;
konventionalismen vid hofvet och sederna i kungens omgifning
föraktade hon.
Och hennes barn? Den enda sonen, den 1859
födde kronprinsen Leopold, bortrycktes redan vid en
ålder af tio år. Af döttrarne lefde den äldsta
prinsessan Luise, bekant för sina extravaganser, sedan
länge i ovänskap med sin familj; hennes äktenskap
med prins Filip af Coburg upplöstes slutligen efter
talrika, pinsamma skandaler och hon internerades
såsom sinnessjuk. Den andra dottern är som
bekant, prinsessan Stefanie, under åtta år den
österrikiske kronprinsen Rudolfs gemål, nu grefvinna
Lo-nyay. Hvilken roll, hon spelat i det drama, som
slutade med kronprins Rudolfs död vid sidan af
Mary Vetsera, enligt den gängse uppfattningen för
egen hand, har aldrig blifvit klart. Säkert är dock,
att hon redan under sin gemåls lifstid beslutat
öfvergifva det österrikiska hofvet och fly tillbaka till
föräldrahuset, och att endast faderns maktspråk
hindrade henne därifrån, ett maktspråk som icke
godkändes af modern. Hennes giftermål 1900 med grefve
Lonyay gjorde brytningen med föräldrahuset
fullständig; det lär då till och med ställts i ’rå-ja att
beröfva henne titeln belgisk prinsessa. Den
yngsta dottern, Clementine, född 1872, är ännu ogift, hon
var den enda af familjen som jämte modern i
allmänhet uppehöll sig i Belgien; men under den
senaste tiden ville modern heller icke veta af henne.
Således kom icke heller hon till dödsbädden, men
hon var den första, som ilade till den döda
moderns stoft.
Så hade Belgiens drottning ingen af sina
anhöriga, som stödde henne och hjälpte henne och
tröstade henne i den svåra, långvariga
sjukdomstiden. Jo, en fanns där, och denna var, åter den
dystra tragiken, hennes svägerska, den arma,
vansinniga änkekäjsarinnan Charlotte, änkan efter den
olycklige käjsar Maximilian af Mexiko, hos hvilken
vansinnet bröt ut då hon fick veta att hennes
gemål afrättats sedan lians käjsardöme störtats af
revolutionen. Hon var med hela sitt hjärta fästad
vid Belgiens drottning, och denna var en af de få
som kunde besöka den vansinniga utan att dennas
tillstånd förvärrades. Nu öfverlefver den sedan 35
år vansinniga sin väninna.
Och ytterligare tragik i denna sorgens
kungafamilj. Icke ens vid den dödas bår slutar
familjehatet. Prinsessan Stefanie reste till Belgien för att
för en sista gång få se sin moder; hon ville bedja
vid moderns bår. Men hennes från Pyreneerna till
begrafningen hemkomne fader visade bort henne;
ban ville icke tala med henne, icke se henne, och
på hans bud måste hon lämna likrummet, där hon
just lagt sig på knä bredvid moderns lik för att
bedja ....
Efter fotografi.
GREFVE LONYAY MED GREFVINNA, förut prinsessa
Stefanie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
