Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 19. Den 8 Februari 1903 - Fru Körsbärsblomma. Af Mustafa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU KÖRSBÄRSBLOMMA.
För HVAR 8 DAG af Mustafa.
Eftertryck föl bjudes.
Det var en gång en man — somliga kalla honom
en äfventyrare — som i Osaka fröjdade sig med
geishors dans och sång, med tehusflickor och all
slags skimrande fåfänglighet. Från den färgrika,
glada teaterstaden kom han till Tokyo fördjupad i
studiet af Pierre Lotis skildring af sitt giftermål i
Nagasaki. Hvarför, tänkte mannen, skulle ej jag, i
stället för att ägna mig åt geishor och tehusflickor,
kunna gifta mig?
Giftermålet är i Japan icke egentligen någon
personlig angelägenhet, utan snarare en familjefråga.
Religionen, som i allmänhet spelar en ganska
underordnad roll i Japan, har ingenting med
äktenskapet alt göra, och den japanska lagen betraktar detta
från en helt annan synpunkt än vår lag gör. Här
i Europa väljer mannen åtminstone skenbart själf
sin hustru, men så snart han träffat sitt val och
fullbordat äktenskapet, ställer sig lagen hindrande
i vägen för dess upplösning. Det japanska
äktenskapet däremot arrangeras af familjerna och är mindre
högtidligt och mindre bindande än det europeiska.
Ben japanska lagen förhåller sig gent emot
äktenskapet fullkomligt passiv. Äktenskapet är visserligen
ett lagenligt kontrakt, men liksom andra kontrakt
kan det upplösas, om blott den ena parten, d. v. s.
mannen, så önskar. Men för att ett äktenskap skall
komma till stånd, fordras ovillkorligen en medlare,
en böneman, som ej allenast underhandlar om
villkoren för äktenskapet utan äfven efter dettas
ingående blir ett slags försyn för de nygifta, till
hvilken dessa kunna hänskjuta tvistiga frågor.
Hjälten i denna sannfärdiga berättelse var väl
hemmastadd med alla dessa förhållanden, och visste
dessutom hur de praktiserades i Nagasaki. Där spela
i allmänhet främlingsförame bönemän och
arrangörer för giftaslystna turister. Främlingsföraren
skaffar sin skyddsling en hustru med nära nog samma
lätthet som en rikshåener en teaterbiljett. Men det
måste erkännas, att de kvinnor, som Nagasakis
främlingsförare gifta bort, kanske den ena säsongen efter
den andra, äro något tvifvelaktiga om också ej just
i moraliskt så dock i en del andra afseenden.
Deras främlingserfarenhet är ofta starkare utvecklad
än som är angenämt.
1 Tokyo däremot existera knappt några
främlingsförare, och vår hjälte kände i alla händelser
ingen lust att anförtro sig åt någon sådan.
Försänkt i funderingar öfver äktenskapsproblemet kom
han en dag på gatan i samtal med en äldre
japansk herre.
»Hur bär man sig åt», frågade han denne, »om
man som främling vill skaffa sig en japansk
hustru för en längre eller kortare tids vistelse i den
uppgående solens land?»
»Man reser till Nagasaki», svarade japanen.
»Ja, det där känner jag till, men kan saken ej
arrangeras i Tokyo?»
»Är det verkligen ert allvarliga uppsåt att vilja
gifta er här i Tokyo?»
»Ja, förvisso är det så.»
»Nåja, den saken skulle ju möjligen kunna
ordnas, om ni kan skaffa er en böneman och ej har
något emot att inlåta er med mig, så tror jag, att
i min familj skulle kunna finnas en för er lämplig
hustru.»
»Förlåt, ärade herre, det skulle glädja mig
obeskrifligt att få göra affärer med er, men först och
främst måste jag dock anhålla att få veta ert ärade
namn ?»
Japanen presenterade sig som herr Kamakura,
styresman i Nihon Bashi, ett af Tokyos 19 stora
distrikt — det vill säga, ett slags borgmästare.
Äfven främlingen presenterade sig, men då hans namn
ej är af någon betydelse för berättelsen, förtiger
jag det.
»Jo», sade Kamakura, »för formens skull måste
ni ha en böneman som framställer ärendet hos mig
och för in er i mitt hus. Känner ni någon i
Tokyo ?»
»Javäl!», svarade främlingen, »jag känner
professor Fushimi vid Tokyo universitet, kanske han
passar ?»
»Mycket bra, han är en utmärkt människa, en
af mina personliga vännep>, svarade japanen.
Främlingen begaf sig således till den mycket
lärde professorn, som, sedan han fått veta hvilken
familj saken gällde, med största beredvillighet åtog
sig uppdraget. Redan samma dag satte han sig i
en rikshå för att bege sig till sin ärade, väl aktade
vän Kamakura.
För påföljande dag anordnades därefter
främlingens första besök hos borgmästaren, vid hvilket
tillfälle han skulle få se dennes döttrar och träffa
sitt val.
Professorn kom och hämtade honom och båda
åkte tillsammans till den ärade Kamakura,
fram-lingen efter hvad han själf påstått något underlig
till mods. Hos Kamakura mottogos de båda gästerna
af värden själf med djupa bugningar och fördes
sedan skorna aftagits in i mottagningsrummet, där
Kliché: Bengt Silfversparre
»FRU KÖRSBÄRSBLOMMAS» TOALETTBESTYR.
- 292 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
