Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 40. Den 3 Juli 1904 - När körsbärsträden stå i blom. Af W. A:son Grebst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
simmar i en rik sås, grönsakerna
anrättas på tusen olika, pikanta
sätt och fisken, som serveras både
rå, stekt och kokt är i allmänhet
delikat.
Man vet aldrig så noga hvad
man bjudes på, men jag kan
försäkra, att det hvita hundköttet,
stufvadt tillsammans med små
fläsktärningar samt diverse andra
feta saker smakar utomordentligt
väl.
Förresten är det inte alls så
svårt, som man föreställer sig, att
äta med pinnar. Den undre
pinnen hålles stilla mellan ring- och
lillfingerspetsarne, tummens insida
och pekfingerroten, under det att
den öfre hålles rörlig mellan
tumspetsen samt pek- och långfingret.
Man lär sig snart nog att fiska
upp köttbitar, grönsaker och fisk,
men att äta ris med pinnarne, är
ett helt litet konststycke.
Soppan helt enkelt dricker man ut, sedan man fiskat upp de små köttfricadeller, som ingen japansk soppa saknar.
Det är mellan de många rätterna som geishan sitter ned bredvid gästerna och underhåller dem på sitt
glädtigt vänliga sätt. Dessemellan, då tuggorganen hos
skapelsens herrar äro stadda i verksamhet, spelar, dansar och
sjunger hon utan att tröttna.
Applåder väntar hon sig inte. Det är brukligt att om
hennes prestationer falla i smaken, gästerna ropa hennes namn:
"Solblomster", Chrysantemum" eller hvad hon nu må heta.
De äro älskligt vänliga, deras profession är inte hvad
mången tror, utan de äro till för att roa och underhålla, och
japanesen, som i sin hustru ser en simpel tjänarinna, en lågt
stående, honom oändligt underlägsen person, ser i geishan en
ständig källa till godt humör, till glada tankar och till
vederkvickelse efter alldagarnes bekymmer.
Inte för att jag tror, att vi västerlänningar genast förstå oss
på geishornas sång och musik. De stränga sin "samosin" eller
sin tresträngade "banja" i gäll diskant och deras sång tyckes
oss i allt sitt vemod i början som en hönas kackel eller en
grodas "kvack, kvack!" Och deras dans är en slags
beskrifvande pantomin, som roar mera genom sin enkelhet än genom
sin kombination af turer.
Det är nu också tiden att vandra ut i parkerna, där det
råder en ofantlig trängsel, där kvinnorna med sina små barn på
ryggen skockas kring leksaksstånden och männen med sina
"gaita’s i handen iklädda sina kulörta "kimonaV strömma till
templen genom alléer af stenlyktor på stenpelare, och kasta sina
kopparmynt i offerkistorna framför altaren och Buddhabilderna.
Jinrickshamännen, en kombination af droskkusk och häst,
äro underbart uthålliga. Då det är varmt bära de endast ett par tunna blå eller hvita linnebyxor, och en trasa,
lindad om foten. Då rinner efter en längre tur nog svetten utför rygg och vådor, men det tyckes ej genera
Klirht 1 Kern. A.-B. Bengt Silfversparre Sthlm—Gbg.
DET GAMLA KÄJSARPALATSET I KYOTO.
— 638 —
KANAL I TOKIO MED »SAMPANS».
Kliché: Bengt Silfversparre.
Kliché: Bengt Silfversparre.
KRINGVANDRANDE JAPANESISK
PORSLINSHANDLANDE på stora landsvägen mellan
Yokohama och Kamakura.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
