Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 14. Den 1 Januari 1905 - Fru Margrete Huitfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
öfversten, var det henne tydligt, att denne, som
under det sista kriget tillfogat de svenska vapnen så
mycken afbräck, näppeligen skulle tålas som egen-
Foto. A. Hartman, Göteboro. KOM: Kern. A.-B. Bengt SUfpenparre Sthlm—Gbg.
VALLA KYRKA PÅ TJÖRN. 2. INTERIÖR AF VALLA KYRKA. 3. HUITFELDTSKA GRAFKORET I VALLA KYRKA.
domsherre i den nyligen eröfrade landsdelen. Grefve
Per Brahe, till hvilken fru Margrete tycks hafva stått i
ett godt förhållande, med hvilken hon ofta växlade
bref och som af henne ofta fick mottaga föräringar,
samt landshöfdingen Rutger von Ascheberg hafva
därför säkerligen starkt påverkat hennes beslut, särskildt
med hänvisning till sonens på dödsbädden uttalade
önskningar, fastän det är tydligt att han blott afsett
en gåfva bestående af en del af hennes gods eller en
pänningesumma. Resultatet blef emellertid att hon
redan genom ett testamente af den 22 jan. 1664
skänkte båda sina sätesgårdar Sundsby och Åby,*
hvilken sistnämnda hon hade köpt år 1661, till Göteborgs
gymnasium till förmån för därstädes studerande
ungdom från Bohuslän. Räntorna af godsen antogos vara
tillräckliga för underhåll af 30 personer eller möjligen
flera. Enligt hennes önskan skulle dessa åtnjuta fritt
underhåll hos en af professorerna eller någon annan
som kunde anses skickad till att öfvervaka deras
studier och uppfostran. Emellertid blef denna form för
understödet aldrig tillämpad, utan i stället blef det
utdeladt som stipendier, hvilket vid många tillfällen
lär ha visat sig föga praktiskt. Testamentets öfriga
bestämmelser voro hufvudsakligen af privat natur.
Det trädde i kraft vid fru Margretes död den 16 nov.
1683. Sitt lösöre hade hon med kungligt tillstånd
testamenterat till sin styfdotter, öfverste Tönne
Huit-feldts dotter, Margrete, gift med dåvarande öfversten,
senare generallöjtnanten Hans Ernst von Tritzschler,
men också hon afled ett halft år före sin styfmor.
Fastän testamentet var stadfäst af förmyndarregeringen
och senare af kung Carl XI själf, bemäktigade sig
staten vid den beryktade reduktionen 1694 omkring
Vb af jordegodsen, som dock åter skänktes till
gymnasiet, men som allt sedan betraktades som en kunglig
gåfva, hvars ränteafkastning kunde användas äfven till
understöd af andra än infödda bohuslänningar. Då
jordegods som regel alltid stiga i värde (alldeles mot
hvad som är fallet med reda pänningar) har
afkastningen i tidernas lopp stigit så mycket, att man för
att kunna tillgodogöra sig räntorna, har användt dem
till många olika ändamål, tvärt emot testamentets
bestämmelser. De fordom förvaltande personerna hafva
i regel varit föga lämpliga på sin post, och
böndernas ställning på stipendiegodsen har därför, likaledes
i motsats till den uttryckliga ordalydelsen i
testamentet, stundom varit så bedröflig, att det ofta har
framkommit förslag i riksdagen om godsens försäljande
till dem som arrendera desamma, hvilket emellertid
hittills alltid har afslagits såsom stridande mot
gåfvo-brefvet. I det stora hela har fru Margrete Hvitfeldts
testamente behandlats med föga hänsyn och har
därför knappast åstadkommit den nytta, det med
en bättre och samvetsgrannare förvaltning kunde hafva
gjort med sina på senare tider så betydligt ökade
inkomster. Den brist på pietet som kommer till
synes i "sägnerna" om henne, fick ett starkt
uttryck, då Valla gamla kyrka nedrefs på 1850-talet, i
det att menigheten under intetsägande förevändningar
en dag ville rifva det af henne byggda grafkapellet,
till hvars underhåll hon skänkt en bondgård. Detta
blef dock lyckligtvis förhindradt och år 1899 blefvo
ändtligen grafkoret och kistorna restaurerade af
lega-tets medel och gifva nu ett någorlunda värdigt
uttryck för den tacksamhet, Bohuslän är skyldig fru
Margrete Huitfeldts minne.
* De båda säterierna Sundby och Åby kunna enligt k. m:ts beslut icke försäljas, men väl de hemman, torp och lägenheter
Margrete Huitfeldt anslagit för att med arbetsprestationer o. d. möjliggöra förvaltningen och skötseln af de båda hufvudgodsen. Detta
emedan hufvudgårdarna numera skötas för sig själfva. REDAKTIONEN.
ETT LYCKOSAMT ÅRSSKIFTE
ÖNSKAS ALLA HVAR 8 DAGS LÄSARE OCH VÄNNER.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
