Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 31. Den 3 Maj 1903 - Prinsessan af Panna. Af Mustafa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prinsessan af panna.
Berättelse för HVAR 8 DAG af Mustafa.
Under min vistelse i Bombay i mars 1902
stiftade jag bekantskap med en engelsman, en herre,
som tycktes gjort till sin lifsuppgift att flacka
omkring i världen. Då vi dagligen efter tiffin
nedsjunkna i hvi ostolarne på »Esp.anads» verandor
lyssnade till kråkornas bedöfvande skri eller läto våra
ögon förströdda hvila på de nere på gatan
agerande trollkarlarne under det cigarrettröken hvirflade
ljusblå upp i middagens öfverhe tade luft p ägade han
förtälja mig allehanda underbara tilldragelser ur sitt
växlande lif.
Jag befann mig, så berättade han en dag, på
våren 1896 i Saloniki sysselsatt med sludiet af
je-.zidernas, de så kallade djäfvulsdyrkarnes, i
Kurdistan historia och religion. Jag hade b.ifvit
hänvisad i och för upplysningar om dessa
förhållanden till en i Saloniki sig uppehållande engelsman,
cn mr X. Denne man, som efter att i yngre år
gjort vidlyftiga resor i Kurdistan, sedermera beklädt
någon ämbetsmannapost i »Central India» uppehöll
sig i och lör studier i Saloniki. Då jag en dag
befann mig i mr X: s hus på väg till hans arbetsrum,
dit jag blifvit hänvisad af en indisk tjänare, hörde
jag inifrån våningen en halft ursinnig, halft
gråtfärdig röst — No, no I don ’t like it, never I ’11 wear
it. Inkommen i mr X: s arbetsrum uppfattade jag
under det jag väntade på värden ett synnerligen
lifligt meningsutbyte i det bredvidliggande rummet
— å ena sidan samma röst som nyss trängt mig
till mötes, häftig, våldsam och egensinnig, å andra
sidan en lugn, allvarlig mansröst. Så blef det
plötsligt tyst, hvarefter en dörr våldsamt slogs igen.
Ögonblicket därpå inträdde mr X. i rummet, där jag
väntade honom. Sedan vi samtalat en stund om
jeziderna och han lofvat att ställa sina
anteckningar om detta underliga folk till mitt förfogande,
frågade han mig just då jag var beredd att lämna
honom, om jag hört uppträdet i det angränsande
rummet och uppfattat hvad saken gällde. Ja,
visserligen hörde jag men uppfattade ej hvad
ordväxlingen rörde.
Som ni antagligen är nyfiken, sade mr X., kan
jag gärna berätta er förhållandet. Vi slogo oss åter
ned i våra hvilstolar och mr X. berättade:
Under de år jag vistades i Indien och hade
min tjänstgöring att börja med i Jhansi, sedermera
i Sutna, uppfostrades i mitt hem en brorsdotter till
maharadjan af Panna. Pannastaten är en af de
talrika halfsuveräna staterna inom
Bundelkhand-di-striktet i Central Indien och räknar en befolkning
af knappt en million människor. Hufvudstaden Panna,
för öfrigt statens enda stad, är belägen ett tjugutal
engelska mil väster om stationen Sutna på
järnvägs-linien Bombay—Djubbulpur—Allahabad. I Panna
regerade på 1870-talet Budra Pratab Singh Bahadur,
hvilken vid sin död efterträddes af Lookpal Singh
Bahadur. Denne Lookpal hade en broder Bao Radj,
som i sin ungdom varit i England, och för att få
.sin dotter Rani Sindha uppfostrad på europeiskt sätt,
öfverlämnade han henne i min hustrus och min vård,
alldenstund han och jag af gammalt voro vänner.
Då jag sedermera för två år sedan lämnade Indien,
begärde Rao Radj att jag skulle taga den unga
prinsessan med mig till England för att hon därstädes
under ett år skulle få fullborda sin europeiska
uppfostran. Den kvinnliga, rätt upphetsade röst ni nyss
hörde tillhör prinsessan Sindha af Panna, nu en
ung dam på 17 år, som i höst skall återvända till
sin faders hof i Panna. Måhända får ni en
egendomlig uppfattning om hennes europeiska uppfostran,
då jag berättar er, att tvisten mellan henne och mig
berörde det i mitt tycke rätt ledsamma förhållandet,
att hon esomoftast gör uppror mot den europieska
klädedräkten och för närvarande fått i sitt hufvud
att på inga villkor begagna strumpor och skor.
Sannerligen Sir, inföll jag, förefaller ni mig icke
som en tyrann. Jag ställer mig obetingadt på
prinsessans sida och anser att bärandet af strumpor och
skor ingalunda ingår i uppfostran. Om »i icke har
något däremot, skulle jag vilja anhålla att bli
föreställd för hennes höghet, ty upprorstendenser emot
vår rysliga civilisation tilltala mig alltid —
På detta sätt blef jag bekant med prinsessan
af Panna och var från den clagen en mycket ofta
sedd gäst i mr X: s hus. Hennes höghet, som helt
och hållet bortlagt sin indiska tillbakadragenhet, utan
att tillägna sig den engelska miss-sippheten, var
hänryckt öfver att jag tog hennes parti i afseende på
strumporna och att jag förklarade mig beredd att
åtfölja henne om hon ville promenera på Salonikis
gator utan strumpor, ja, utan några kläder alls,
hvarifrån hon dock godhetsfullt afstod, föredragande att
utveckla sin otvifvelaktigt originella smak för brist
på toaletter inomhus.
Mr X. var emellertid ständigt upptagen af sina
studier. Mrs X. satt hela dagen bunden af gikt i
sin stol och jag blef familjen en räddare i nöden.
Alla mina stort anlagda jezidiska studier fingo vandra
in i skräpvrån och jag ägnade dag efter dag åt
att underhålla och sysselsätta den allt annat än
fridsamma prinsessan. Det blef en härlig vår detta år
och Saloniki var skönare än någonsin förr. Den
ena dagen efter den andra, den ena veckan efter
den andra förgick under långa promenader på tu
man hand i Salonikis tysta turkiska kvarter eller
bland Akropolis spillror och grus, hvarifrån man har
en härlig utsikt öfver det ljusblå hafvet och det
stolta Olympos, på hvars violetta hjässa snön
gnistrar i den glänsande solen. Hela dagar kunde vi sitta
ute på det vinfärgade hafvet, endast åtföljda af en
judisk roddare, eller ströfva omkring bland
grafplat-sernas grus och stenar eller liggande på rygg med
ett kullfallet grafmonument till hufvudgärd röka våra
nargilehr midt i solgasset, låtande våra blickar
drömmande gå ut öfver det vida blanka hafvet, under det
våra tankar dvaldes långt bort i fjärran länder.
Jag är rädd för att våra tankar allt oftare och
t†ter fotografi midti: Bengt Silfversparre.
TEMPEL I PANNA.
- 487 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
