Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. Den 30 Oktober 1904 - »En färd öfver Himalaja» af Sven Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR & DAG
Isbelagd bäck. Stenkistor,
hundratals meter långa, äro här
uppförda af tåliga lamamunkar och
på hvarje sten är den eviga
böneformeln *on mane padme hum"
inhuggen.
Från Niemo, där vi tillbringade
näten i en bekväm "bungalow*
eller gästgifvaregård redo vi
genom ett virrvarr af nyckfulla
dalar och pass under branta
sandstensklippor, egendomligt
modellerade af vattnet i form af höga
smala koner och kolonner, ofta
med ett rundslipadt block till
kapitäl. Vid byn A ji få vi åter syn
på Indus Floden har här skurit
sig igenom en mäktig klipptröskel
och de höga stränderna äro
hvarandra så närbelägna, att en föga
inbjudande bro blifvit spänd öfver
de dånande vattenmassorna. På vänstra stranden resa
sig oerhörda terrasser, väl 500 me*er högt och ofta i
flera afsatser fallande ned mot floden Vår väg är
banad utmed högra strandens branta sluttningar och
på ett 50 tal meter öfver Indus, som under våra
föt-1er utbreder sitt mörkgröna va tenband som på en
karta. Och nedåt dalen upprulla sig i oafbruten följd
de mest hänförande och storslagna landskap; den blir
allt trängre, allt dofvare brusa vattenmassorna i
djupet. Genom det klara vattnet synas flodbottners
grusbankar och lullstensblock. Drifisen dansar i
gungande fart på böljorna, försvinner vid en vidgning där
ett istäcke spänt sin bro från strand till strand, men dyka
åter upp vid nästa trånga ställe och strörtar sig
klingande utför skummande forsar. Vid breda lugna ställen
är floden hårdt frusen och snöbetäckt; den erbjuder landt
männen genvägar; försiktigt leda de sina hästar och
åsnor öfver isen.
Man får icke hafva anlag för svindel, då man
färdas denna väg, som likt en hylla troget följer
bergssidans nyckfulla relief; den saknar bröstvärn och
är ibland så smal, att man icke skulle kunna komma
förbi en mötande. Då våra kulis springa i förväg till
något utskjutande klipphöin och uppgifva gälla rop,
EN FÄRD ÖFVER HIMALAJA:
Kliché: Bengt Silfversparre.
Lama-jurus tempelby.
Efter fotografi.
EN FÄRD ÖFVER HIMALAJA : Byn Kargil.
förstå vi att ett kritiskt ställe väntar oss, där vägen
bör hållas fri. Vid vänstra stranden stupa klipporna
tvärbrant ned i floden. Indusdalen ligger här i
ständig skugga, luften är källa sval och rå, bergväggarne
stå mörka och ho’ande. Men Hiptidalen, som
utmynnar från vänster, medför ett välgörande afbrott;
genom dess djupa port strömmar en flod af ljus och
värme ut öfver Indus; alla färger blifva glada och
lätta, bergmassornas relief framträder med skarpa skuggor
och dagrar, floden lyser ljust smaragdgrön, man
upplifvas och värmes af de bländande effekter som
uppkomma i dttta af vattnets eiosionskraft så underbart
modellerade landskap. Byn Nurla ligger inklämd i
den trånga, vilda dalen Genom fönstren i mitt rum
i härberget intränger ett bedöfvande brus; det är
Indus’ kokande vattenmassor, som fortsätta sitt
outtröttliga urhàlkningsarbete mellan klippväggarna.
Vid byn Kalatji, som ligger inbäddad bland
popp-lar, äople- och aprikosträd, lämna vi Indus’ dal. En
sviktande och gungande bro leder här öfver floden
— på afstånd ser den allt för bräcklig u1 och man
föredrager att gå till fots och leda sin häst. Vid
högra stranden reser ett gammalt fort sina hvita
murar; vägen för öfver dess borggåi di genom hvalf och
krokiga och branta
gångar ned till bron som
nu sväfvade omkring
12 m. öfver Indus’
yta På sommaren,
då floden stigit
oerhördt, måste dess
verksamhet i denna
trånga klippassage
vara synnerligen
våldsam. Man
stannar ofrivilligt i
häpnad och beundran
öfver de
landskaps-taflor, som tiga och
likväl tala på alla håll.
Hade jag blott haft
tid att stanna här ett
par dagar, skulle jag
ha fyllt min skizzbok
med scenerier af
oförliknelig skönhet.
Men mina kulis äro
otåliga, de förstå icke
anledningen till min
långsamhet. Alltså i
sadeln igen, och så
rida vi upp genom
Hlangtschus djupa,
Klichi: Bengt Silfcerap.!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
