Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 49. Den 6 September 1903 - Emil Hillberg. Af O. R. - »Farväl, kära Stockholm!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL HILLBERG har, som bekant, varit mindre
stabil af sig; han har i allmänhet icke länge
kvar-stannat på en och samma scen. Efter sina
debuter år 1873 — han hade dessförinnan 1870 tagit
studentexamen och sedan legat i Uppsala — spelade
.han hos Vilh. Åhman i Göteborg och vid Svenska
teatern i Helsingfors. Hösten 1878 tog han
enga-gement vid Nya teatern i Stockholm, där han
genast väckte stort uppseende som hertig de
Sept-anonts i »Främlingen». Följande spelår var han fäst
vid K. teatern, där han då bland annat spelade
Jago i »Othello» och Krogstad i »Ett dockhem», och
nästa år var han själf teaterdirektör i Göteborg.
Men våren 1881 uppträdde Hillberg åter i
Stockholm, på Nya teatern, där han bland annat skapade
Macbeth, grosshandlar Worm i »På hemvägen»,
Doktor Klaus, Gustaf Banér, Othello, Gerdt bokpräntare.
Från hösten 1882 spelade Hillberg omväxlande
hos Frans Hedberg i Göteborg — han kreerade där
<1: r Stockmann i »En folkets fiende», i hvilken roll
han nu skall jubilera å Svenska teatern —, hos
Lindmarkska sällskapet i Kristiania och Helsingfors.
Hösten 1884 återvände han till Nya teatern och
stannade där i två år. Han uppträdde under denna
tid som Repholt i »Ett besök», Brand med flera
roller. Därefter spelade han 1886—97 på Dramatiska
teatern — Tartuffe, gamle Kämpe i »Det nya
systemet», Ulrik Brendel i »Rosmersholm», Don Manuel
i »Galeotto», Petruchio i »Så tuktas en argbigga»,
grefve Gyllensköld i »Moln», S carli i »Stulen lycka»,
grefve Rudenfält i »Skandalen i natt», Thiele i »Af
fri vilja», Don Antonio i »En kritikers debut», o.
■s. v. Hillberg tog därefter engagement hos Ranft,
från hvilken tid jag endast erinrar om hans bisp
.Nicolas i »Kungsämnena», fadern i »Fami’jen Jensen»,
gamle kung Gösta i Strindbergs »Gustaf Vasa»...
Härom året försökte sig Hillberg, som bekant, på
ett eget teaterföretag i landsorten, hvilket dock icke
slog väl ut — de egenskaper, som kräfvas af en
teater ledare, har han nog icke; därtill är
han för artistiskt obetänksam — och sedan han i
fjol hållit några uppläsningar, skall han nu åter
spela på Svenska teatern.
Våra porträtt af Emil Hillberg i en hel del af
hans roller, tyvärr har han på de senaste åren
icke mera låtit fotografera sig, visa tillfullo, huru
han förstår att omskapa sin yttre person. Tänker
man sig, att han på ett lika förträffligt sätt, genom
minspel, belysande smådrag o. s. v., kan tolka det
inre, själfva karaktären, är det tydligt, att
presta-.tionerna icke sällan äro ypperliga. Ett fel har
anmärkts mot Hillberg: en viss benägenhet för att
tala in i munnen. Det är sant, att han stundom
icke varit ’tillräckligt tydlig i sitt tal, men han har
i karaktärsteckningen ofta varit så psykologiskt
öfverlägsen, att man i främsta rummet måste taga detta
i betraktande.
O. R.
»FARVÄL, KÄRA STOCKHOLM!»
Cléo de Mérode har
efter en lysande sejour
i Stockholm lämnat
hufvudstaden för att
besöka andra platser
i vårt land.
Dessförinnan önskade hon låta
fotografera sig, hvilket
denna tidnings
korrespondent i
hufvudstaden ombesörjde och
hvars resultat vår
vackra bild visar, jämte
en autografi af hennes
hand, uttryckande en
hälsning till
Stockholm.
foto. Lamm, Stockholm. Klichf: Benfjt Silfversparre.
GLEO DE MERODES AFSKED.
— 775 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
