Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 19. Den 7 Februari 1904 - Till Johan Ludvig Runebergs minne. Af A. Berndtson - Anton Rosell † - G. N. af Klercker †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
velat göra gällande, förhärligat kriget, men väl kastat
glans öfver sådana manliga egenskaper som mod,
kraft, uthållighet, försakelse, fosterlandskärlek och
dödsförakt. Att dessa egenskaper kommit till synes
under vapnens bruk till nödvärn för ett öfverfallet
fosterland gör dem icke oädlare eller mindre
prisvärda.
Fänrik Ståls sägner äro inga tendenssånger och
just därför verka de så mycket kraftigare, med
naturens och sanningens egen inneboende styrka. Hade
de varit tendentiösa, borde de väl ha tändt krigiska
drifter till lif inom landet, men Finlands historia
under det 19:de seklet visar tvärtom en förhärskande
ifver för vinningar på fredens och den andliga
odlingens skilda fält. Dock främst har arbetet varit
riktadt på det statliga lifvets återuppbyggande på den
fäderneärfda, regentbesvurna grunden.
Om jag skulle söka i få ord sammanfatta hvad
det är som Runeberg lärt finnarna genom sina
odödliga fänrikssånger så ville jag säga att de genom
honom fått den fasta öfvertygelsen, att ett folk, hvars
söner så gladt offrat sitt hjärteblod för dess ära och
försvar, aldrig kan med våld utrotas från jorden.
Skalden lärde finnarne känna sig själfva, ställde en
spegel framför dem och de funno med honom
mönstringen gladt uppmuntrande och fingo själfkännedom
och själfförtroende. De kände att de voro ett folk,
en nation och i den känslan hade landets politici
och rättslärda sin bästa bundsförvandt.
Sådan är min tro om den genomgripande
betydelsen för Finlands nationella lifs daning af
Runebergs diktning och jag vågar tillägga, att om Finlands
motståndskraft i dess nu pågående ojämna strid med
en öfvermäktig fiende, skall visa sig, trots
ogynnsamma tecken, tillräckligt samlad och uthållig att en
gång hemföra den slutliga segern, så är det tack vare
den tro på en lifsuppgift, framsprungen ur en »i en
högre världsordning grundad plikt», som skalden
ingjutit i våra hjärtan.
Vår djupa erkänsla kunna vi visa honom bäst
genom att låta våra handlingar dikteras af de
grunddrag som genomgå hela hans diktning: manligt mod,
rättskänsla och ädel håg.
Då Runeberg föddes tillhörde Finland ännu
Sverige. Förhållandenas makt skilde de båda landen åt,
men skaldens språk var och förblef svenskt. Hans
skaldeverksamhet är därför lika känd och lika högt
uppskattad i Sverige som i Finland, ehuru det
nationellt väckande i hans verk naturligtvis icke kunnat
få samma resonnans här som i Finland.
Det faller utom ramen för denna flyktiga blick
på Runebergs betydelse såsom nationell skald att
skärskåda de rika skatter som gömmas i hans
samlade arbeten. Det tillkommer en hvar, som älskar
honom, att på denna minnesdag taga fram hans
skrifter och genomlefva på nytt oförgätliga stunder
af ren och oblandad njutning. Vi veta alla att de
tala bäst för sig själfva.
Ingenting visar bättre den makt Runeberg äger
öfver finska sinnen, än den fruktan Finlands
förtryckare hysa för hans minne och hvilken tagit sig
uttryck i förbud mot hvarje den enklaste, oskyldigaste
hyllning af hvad slag det vara må. Det är en
hedersbevisning i sitt slag, som vittnar om hvilken
stor och oböjlig motståndare ryssarne frukta i en
man, som snart legat trettio år i grafven.
När man blickar in i skaldens öppna, ädla drag,
kommer hans egna ord om Gregorii Tigerstedt i ens
minne:
“Jag måste tänka när jag såg däri:
Än kommer dag, än är ej allt förbi.“
 |
| A. ROSELL. Kliché: Bengt Silfversparre |
|
| G. N. AF KLERCKER. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
