Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 48. Den 28 Augusti 1904 - »Den gamle Franken» af Fredrik Ström - Ett attentat i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
jade mästra som då han förr gick i fåran efter plogen:
hit, hit — proo!
Detta hörde dottern som satt i rummet och
stickade. Hon trodde att han börjat yra eller drömde
och hon frågade:
— Drömmer du, far?
Då rycktes gubben bort från de vidsträckta
åkrarna och fälten och såg på sin dotter. Nu förstod
dottern att far ej sofvit, utan talat i yrsel och hon
tänkte, att nu var döden nära. Därför gick hon ut till
bröderna på åkern och sade, att nu skulle nog far till
att dö.
Men gubben som ryckts bort från sin inbillade
värld af dotterns fråga, fick inte riktigt tag på
trådarna igen. Han mindes blott, att han varit långt
Då kallade den gamle på sönerna, att de skulle
komma närmare. När de stodo kring honom sade
han:
— Jag vill se mina åkrar — än — en — gång.
De förstodo ej riktigt hvarför far ville se sina
åkrar just som han låg och stred med döden. Men
säga honom mot ville de ej, och så gingo de ut på
gården efter flanket till höskrindan. Därpå ljfte de
den gamle upp och buro honom öfver åkrarna.
Och han såg sitt verk, det han i femtio år plöjt,
och det blef ljust kring hans själ.
När han kom till Hästhagen, den äldsta af det
han plöjt, så tog han med handen och strök öfver de
halfmogna axen. Då de buro honom därifrån, såg
han att ett af rågstånden utmed kanten blifvit knäckt
och nu låg utmed jorden. Och
han bad en af sönerna resa det
upp.
När de burit honom kring alla
fälten och voro på väg hem med
den gamle, så låg han lugn och
tänkte:
— Nu törs jag gå inför vår
Herre.
Sen slöt han ögonen, liksom
för solens skull. Och sönerna
gingo mot hemmet med sin börda
och satte ner den på trappan till
huset. Då var den gamle Franken
död.
HVAR 8 DAGS FOTOGRAF I STHLM. K:M: sufier*.
ETT ATTENTAT I
STOCKHOLM.
borta på grannarnes mark och plöjt.
Det, visste han, kunde inte vara
någon verklighet. Det hade han
legat och drömt. Tänk om han
legat och drömt alltsammans!
Kanske han aldrig plöjt någon
åker. Kanske han bara drömt det.
Kanske gården låg lika som då
han fick den. Hvad skulle då vår
Herre säga?
Han försökte resa sig på
armbågen och se ut genom fönstret.
Men han orkade ej lyfta sig så
högt, att han kunde se åkrarna.
Han bara såg att där var sol där
ute.
Så kommo sönerna in, som
dottern hämtat. De satte sig tysta
och den äldste sade:
— Har du det svårt, far?
— Åh — nej — vår — Herre
— är — mild.
Men sönerna sågo, att fars blick
lopp orolig mot fönstret.
— Hvad är det far grubblar
på så tungt? hviskade flickan till
bröderna. Men de visste inte.
Kliché ■ Bengt Silfversparre.
ATTENTATET MOT CENTR1FUGAL A.-B:S DIREKTÖR, Herr K. F. LUNDIN, å
bolagets kontor i Stockholm. Exteriör af det hus, Hamngatan 8, där bolagets kontor
är inrymdt. (X Direktionsrummet, där olyckan skedde). — Interiör af direktionsrummet,
där den inlämnade helvetesmaskinen exploderade. (1. Direktörens rum. (2. Platsen
där lådan stod).
— 772 —
HVAR 8 DAGS FOTOGRAF I .STHLM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
