Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 36. Den 7 Juni 1903 - Under armeniermassakerns dagar. Af Mustafa - Den ohyggliga automobilfärden Paris—Madrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER ARMENIERMASSAKERNS DAGAR
seende i världen och räfvarne draga sig fulla af
fruktan och vördnad tillbaka för att genomsöka
rummen. Utan att de funnit något lämna de chanen,
dock frågade en af dem — hvart tog frenghin som
intågade här i går vägen?
Full af skräck flydde han i natt till Aintab,
ljuger chanägaren oförskräckt, hvarvid alla röfvame
skratta på den fege otrognes bekostnad. Så slås
chanportarne åter igen och helgonet Jussuf upphör
att bedja.
Jag ville tacka Osman Agha för det handtag
han gifvit oss, men han gjorde en afvisande
åtbörd, han ville ej mottaga någon tack af den otrogne.
Den helige hadschan från Scham och Ali
Mül-ler gingo in i sin håla för att öfverlägga och den
helige hadschan yttrade några rätt oheliga ord om
Maraschs pack.
Åter ljöd kanonen från citadellet till tecken att
dagens arbete var slut och mördarne gingo att hvila,
hämta krafter och dryfta sina hjältedater på
cita-dellets kaféer. Men vi gåfvo oss det löftet, att den
nya dagen ej skulle se oss inom Marasch’s murar.
Att man äfven följande dag skulle arbeta, därom
kunde ej råda tvifvel, men vi ville ej åse ännu
en dags arbete. Min häst var åter i användbart
skick och vi måste försöka komma ut på
Bired-schikvägen, ju förr dess hellre. Hela kvällen sutto
vi på muren väntande att det skulle bli mörkt och
stilla kring citadellet, och då slutligen alla ljus
blifvit släckta, utom de glimmande, rykande ruinernas,
beslöto vi oss för att bryta upp. Klockan var ett
och natten var kolmörk, då vi stego till häst på
chan gården.
Chanägaren, som var öfverlycklig att bli af med
oss, och som fått riklig ersättning för sitt besvär,
slog upp portarne på vid gafvel och vi tågade ut
i mörkret. Genaste vägen ut ur staden var
basargatan, men som den var uppfylld af mördade
människor, bland hvilka gathundame gjorde sig ett godt
mål och det var otvifvelaktigt att dessa bestar, om
de blefvo störda skulle göra larm, måste vi afstå
från denna väg och i stället hålla oss till de trånga
krokiga sidogatorna. Slutligen voro vi ute på de
genomblöta fälten utanför staden, men måste för att
komma ut på Biredschikvägen passera utmed
cita-dellets ut från staden vända sida. Där uppe på
krönet stod en ensam redifsoldat på post, stirrande
ut i mörkret. Ehuru vi något så när tydligt kunde
urskilja honom måtte han ej sett oss, men våra
hästars hofslag väckte hans uppmärksamhet. Ett
skott smällde och en kula hven surrande förbi oss,
detta var afskedshälsningen från Marasch. Vi satte
våra hästar i galopp och staden låg snart fördold
i mörkret.
(Forts.)
Efter fotografi.
m. GABRIEL, som åkte vägen Paris- Bordeaux på 51/* t. (Expresståget använder på samma sträcka 8 t.)
Genom hela den Europeiska pressen ha gått uppskakande skildring-ar af denna färd, som dock slutligen, efter såväl
franska som spanska regeringens förbud, blef afbruten, lämnande efter sig ett flertal dödade och svårt sårade bland de täflande
och bland åskådare och sådana, som tillfälligtvis kommit i vägen för de rasande sportsmännen. Troligen skall denna händelse
med dess svåra öfverdrift ha det goda med sig, att deana lifsfarliga sport begränsas till rimliga vådor. Automobilen är ett
alltför godt redskap för att böra komma i misskredit genom vansinniga tilltag af ett fåtal.
den ohyggliga
automobilfärden
paris-madrid.
Kliché: Bengt Silfversparre,
M. RENAULT,
segrare i automobiltäflan
Paris-Wien, blef dödligt skadad under
Paris— Madrid-täflan.
- 577 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
