Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 32. Den 10 Maj 1903 - Från Haparanda till Torneå. Af Hugo Samzelius. Fotografier af Mia Green
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
till gränsstaden. Dagen är ljus, natten likaså.
Luften står stilla, genomträngd af denna skimrande
klarhet, detta drömmande lugn, som utmärker den
högnordiska sommaren. Man reser förbi finska
Neder-Torneå kyrka på udden af Björkön, en slottslik kyrka
i ljusgrått och med en inskrift ofvan ingångsdörren
på svenska — från olycksalig Gustaf IV Adolfs dar.
Till höger ligger Torneå med sin spetsiga kyrkspira,
midt framför oss gångbron mellan städerna, till
vänster det i lummig grönska inbäddade Haparanda,
hvars förnämsta hus är det borgliknande hotellet.
Haparanda är om sommaren en idyll, en täck
villastad med stora, väl ansade träd- och
kryddgårdar, där rönnen, aspen och den hvitnäfriga
björken äro prydnadsträd samt hunden bildar bersåer
kring gröna eller hvita spalierer. Natt och dag
flaggas det från hvitmålade flaggstänger på hvarje
gård, ty nu är lifvet en fest, solskensfest.
Staden har ett femklassigt läroverk med
präktigt gymnastikhus, folk- och slöjdskola samt ett
seminarium, som är afsedt att utbilda lärarekrafter
för den svenska finnmarken.
Till Torneå kommer man antingen med skjuts
långs landsvägen och passerar då de svenska och
finsk-ryska granitmonument, som angifva gränsens
sträckning, eller till fots öfver en på enskildt
initiativ uppbyggd gångbro, som leder öfver en grund
älfvik och når fram till tullhuset, i hvars närhet
ryska kommandoexpeditionen, ryska (grekisk-kotolska)
kapellet och stadens rådhus äro belägna. Torneå
stad är minnesrik, och främlingen skyndar alltid att
där aflägga ett besök. Den anlades 1621 på en
i Torne älf belägen ö, som genom vattnets
upp-grundning och landets höjning sedermera blifvit
halfö, så att man som sagdt kan köra dit från
Haparanda, hette först T o r n ö ö, sedan Torne och
ändtligen Torneå (på finska T o r n i o). Under
kriget 1808—1809 lågo de finska, mot norden
fördrifna trupperna inkvarterade här, hvarvid
»fältsjukan» grymt grasserade i soldaternas led på grund
af dålig och otillräcklig proviant samt en eländig
sjukvård, hvarom Quennerstedt har upprörande saker
att berätta i sin bok »I Torneå och Umeå».
På rådhuset kan man skåda Carl XII: s af
kosackpikar genomstungna porträtt i olja, hvarefter man
långs en präktig boulevard utmed älfstranden
kommer till den vackra stadskyrkan med dess fjälliga
spåntak och kråmska tupp öfverst på tornspiran.
Kyrkan, som ger ett mycket ålderdomligt intryck,
har bland annat intressanta takmålningar samt
åtskilliga vackert snidade och målade detaljer:
predikstolen, korskranket med dess båda symboliska
pelare, fönsteröfverstycken o. s. v. På kyrkogården
ligga svenskar, finnar och ryssar jordade i den
goda grannsämja, som först döden mäktar beskära.
Norra finska stambanan, redan öppnad till Kemi
stad 3 mil söder om Torneå, blir innevarande höst
färdig för trafik till Torneå. Stationen bygges nu
som bäst på vänstra älfstranden, midt emot
staden, dit i första hand en ångfärja kommer att
förmedla trafiken i afvaktan på att svenska stambanan
fortsattes till gränsen, så att den ur ekonomisk
synpunkt nödvändiga internationella samfärdseln ej längre
måtte försvåras. Någon ovisshet synes på somliga
håll ännu förefinnas, huruvida stambanan bör
sträckas till Karungi vid Torne älf eller till Haparanda
stad, men alla giltiga ekonomiska och politiska skäl
tala otvetydigt för att Haparanda bör väljas till den
norrländska stambanans ändpunkt.
— 512 —
utsikt öfver haparanda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
