Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 15. Den 8 Januari 1905 - Nytt svenskt-norskt sändebud i Petersburg - Svensk löjtnant i turkisk tjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYTT SVENSK-NORSKT SÄNDEBUD I PETERSBURG.
Efter vårt från
Petersburg
rappelierade sändebud, grefve A. L. [-Fersen-Gylden-stolpe,-]
{+Fersen-Gylden-
stolpe,+} hvilken
som bekant
nyligen efterträdt
exc. Lagerheim
som Sveriges och
Norges
utrikesminister, har till
envoyé extraordi-naire och minister
plénipotentiaire
vid kejserliga
hofvet i S:t
Petersburg utnämnts de
förenade rikenas
envoyé vid
belgiska och
nederländska hofven,
grefve Anton
Magnus Herman
Wrangel tillSauss.
Född år 1857,
blef W. efter
afslutade universitetsstudier 84
attaché i
Köpenhamn och,senare,
Paris, blef
följande år andre
sekreterare i
utrikesdepartementet och tjänstgjorde därefter som t. f. legationssekreterare och chargé d’affaires i flera
hufvudstäder, såsom Berlin, Petersburg (1889), Paris och Madrid. År 1887 utnämndes han till kammarherre och åtföljde
konungen på resor till Italien, Afrika, Portugal, Spanien, England och Tyskland 1888 samt till Frankrike 1892
och 1899. År 1893 blef han legationssekreterare i Washington och 1896 legationssekreterare i Paris.
Befattningen som envoyé vid belgiska och nederländska hofven har han beklädt sedan år 1900. Vi återgifva med
anledning af utnämningen ett porträtt af grefve W. och hans grefvinna.
Efter porträtt.
GREFVE A. M. H. WRANGEL.
Sverige-Norges envoyé i Petersburg
Kftrr pnrtr/ttt.
GREFVINNAN CHARLOTTE WRANGEL,
f. Baour.
SVENSK LÖJTNANT I TURKISK TJÄNST.
tressen att bevaka på ort och
ställe. Omöjligt är icke häller,
att de historiska traditionerna
haft något att betyda: Carl XII
— Demir-basch, jernhufvudet —
framstår för turkarne som en
underbar sagogestalt, och för
hans skull hållas svenskarne ännu
i dag i respekt.
Den ene af de af Turkiet
begärde officerarne blef en
norrman, den andre en svensk,
löjtnanten vid Vesterbottens
regemente, Viktor Unander, hvilken
på själfva julafton anlände
direkt från Macedonien till
Stockholm för att jula hos
släktingar.
H. 8 D. är här i tillfälle att
lämna en bild af Viktor Bey i
turkisk gendarmeriuniform —
bilden af en ung och käck
officer, som gör sitt land heder.
På våren 1903 utbröt, som,
bekant, ett blodigt uppror i
Macedonien, "den oroligaste punkten
i Europas oroliga hörn" och det
var då synnerligen nära att det
kommit till krig mellan Turkiet
och Macedonien. Detta
afvärj-des emellertid, men turkiska
regeringen beslöt att omorganisera
gendarmerikåren i Macedonien —
och vände sig, något som på sin
tid lifligt debatterades i svenska
tidningar, till svensk-norska
regeringen med begäran att
genom dess bemedling få
engagera två officerare, som kunde
sätta gendarmerikåren i godt
stånd. Orsaken till, att man just
vände sig till norden med en
dylik begäran, torde i främsta
rummet ha varit den, att Turkiet
önskade officerarne från ett land,
som icke har några direkta in-
EfUr porträtt. VIKTOR UNANDER.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
