Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 17. Den 25 Januari 1903 - En sannsaga från Gammalgård. Af Gösta Geijer - Interiör från Krupps valsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
I ungdomens sangviniska och förtröstansfulla
till-lit hade deras första, naiva kärlek spirat upp,
hämtat sin näring ur hägrande lyckodrömmar, utan tanke
på, att dess svaga brådd så lätt kunde förfrysa i
verklighetens, de kalla beräkningarnes och de omutliga)
ståndsfördomarnes isande kyla.
I sagoskimmer hade deras framtid tett sig.
Hennes far hade från simpel väpnare vunnit
riddiar-sporrar, adelskap, makt och ära. Hvarför skulle då
lyckan vara honom mindre bevågen, han, hvars
fär-deväg i lifvet upplystes af bildningens och
kunskapernas klart vägledande fackla.
En varsam försiktighet hade länge värnat
hemligheten af deras kärlek. I skogen, där vägania’
emellan hans och hennes hem korsade hvarann, hade
de ofta träffat samman.
I högtidliga försäkringar inför den högste hade
de där hvarje gång befäst sin tro och lofven, föga
anande att nödvändighetens tvingande maktbud så
plötsligt och oförberedt skulle korsa deras framtids
lyckostig.
Det förefaller dem nu, då de åter stämt möte
vid det gamla, vanliga stället, som de stode vid de
korsvägar, hvilka oafvisligt och ödesdjupt bestämma
emellan lif och död.
De varsla ej ryttaren, hennes far, som med
draget svärd ilar fram på sin springare i våldsam
ridt. Sporrame och förtalet egga det jagande
loppet. Deras hemlighet är röjd.
Nu är han framme. Ett hvinande svärdshugg
och den unge mannes öde beseglas af evigheten.
Ett nytt och döden kräfver ännu ett offer: eget
blod 1
Men där, hvarest det hemska dramat fick sitt
sista slutspel, restes Borrby gård, och hennes är
vålnaden, som på Gammalgård ej finner ro och.
frid af sorg och lidanden öfver faderns skräckfulla
brott!
— — — Här stannade psykografen och det
var hart när att damernas hjärtan äfven gjort
detsamma af uppskakande spänning. Endast de
skeptiska, det vill säga herrarne, flinade dem midt upp i
ansiktet. Af damerna fingo de i synnerligen
oförtäckta ordalag veta hvars andas barn de voro, då
de kunde prisge ett så allvarligt ämne åt det
pro-fanerande löjet. De å sin sida förklarade, att de
ej kunde förstå hvad hjältinnans uppenbarelse på
Gammalgård hade att beställa med Borrby gårdr
»och Borrby, det var ett namn, som ingen människa
hade hört talas om», menade de.
I sin exaltation liade damerna hvarken
reflekterat på detta eller några namn. Psykografen.
tillspordes på nytt. Men nu var den omöjliga
ville ej lämna vidare besked. Det gjorde dock
sockenkyrkans arkiv, dit damernas forskningsifver
sträckte sig. Och det befanns att vid den tid, då de»
relaterade händelsen passerade, hade Gammalgård
hetat Borrby.
INTERIÖR FRÅN KRUPPS VALSVERK.
REPRODUKTION EF1ER ORIGINALTECKNING. MED VEDERBÖRLIGT TILLSTÅND FÖR HVAR 8 DAG.
Klichi: Kern. A.-B. Bengt SUfvenparre, Sthlm—Obs
I )en förträffliga teckningen återger en ovanlig och särdeles intressant bild från Krupps valsverk i Essén, vid ett tillfälle då era
kolossal pansarplät utvalsas. Endast i den egendomliga, riddarlika kostymen, med skölj för ansiktet, stora järnhandskar
och en beklädnad af asbest, kunna arbetarne uthärda den iruktansvärda hetta plåten sprider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
