Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 45. Den 9 Augusti 1903 - Fru Lola. Af Th. Randal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
emellertid skumpande i en gammal kärra med en
gammal bonde bredvid sig på sätet.
»Åh, det var förtjusande!» ropade hon emot oss,
medan hon ännu var långt borta. »Han på
Ry-gård var hänryckt!»
Då hon kommit ur åkdonet och stod uppe på
terrassen, omgifven af vår beundrande och
förundrade skara, utropade hon plötsligt:
»Ni har väl icke ätit all rompuddingen? Det
var på grund af den jag sade nej till herm på
Rygårds invitation till middagen.»
Pensionatets värdinna lugnade henne med att
det fanns mer rompudding i skafferiet än hon kunde
äta, och så strålade lilla fru Lola öfver hela
ansiktet. — — — — —
Blott en enda gång hörde jag henne tala
allvarligt.
Det var en dag då hon var sjuk och icke kunde
följa med de andra på bergspromenaden.
Hon hade bedt mig att stanna hos sig — och
.vi hade inrättat det behagligt åt oss inne i
läs-salongen.
Först satt hon alldeles stilla och stirrade ut
öfver det strålande berglandskapet, så vände hon
sig plötsligt mot mig och sporde:
»Har ni någonsin blifvit tvingad in i något
mot er vilja?»
Jag skakade på hufvudet.
»Det är också förfärligt!» sade hon med en
rysning. »Man får hvarken - ro natt eller dag — man
jagas formligen» — — — — —
Jag såg förvånad på henne, hon uppfångade
min blick och blef blodröd.
»Bry er icke om hvad jag säger i dag, herr
kandidat, jag är ju sjuk, som ni ser, mycket sjuk
»Ja, hon såg verkligen också usel ut — men
det var visst icke så mycket kroppen som var
angripen, det var visst mera själen.
»Har ni läst de sista nyheterna från Ryssland?»
sporde hon därpå likgiltigt. »Zaren är visst
fortfarande på resa :— icke sannt?»
»Nej, det tror jag icke!» genmälte jag långsamt.
»Han återvände, så vidt jag vet, i början af förra
veckan till St. Petersburg!»
»Hvad!»
Hennes ögon brände som två stora eldflammor
in i mina.
»Är det sannt?»
»Så vidt jag vet!»
»Så är min ferie också slut!» sade hon tonlöst.
»Jag är nämligen hofdam!» tillade hon förklarande.
• Jag svarade ingenting — nickade blott, jag hade
fått mina egna tankar jag. — — — — —
Bort emot aftonen kommo de öfriga
pensionärerna hem, trötta och hungriga efter den långa
berg-vandringen.
Vid supén öfverraskade fru Lola oss med en
stor korg champagne, som hon låtit hämta inifrån
staden.
»Min ferie är snart slut!» sade hon, med det
fyllda glaset höjdt framför sig, »och därför vill jag
säga alla mina vänner här ett varmt tack. Glöm
mig icke — och låt den tanke, ni skänker mig, vara
vänlig!»
Det var visst ingen utom jag, som spårade
något märkvärdigt i dessa alldagliga ord, som
fram-sades på hermes vanliga muntra sätt, men jag läste
redan då mer i dem än hvad hon anade. *
Två veckor förflöto — och vi hade alltjämt lilla
fru Lola ibland oss. Hon talade nu mera sällan
med mig, hon liksom undvek mig — men var eljest
muntrare och yrare än någonsin.
En afton då vi sutto vid supén anlände ett
telegram till henne. Hon mottog det helt lugnt och
kvitterade utan att darra på handen. Därefter
stoppade hon telegrammet i fickan och fortsatte sin
afbrutna måltid.
Jag iakttog henne hela tiden, men icke en muskel
rörde sig i hennes vackra ansikte.
Efter supén spelade hon för oss — vackrare
och lifligare än någonsin — och först bortåt
tolf-tiden skildes vi åt.
Framåt tretiden på morgonen väcktes jag af
vagnskrammel och då jag steg upp och spejade ut
i den disiga morgonen, upptäckte jag en elegant
landå, förspänd med tvänne hästar, nedanför
terrassen. På trappan, som ledde upp till denna, stod
en högrest man, hvars anletsdrag jag dock ej
förmådde urskilja i mörkret.
Plötsligt ljödo lätta fotsteg i trapporna och straxt
därefter såg jag fru Lolas fina, lilla gestalt röra
sig hän öfver terrassen och försvinna i vagnen.
I förbigående utbytte hon några ord på ryska
med mannen på trappan. Han brummade något som
svar och gick tillbaka in i huset.
Jag tog tillfället i akt — öppnade mitt fönster
och ropade ett farväl ut till henne genom den disiga
morgonen.
Hon böjde sig fram, viftade åt mig med
handen och ropade:
»Adjö, herr kandidat — tack för allt ert intresse
för mig! Lef väl!»
Jag drog igen fönstret, och straxt därefter kom
den högreste mannen gående öfver terrassen och
steg in till henne i vagnen, som därefter satte sig
i rörelse.
Länge låg jag i fönstret lyssnande till
vagnsbullret, som så småningom bortdog i fjärran.
En månad hade förflutit sedan fru Lolas afresa.
Hösten hade gjort sitt intåg och sommargästerna
drogo dagligen bort. Jag hade också packat min
koffert och stod färdig att resa hvilken dag som
helst, men vädret var så strålande och lockade mig
att njuta af min ferie så länge som möjligt uppe
mellan de höga fjällen.
En morgon stod jag färdig att företaga min
morgonpromenad, då posten anlände. Jag tog den
stora bundt tidningar, som postbudet räckte mig, och
gick in i lässalongen.
Helt ovillkorligt hade det blifvit mig en vana,
att löpa igenom spalterna om utrikes nytt hvarje
morgon, och mina ögon stannade också som
fast-naglade vid en notis med fetstil af följande innehåll:
»Attentat mot Zaren. En ung kvinnlig nihilist,
fru Lola K o w a k o n s k i, har blifvit häktad och
sänd till Sibirien på grund af mordförsök på Zaren.
Attentatet misslyckades.»
Min aning! Min aning!
Med feberheta händer genomletade jag alla
tidningarne och klippte omsorgsfullt ut ofvanstående
notis ur dem alla.
Den lilla fru Lolas minne skulle alltjämt lysa
lika rent och klart bland pensionärerna på det ställe,
hvarest hon känt sig så fri och lycklig.
Stackars lilla fédrottning!
Nu skulle hon, som älskade ljus och sol,
för-smäkta i Sibiriens fuktiga fängelsehålor!
Tvingad till förbryterska, mot sin vilja.
Jag lade tidningsbundten på bordet och gick
upp på mitt rum. Samma dags eftermiddag reste
jag.
— 724 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
