Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11. Den 11 December 1904 - Sveriges modärnaste skald. Af Fredrik Ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES MODÄRNASTE SKALD.
För HVAR 8 DAG af fredrik ström.
Få af våra yngre
skalder ha som
Ossian-Nilsson vunnit namn och
erkännande inom en kort
tid. Bland alla
samhällslager är han populär som
kanske ingen annan svensk
diktare, Fröding
undantagen. Bland
kroppsarbetets klasser har hans
namn samma starka klang
som tonen i hans egen
diktning: trumpetstötens
smattrande klang till strid
och samling. Bland den
s. k. intelligensen är han
lika högt uppburen. Han
är ju den andens
revolutionäre lyriker som så
länge saknats i vårt land.
Han är ju ock utan
tvifvel vår modärnaste skald:
ingen har som han
förmått i dikter ge vår egen
tids fysionomi, den
jäsande, oroliga, på stora
personligheter rika
brytningstidens. I vår tid är
för visso den
internationella stämningen ett af de
stora särdragen och
kännemärkena, ett af intygen
på modärniteten. Och om
någon är Ossian-Nilsson
internationell, nämligen i
den bemärkelsen att han
besjungit en mängd af
skilda nationers markanta
och framträdande typer,
hjärtan och
personligheter, liksom han ur gångna tiders häfder trollat fram
lefvande för oss mästare och svenner af skilda
nationer. Hjältedyrkan är ett af dragen i Ossian-Nilssons
diktning, och hans hjältar äro den andliga kraftens
män, de storhuggna och originella.
Hvad som dock i alla samhällsklasser gjort
denne skald så populär som han är, är säkerligen
dock hans utpräglade svenska kynne. Det skulle
varit mer än intressant att här närmare ha fått ingå
på en analys af just detta svenska hos honom, att
ha fått påvisa hans släkt med det urgamla svenska
lynnet: vikingablodet, frihetsandan, grubblarsjälen,
men utrymmet medger det icke. Så internationell
och kosmopolitisk han kan synas i sina dikter — hos
hvarje hedning och örn han besjungit spåras dock
alltid den kraft som är i släkt ensamt med Sveriges
hårda granit och karga jord, den tunga mäktighet
som fjällen och skogarna gifva, den blandning af
dysteit vemod och ljus lifssyn som de långa nätterna
och de korta soldagarna skänka oss. Till och med i
en så typisk bild som "Bismarck", där man ser
järnkanslern för sig som huggen i sten, tycker jag mig
dock spåra något af just den svenska bondens kraft
och envishet. I den så karaktäristiska "Oom Paul"
har jag ofia sett en gammal de svenska fjärran
skogsbygdernas religiöse och konservative bondepartriark.
Detta må nu vara en rent individuell uppfattning.
Har.s kärlek till och förståelse af Sverige som
kultur-och framtidsland har tagit sig tydligare uttryck. Ur
dikter sådana som "John Erikson", hur satiriskt
gisslande och mäktigt mot det högförnäma, konservativa
Sverige anklagande den än är, ur "Tiggarnes
fosterland" och framför allt ur den ståtliga hymnen, den
K. G. OSSIAN-NILSSON.
till nationalsång vordna
"Nu komma de svenske",
talar en kärlek till svensk
jord och svensk kultur
som hos inga af våra döda
eller lefvande
fosterlandsskalder ex professo et ex
officio. Äfven i många
af hans tidningsartiklar i
den socialdemokratiska
och radikala prässen
kommer denne
oppositions-och revolutionsskalds
varma kärlek till det
nationella fram. Men från all
dum och högfärdig
chauvinism och all löjlig
patentpatriotism är
Ossian-Nilsson kemiskt fri.
Ossian-Nilsson är född
i Lund ("i Lund
olyckligtvis", säger han en gång i
ett bref till den som
skrifver detta) den 30 juli
1875. Han kom tidigt till
Malmö, som han med
glädje räknar som sin
fädernestad, gick där i
latinskolan de obligatoriska
åien och låg hela sin
skoltid i nästan oafbrutet krig
med kamraterna. Han tog
studentexamen 1894, fil.
kand. i Lund 1897. 1900
debuterade han med
diktsamlingen "Masker", som
redan sett sin andra
upplaga, 1901 följde
"Hedningar", 1902 utkom
"Örnar", 1903 utkom hans
öfversättning af Krapotkins "Inbördes hjälp", sedan
han varit den ryske frihetskämpens gäst i London. I
år, alldeles nyligen, har utkommit hans senaste
arbeten, diktsamlingen "Svart och hvitt" samt dramat
"Jörgen Kock" som helt säkert kommer att spelas för
så vidt våra svenska teaterägare ha någon respekt
för hemfödd, god dramatik. Som Svenska
Dagbladets litterära stipendiat har han dessutom i sommar
besökt S:t Louis, hvarifrån han sändt tidningen en hel del
alldeles ypperliga målningar och stämningar från
Amerika, hvilka det skall bli en glädje att få se i bokform.
Ossian-Nilsson är till bördtn skåning. Dock
skiljer sig hans diktarkynne i högsta grad från andra
Skåne-skalders. Med Ola Hanssons subtila, skälfvande
fina psyke är Ossian-Nilssons musa ej i släkt. Med
Vilhelms Ekelunds sensibla, ibland nästan eteriskt
spröda poesi har örnarnas diktare intet gemensamt.
Österlings mystik och sökande själ är icke i släkt
med Hedningarnas starka, trotsiga ande. Men med
klipporna och reflarna vid Skånes kust, med
maskinerna som sjunga sitt dån och sitt sus till arbetets
sång i fabrikerna ute på den skånska slätten är
Ossian-Nilsson släkt.
Bakom hans diktning ligger också en hel
personlighet och ett helt öde. Eller som han skref
i ett bref strax efter det "Örnar" utkommit:
"Bakom hvarje dikt, jag menar dem jag erkänner och
som icke ha beställningsorsak som ursäkt för sin
tillkomst, ligger något af sorg eller af fröjd för mitt allra
egentligaste jag. Jag kunde t. o. m. peka på rent yttre
händelser som anledningar till de flesta af dem. Äfven
de mäst "teoretiska" äro således sorgebarn eller någon
gång glädjebarn". Fredrik Ström.
A ixctte: Bengt Silfversparre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
