Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 31. Den 3 Maj 1903 - Lars Herman Tingsten - Fältrustad hästgardist - Vårbild från Halmstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lars herman tingsten.
Den man, hvars porträtt pryder första sidan af
dagens nummer, är en af svenska arméns märkesmän.
Hans namn torde icke heller vara obekant för de
numera, dess bättre, allt vidsträcktare kretsar, som
hysa verk igt intresse för vårt försvarsväsende, och
särskildt af vår officerskår är han helt visst känd
och erkänd som en af de i sitt kall främste.
LARS HERMAN TINGSTEN är född 1857 och
började 1876 sin militära bana som volontär vid
Kalmar regemente. Vid sin officersbefordran
förflyttades han ti.l Helsinge regemente och därifrån 1886 till
generalstaben. Redan dessförinnan hade Tingsten
börjat den mi i.ära lärareverksamhet genom hvi ken han
i så hög grad gjort sig förtjänt om svenska arméns
officersbildning, i det ban redan 1884 förordnades
till extra lärare i krigskonst vid krigsskolan å
Karlberg. Som nyutnämnd generalstabsofficer öfvertog
han förste lärarebefattningen i samma ämne, i
hvilken han kvarstod till 1892. Aret dessförinnan hade
han fästats vid krigshögskolan som lärare i
generalstabstjänst, ett af hufvudämnena vid denna vår
viktigaste militära bildningsanstalt, och verkade som
sådan till år 1900 för att slutligen sistlidne höst
utnämnas till chef för nämnda högskola. Sådana äro
de yttre dragen af öfverstelöjtnant Tingstens insats
i officersutbildningsarbetet. Generation efter
generation af officersaspiranter har under hans kraftiga
och kunskapsrika ledning inhämtat de första
grunderna af krigets svåra konst, kars efter kurs vid
krigshögskolan har ban sökt att föra vidare till
kunskap i den högre truppföringskonsten, sökt att
uppfostra till den orädda och målmedvetna initiativkraft,
som främst satt sin prägel pä hans egen personlighet.
Initiativ är, enligt ett skämtsamt yttrande, som ej
saknar sin udd af allvar, »någonting som i alla
reglementen och instruktioner på det varmaste anbefalles,
men som, där det någon gång förekommer, på det
eftertryckligaste bestraffas». Ingen har emellertid så
som Lars Herman Tingsten förstått att häfda rätten
till initiativ och att hos sina lärjungar väcka kraften
därtill — och därför är det också honom man till en
clel har att tacka för de lifgifvande impulser till
fördomsfritt framåtskridande och den sträfvan
»vor-wärts», som synes göra sig gällande hos mången bland
de relativt unga i officerskåren, bland dem, som
framtiden hörer till.
Vid sidan af sin lärareverksamhet har
öfverstelöjtnant Tingsten, förutom den rent militära
tjänstgöringen i mer eller mindre maktpåliggande
befattningar, på grund af sin ovanliga arbetsförmåga och
sina gedigna kunskaper tagits i anspråk som
sekreterare eller ledamot i en stor del af de kommittéer,
som under de senaste 10—12 åren nedsatts för
utredande af militära frågor.’ Fere af våra gällande
reglementen och instruktioner hafva tillkommit under
Tingstens ledning eller medverkan, främst däribland
1895 års exercisreglemente samt det förlidet år
fastställda, länge saknade fälttjänstreglementet. I det
särskilda utskottet vid urtima riksdagen 1892 var T.
notarie och förbereddes därigenom till den ännu
viktigare post han kallades att beträda nästa gång
försvarsreformen tog ett steg -— och denna gång ett
jättesteg — framåt, nämligen posten som sekreterare
i 1901 års riksdags särskilda utskott. Redan
dessförinnan deltog T. i det rent militära
gransknings-arbetet af det inom generalstaben utarbetade
härordningsförslaget, hvadan han med fog kan betraktas
som en af de till härordningsfrågans relativt lyckliga
utgång mest bidragande. Tingsten har äfven varit
en af de mest talangfulla och varma förkämparna för
en förvaltningsreform.
Öfverstelöjtnant Tingstens utpräglade
organisatoriska talang har under de senare åren fört honom
in på ett arbetsfält, hvarest man må hoppas att hans
verksamhet skall bära de rikaste frukter, nämligen
det frivilliga skytteväsendet. Sedan några år
ledamot i centralstyrelsen för Sveriges frivilliga
skytteföreningar och ordförande i dess verkställande
utskott har T., klart inseende de stora möjligheter till
stärkande af vårt försvar som skytte väsende t
erbjuder, ställt sin arbetsförmåga och sina kunskaper i
skytteväsendets tjänst och nu senast som ledamot i
den s. k. landstormskommittén kraftigt tagit till orda
i syfte att med skytterörelsen som utgångspunkt bringa
landstormstanken till förverkligande.
Öfverstelöjtnant Tingsten har allt sedan 1886
tillhört och befordrats inom generalstaben, med
undantag för åren 1898—1900, då han stod som major pa
Svea Lifgarde. Sin nuvarande grad nådde ban 1901,
och blef som redan nämnts, förliden höst utnämnd till
chef för krigshögskolan.
FÄLTRUSTAD HÄSTGARDIST.
Denna uniform jämte seldon m. m. skola sändas till
en internationell uniformsutställning i Portugal.
VÅRBILD FRÅN HALMSTAD 1903.
Fotografi tagen af O. Bock den 21 April.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
