Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 19. Den 7 Februari 1904 - Till Johan Ludvig Runebergs minne. Af A. Berndtson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
Hur’ underbar är skaldens makt
När han är gudaboren;
Hvad godt han tänkt, hvad skönt han sagt
Blir rikare med åren.
De hundra år, som flytt, se’n Runeberg
I Jakobstad såg första gången ljuset,
De bringat blod, en gråhvit dag, sist nattens färg,
Men boppet lefver dock, fast dignande i gruset.
De hundra, blodigt sköna striders dag
Vid Siikajoki, Oravais och Juutas
Betydde för hans sinne ej blott strid och slag
Men sådd, uti hvars korn en framtids skördar slutas.
Sven Dufva, Gamle Spelt och 15 Stolt
Och Molnets broder, Hurtig, Veteranen,
De blödde för sitt land, när skalden gick i kolt
Och än i slummer låg den hvita sångarsvanen.
Men när hans sinne formats af allt stort
Och han fått svar på mången lifvets fråga
Vid öppnades för honom skaldekonstens port
Och klar uppå dess altar brann hans låga.
Han skildrar folkets lif som han det sett
I hvardagslag, i pröfningar och fröjder;
Af Petrus, Aron, Anna har han gett
Porträtt, som räcka upp till konstens höjder.
Han lyss till hjärtats unga känslors svall,
Bemängdt med vemod och med glädjetårar,
När Hanna kärleksguden lyda skall
I aningsskygga späda sjutton vårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
