Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4. Den 23 Oktober 1904 - På pilgrimsfärd. Af Fritiof Palmér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
den, att en fattig bonde i början
på 1600-talet i en vision fick
befallning att bygga en kyrka åt helgonet
på en plats där det fordom stått ett
kapell till hennes ära. Vid
gräfningar på platsen i fråga fann man en
staty som snart nog befanns
undergörande; än mera, en källa,
likaledes undergörande, sprang fram
ur jordens sköte. Mera behöfdes
naturligtvis icke för att
nödvändiggöra grundandet af både en kyrka
och ett kloster. Under
revolutionstiden jämnades emellertid kyrkan
med jorden och af den
undergörande statyn räddades endast en
liten skärfva. Lyckligtvis hade
dock denna lilla bit bevarat den
ursprungliga statyns hela
underbara kraft och tillströmningen af
troende vardt allt större. En
storslagen kyrkobyggnad i
modärni-serad renässansstil uppfördes
såsom ett värdigt skrin om den
dyrbara klenoden, hvilken, innesluten
i en liten guldstaty af helgonet,
tronar ofvan kyrkans förnämsta
altare. Samtidigt förvandlades den
anspråkslösa källan till en storartad
fontän, krönt af en staty i huggen
sten föreställande den heliga
Anna med Mariabarnet vid sina
knän.
Dessa tvenne heliga ting,
statybiten och källan, stå året rundt till
de troendes disposition. Men den
26 juli och dagarne därförut ha de
en alldeles särskildt kraftig verkan
och skaran af vallfärdande stiger
då ända till 30,000. Denna
pilgrimsskara samlar sig till
andaktsöfningar af mer eller mindre
extraordinär art; så t. ex. firas nattlig
mässa under bar himmel med
fackeltåg af karmelitermunkar från det
närliggande klostret. Men såsom alltid vid
bretagnar-nes "pardoner" är det till processionen som
hufvud-intresset knyter sig, i processionen som det religiösa
ceremonielet har sin kulmen.
För att en dylik procession skall komma till stånd
fordras först och främst en relik eller helgonbild att
bäras i teten, något som hvarje det minsta kapell
sitter inne med. Vidare behöfvas tvenne olika
kultplatser, mellan hvilka det heliga föremålet föres fram.
Därför äger ock som oftast äfven den obetydligaste
bretagnerby, minst en kyrka och ett kapell. Här i
S:te-Anne d’Auray är det naturligtvis den ofvan
omtalade undergörande statyskärfvan som bäres
omkring och för att mottaga besöket har man i
andra ändan af en väldig gräsmatta rest ett slags
altan, till hvilken två breda trappor leda, den ena
helig hvilket förskaffat hela byggnaden namnet la
"Scala Sancta*. Hvari heligheten består, därom
förmäler historien intet, men däremot förmäler påfven i
ett vid trappans fot anslaget dekret, att enhvar
troende, som på sina knän under idelig bön eller
fromma betraktelser stiger upp för denna trappa,
reducerar för hvarje trappsteg med nio år sin vistelse i
skärselden. Samtliga de 40 stegen ge det nätta
resultatet af 360 år som man slipper det nämnda heta
stället!
Processionen utgår från det af Sankt Anna sär-
Kfter fotografi. ™ehi ’ Bengt Silfversparre.
ALTARET »LE CALVA1RE»: Ett offer — af en liten nål med glashufvud — på detta
altare tillförsäkrar den offrande att bli gift före årets slut.
skildt benådade altaret] och styr kurs på la ’Scala
Sancta". Bland mängden af präster, klerker och
korgossar, alla i röda och violetta dräkter, framskrider
högrest, ståtlig, vördnadsbjudande, hans högvördighet
monseigneur de Quimper i guldbroderad mantel,
mitra och kräckla, med mjuka handrörelser utdelande
sin välsignelse åt höger och vänster. Uppifrån la
"Scala Sancta", med folket andaktsfullt knäböjande
på gräsmattan därnedanför, firas så den stora mässan.
Efter den högtidliga aktens slut anträdes
återtåget under lofsånger till helgonets ära. Härvid gör
processionen en tacksägelse tur rundt den
undergörande källan, dagen i ända belägrad af törstande
och hjälpsökande pilgrimer. Man förstår lätt,
sedan man smakat på det härliga, kristallklara
vattnet, att myten om dess undergörande kraft icke
är blott en myt. Om bretagnaren, som är en stor
cider- och absintdrinkare inför Herranom, i stället slår
sig på en vattenkur vid Sankt Annas källa, måste
resultatet bli lysande. Också förvånas man icke att se
källans väggar helt klädda af tacksägelsetaflor af
marmor — kvitton på erhållen helbregdagörelse. Bland
dessa tackbringare ser man bland andra en "högre
officer", äfven detta utan förvåning. För att vända
helgonets uppmärksamhet till ens resp. önskningar
bringar man naturligtvis offer. Liksom man i Sverige
på botten af gamla källor ofta finner mynt och andra
— 60 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
