Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 32. Den 10 Maj 1903 - Från Haparanda till Torneå. Af Hugo Samzelius. Fotografier af Mia Green
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN HAPARANDA OCH TORNEÅ.
Kliché: Bengt Silfversparre,
FINSKA NEDER-TORNEÄ KYRKOHERDEBOSTÄLLE VID TORNE ÄLF. T FONDEN
TORNEÅ STAD.
till grannskapet af Torneå. Den grundades alltså på
västra stranden af Torne älf, snedt emot det på en
i älfven utskjutande halfö belägna Torneå. I början
hette staden Karl Johans stad och var länge
köping, men snart upptogs åter det
forna lokalnamnet Haparanda,
och samhället fick
stapelstadsrättigheter år 1842, ehuru det ännu
lyder under landsrätt i judiciellt
afseende och fortfarande saknar
stadskyrka, hvadan Neder-Torneå
sockenkyrka fortfarande användes
föro gudstjänständamål.
Åtminstone för ett tiotal år
sedan tänkte man sig nedåt landet
Haparanda såsom en stad, där
ingen civilisation fanns rådande,
där björnar promenerade omkring
på gatorna och vargar svärmade
i den angränsande nejden. En
under senare tid vunnen närmare
kännedom om det stora Norrland,
hvaraf vårt land i finansiellt hän
seende så väsentligt beror, har
väl bidragit till en riktigare
uppfattning också af gränstrakterna
och Haparanda. Här gifvas
ordnade samhälleliga förhållanden,
vargarne äro längesedan borta
och likaså björnarne, nota bene
de fyrbenta — om också en och
annan nalle på sommaren ströfvar
omkring i skogsbygden inom Neder- och Öfver-Torneå
socknar, innan han på hösten går österut och lägger
sig i ide på finska sidan Allmogen tror att
björnarne oroats af det ideliga skjutandet och sprängandet
i lappmarken och att de därför
gifvit sig af nedåt skogsbygden,
där de slippa slik nervskakning.
Björnarne vilja vara i fred, och
det må man ej förtänka dem.
I mångt och mycket ligger
Haparanda utanför kulturen,
utanför lifvet — och det är
väsentligen därför det verkar
så rogifvande på de trötta och
nervösa, som hamna här och
här hafva tillfäfe att återvinna
sina krafter. Haparanda stad är
en fullständig idyll. Kommer
man med en stockholmsångare
hit upp till fäderneslandets
utkant, måste man stiga af vid
Salmis’ hamnplats och
därefter åka 11 kilometer upp till
staden — de större båtarne
kunna ej gå uppför den grunda älfven och genom
Korva, men hjulbåtarne mellan Luleå och Haparanda
lägga till vid stadsbryggan.
Vi antaga att det är i högsommartid, vid mid-
TORNEA STÄDS KYRKA.
Kliché: Bengt Silfversparre.
sommar. För att slippa landsvägsskjutsen med damm
och myggsting, har man i Luleå gått ombord å
»Haparanda» eller »Ådalen». Förbi en del hväsande
sågverk bär det öfver stora, glittrande fjärdar upp
MIDNATTSSOLEN I TORNEÅ.
— 511 —
Kliché: Bevgt Silfvers]tarre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
