Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 22. Den 28 Februari 1904 - Hvalfångst i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
och det skulle icke vara rådligt för en båt eller en
människa att befinna sig inom dess räckvidd. Men
efter några ögonblick är dödskampen slut, djuret
halas längre in på land och späck och kött skäras af.
Men två ting är det, som man ovillkorligen kom
mer att tänka på när man ligger med båten midt
ibland de inspärrade djuren, nämligen: hvarför bryta
de icke i samlad flock genom noten, som de med
sin gemensamma kraft kunde slita i trasor, och
hvarför krossa de icke med ett slag af sin stjärt det nöt
Foto. H. N. Meyer, Bergen.
hvalfångst i norge.
Klirhf: Kern. A.-B. Bengt Silfversparre, Sthlm—Gbg.
Foto. H. N. Meyer, Bergen.
skal, hvari deras värsta fiender befinna sig? Men
hafvets vilda fribrytare, som utan betänkande gå
löst på de väldiga kolosserna, storhvalarne, stå tama
inför detta af dem okända verk af människoband.
Och de ha väl ingen känning af att detta nötskal
bär deras fiender.
Blott undantagsvis händer det, att ett djur sätter
i väg mot noten och bryter sig igenom. Där gick
t. ex. en hona med sin unge och då vi önskade att
hvalen efter det dödande hugget,
komma i besittning af den sistnämnda, blef den flera
gånger utsatt för attentat, utan att det lyckades att
harpunera den. Plötsligt sätter modern rakt på
noten och går igenom den, medan ungen hoppar öfver
den. Men inte kommo de i frihet för den skull:
längre ut möttes de nämligen af den not, som höll
den andra flocken inspärrad.
Det är en brokig bild af folklifvet, som visar sig
för åskådaren vid dessa tillfällen, hvilken alltid skall
stå lefvande för hans erinring. Från alla de
kringliggande gårdarne infinner sig folk med sina snipor
för att föra hem hval kött, som nedsaltas. Huru salt
hvalkött smakar, vet jag icke, men af egen
erfarenhet kan jag säga, att färskt och stekt som biff är det
visst icke oäfvet, ehuru mycket mörkt till färgen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
