Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8. Den 20 November 1904 - Bilder från regements- och repetitionsöfningarna vid infanteriet 1904. Af —l—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Kliehi: Bengt Süfvertptm
XIII. CIVILA IGEN! Samma personer som på bild
2, men med något förbättrad hållning
platsen.
Under marsch,
som på grund
af fiendens
aflägsenhet
e. d. kan
ordnas med
hänsyn till
truppens bekvämlighet,
kan man på
mångahanda
sätt minska [-svårigheterna-]
{+svårigheter-
na+} t. ex.
genom att
äfven vid
kortare rast
underrätta om
rastens längd
så att
truppen vet hvad
den medhin-
Klir.hf: Bengt Silfrerrparrt
XII. HINDERHOPPNING.
ner i afseende på kroppens
vård, om en liten börjande
ömhet i foten kan genom
utjämnande af ett veck på
strumpan eller annan enkel
åtgärd häfvas e. d. Man
anbefaller vattenhämtning,
då sådan skall ske, före
rasten och icke sedan
vat-tenhämtarne i likhet med
alla andra hunnit lägga sig
ned, hvilket i regeln sker
i samma ögonblick ordet
Kliehi: Krm. A.-B. Bengt Silftersparre Sthlm—Gbg.
XIV. GEVÄREN LÄMNAS TILLBAKA
och besiktigas af vapenofficern.
XV. PRISUTDELNING.
"hvila" är utsagdt. En marscherande trupp vet att
begagna de för hvila anslagna minuterna Till hands
stående bekvämligheter användas, och man ligger vid
vägkanten med benen i diket, ryggen behagligt
hvilande å renseln och ansiktet i förtroendefull närhet
af förbipasserande hästhofvar. Sin reglementerade
timma isänder marscherar man utan att egentligen
tänka därpå, men, skulle af någon anledning
timman öfverskridas med några minuter, kännes
packningen oväntadt tung, och hela kroppen opponerar
sig; man undviker därför gärna dylika
oregelbundenheter.
Under förläggning, särskildt i tältläger, lär man
inom ett truppförband bäst känna hvarandra. Den
godmodiga humorn hos våra knektar, unga som gamla,
gör sig där gällande; de missbelåtna element, hvilka
naturligtvis här som annorstädes förekomma, söka
möjligen smitta andra med sin surmulenhet, men det
hurtiga och frimodiga i vår svenska natur behåller
lyckligtvis öfvertaget, äfven om bädden skulle vara
hård och våt samt mat och mattider emellanåt i allra
högsta grad otillfredsställande.
Sedan bivacktjänsten invants, går allt i regel sin
lugna jämna gång. Erfarenhet måsre dock först
skaffas genom praktik. En liten episod från en bivack:
Det är natt, dagen har varit ganska ansträngande, och
man sofver tryggt i känsla af att reväljen skall gå
först kl. 7. I sömnen börjar man ana ett doft
dunkande, som småningom kommer en att mot sin vilja
alldeles vakna, är det en häst, som slitit sig lös?
Nej, många, men icke hästar utan frysande pojkar,
som medelst springande i kompanigatorna söka värma
sig. Klockan är knappt 5; en efter annan vaknar.
En gifver sin granne halfhögt, men så att det i
nattens stillhet hörs ända bort i angränsande kompanier,
den värdefulla upplysningen, att det är kallt, och att
det skall blifva godt med en kopp varmt kaffe. Man
hör ett förargadt: "håll tyst i tälten"! Därefter ett
sakta mummel, som så småningom upplöser sig i
be-tryggande snarkningar. Man somnar, men icke i den
— 124 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
